Regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer, för låt inte dagen eller resten av perioden bli lika grå och tung som dagen. (och egentligen älskar du inte mig, och egentligen är det okej med mig, för jag älskar ingen alls, sånt där är slöseri med tid).
Skulle du kunna berätta för mig hur man bygger en dröm? Eller hur bygger man verkligheten på en dröm? Hur försvinner vi om vi inte lyckas?
Om vi ses igen, låtsas inte som om du var en vän. För jag hade ingen alls, när du var populär och överallt.
I'm never sure of anything with you.
How would my life be if it ended up to be a remix?
I'll spend my final day with you.
And if it happen to be true, I would have done it all with you. But still, who are you?
Är ett liv ett liv? Är det inte flera liv? Jag är inte samma liv som när jag var då. Jovisst, det är samma människor och samma hat. Eller är det? Näää... Men det är ju då som att det är drömmar. Olika drömmar man vaknar upp i och hamnar i. Som att verkligheten är en dröm ändå. Och man drömmer mycket. Eller så drömmer man inte. En mardröm.
Uppsala vad var du någonsin för mig. Vad har du gjort mig? Har du gjort mig till den jag är, eller har jag blivit den jag är trots dig? Uppsala och jag tänker fyrkantiga hus. Åtminstone där jag bor. Jag gillar Vårdsätra. Allt känns snällt där. Fast här, här är allt mest barnvänligt. Fast det är fint här med. Älskade Sara bor här. Det är sjukt, men varje gång jag ser 1848, 18:48 eller något med den sifferföljden så tänker jag Napoleon III. Snacka om att någonting sitter. Nu skulle Lennart bli glad.
Jag vill till London, det var mysigt att vara där förra hösten. Ville åka dit och hälsa på själv någon gång förstås, men what to do, really. Det är härligt vårväder där med. Varför älskar man allt annat som man inte har? Eller nu ljög jag. Jag älskar mycket som jag har. Hur känns det att ha det andra? Hur känns det nu? Leave the city, leave the cold. Young people far too old. Leave the body, leave the mind. Erased for good and always gone.
Better be for real this time. Oh I know, it always was with you.
Ännu ett värdelöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar