Sometimes I feel so lonely. Sometimes I feel so passive. I just want to do things that I never do. I wanna buy beautiful clothes, some that are too expensive, some that are to old to be sold in the stores I usually go to. I wanna have some of the clothes that Amanda has. I am so frustrated and jealous of her because I never find them. I guess I just have to go to more of those second-hand stores. I don't do that very often nowadays. I don't know why, really. I kind of don't like the Ants, and in one way or another, I think it's complicated to go to the Red Cross. The bus wants 30 swedish crowns from me, and I don't think that's fair, really. I kind of liked it better when I could pay only 15. It kind of came as a shock to me when I realized that the limit goes by the age of 17. I'm not really fond of that.
Anyway, sometimes I wish so hard that there was no such thing as jealously. But there really is. And now I really want long hair, but I don't have that, so, as a matter of fact, I'm gonna do something about that point right now. I am gonna let it grow. Let it grow, let it grow, grow, grow. This second time I am gonna complete my mission. I don't think it is gonna be that hard anyway, because you become so happy when you think you're done, and also, when you see that something really is happening up there. It's a feeling of joy. And I like joy.
But you see, soon it is Christmas, and then you can't feel anything but joy. I know certain can, let's not forget about them. But when the first snow comes, to know that there is gonna be snow on Christmas Eve, and that there will be no complications for a long time. That's so amazing for the human raze. You see that?
Anyway, I think everything is going to be fine. I want it to.
Just for once.
9.12.09
Tid, du är dig inte lik. Tid, allt skall bli som då.
Jag tror att jag har det ganska bra nu när allt kommer omkring. Det är bara en sak.
I'm afraid of your smell when I don't smell it.
Ibland gör jag det inte ens när vi är tillsammans, för att jag är för rädd. Rädd att lämna, för att jag vill träffas länge och jag blir så orolig över hur allting skall bli när jag kommer hem. Vad jag kommer att tänka, vad jag kommer att känna. Inte för dig, utan för allting i allmänt. Om luften kommer att ha förändrats eller inte. Oftast gör den det. Även om jag försöker att tänka positivt och tänka på roliga saker jag skall göra när jag är själv så blir det ändå aldrig som jag tänkt mig. För luften har fört med sig något konstigt, ett obehag av tomhet, en sorts tomhet som jag inte gillar. Men när jag pratar om sådant här med mig själv så känns det som att jag tycker mer och mer om dig egentligen för det känns så. Och jag bygger upp sådana förväntningar på att träffas men när det väl kommer så blir inte heller det så som jag riktigt tänkt mig. Och det har heller ingenting med dig att göra, utan att tiden går så fort fast jag inför varje gång bestämmer mig för att tiden inte ska gå fort. Och att jag inte skall känna mig det minsta trött, men ibland är det så ändå. Och jag försöker att kasta iväg det, men det går inte alltid. Jag är för trött för det. Och varför skall jag sova bort så mycket tid, då? Det skall inte gå till på det sättet.
Och det värsta är att man nästan alltid måste älska sig själv. För vad händer inte om man inte gör det? Vad som helst händer. Kan jag inte förstå det. Och beror det här på mig eller på något annat?
Och när tiden är så knapp, så ser jag att allt måste vara helt fullständigt perfekt. Om det är något litet som blir lite fel så kan jag bli irriterad, och det är fruktansvärt. Jag tror inte jag hade brytt mig det minsta om jag visste att allt skulle vara under en längre tid.
Varför är man alltid så besatt av tiden.
För att tiden aldrig skall försvinna.
Språk, jag behöver inget språk
med tiden på min sida.
I'm afraid of your smell when I don't smell it.
Ibland gör jag det inte ens när vi är tillsammans, för att jag är för rädd. Rädd att lämna, för att jag vill träffas länge och jag blir så orolig över hur allting skall bli när jag kommer hem. Vad jag kommer att tänka, vad jag kommer att känna. Inte för dig, utan för allting i allmänt. Om luften kommer att ha förändrats eller inte. Oftast gör den det. Även om jag försöker att tänka positivt och tänka på roliga saker jag skall göra när jag är själv så blir det ändå aldrig som jag tänkt mig. För luften har fört med sig något konstigt, ett obehag av tomhet, en sorts tomhet som jag inte gillar. Men när jag pratar om sådant här med mig själv så känns det som att jag tycker mer och mer om dig egentligen för det känns så. Och jag bygger upp sådana förväntningar på att träffas men när det väl kommer så blir inte heller det så som jag riktigt tänkt mig. Och det har heller ingenting med dig att göra, utan att tiden går så fort fast jag inför varje gång bestämmer mig för att tiden inte ska gå fort. Och att jag inte skall känna mig det minsta trött, men ibland är det så ändå. Och jag försöker att kasta iväg det, men det går inte alltid. Jag är för trött för det. Och varför skall jag sova bort så mycket tid, då? Det skall inte gå till på det sättet.
Och det värsta är att man nästan alltid måste älska sig själv. För vad händer inte om man inte gör det? Vad som helst händer. Kan jag inte förstå det. Och beror det här på mig eller på något annat?
Och när tiden är så knapp, så ser jag att allt måste vara helt fullständigt perfekt. Om det är något litet som blir lite fel så kan jag bli irriterad, och det är fruktansvärt. Jag tror inte jag hade brytt mig det minsta om jag visste att allt skulle vara under en längre tid.
Varför är man alltid så besatt av tiden.
För att tiden aldrig skall försvinna.
Språk, jag behöver inget språk
med tiden på min sida.
5.12.09
Sånger i min hjärna i kväll.
There's a ghost on the horizon
When I go to bed
How can I fall asleep at night?
How will I rest my head?
When I go to bed
How can I fall asleep at night?
How will I rest my head?
Jag förstår inte hur vissa lyckas skriva så vackert. Om man någon gång var i närheten.
Jag är trött. Jag är väl kanske inte mig själv. Men om vi var nån annanstans.
Jag känner att jag har kommit så mycket närmare mamma och pappa. Jag tror det på något
undermedvetet sätt har att göra med det som hände för ett tag sedan. Allt var så ledsamt, och det är det fortfarande, det är bara det att jag inte kommer att tro på det förrän jag ser det, och jag kommer kanske inte se det. Kanske aldrig riktigt känna det. Det har inte funnits något till avslut än. Något som gör att jag går vidare. Varje gång jag är ledsen gråter jag oupphörligt och det gör så ont. Och jag tror aldrig att det skall komma att ta slut. Men sömnen kommer inpå och dagen efter är det en ny dag. Och det går inte att tänka sig längre.
I never wanna hear you say that you'd be better off, or you liked it that way.
But no one's gonna love you more than I do.
Jag vill inte att du ska se
alla märken på min hud
Jag vill inte ens att du ska le
när jag säger att jag är ful
Berätta för mig hur man bryter isen
Jag vill inte att du ska be
om att få röra vid min hud
Jag vill inte ens att du ska se
min kropp när det är ljust
Så hur ska vi nånsin kunna bryta isen?
Berätta för mig hur man bryter isen
27.11.09
Jul, jul, strålande jul.
"för den som inte finns hos oss
tänder vi nu ett bloss
brinner en låga klar
kom hit, här är den"
jag kom precis att tänka på en sak. julen kan aldrig bli för klyschig. eller jo, nu kom jag på det. sanna nielsen, shirley clamp och sonja aldéns skivomslag. DÄR har vi undantaget som bekräftar regeln. men annars, nej. jag sitter och lyssnar på julsånger på youtube och det är en massa julbilder i klippen, och hur klyschiga de än hade varit i andra sammanhang, så är det inte det när det är jul. det kan man ju fråga sig varför. julen har inga sådana regler kanske. de flesta är så glada då, att man vill ha så mycket jul som möjligt så att man blir ännu gladare.
jag ska städa mitt rum sedan idag så att jag sedan kan känna mig riktigt nöjd över mig själv när jag pyntar mitt rum med massa julsaker. jag vet att det kanske är LITE tidigt, men vi är ju i stugan nästan hela lovet, så jag vill ha rätt till min julkänlsa i uppsala också. jag säger inte hemma, för jag är inte säker på om detta verkligen är mitt hem. och dessutom är det ju i alla fall något som kan pigga upp mig i det trista uppsala-vädret. bajsväder. jag vill att det skall vara minusgrader så att det hade snöat en massa i stället för regn. jag HATAR regn. bajsregn. oj nu fantiserade jag precis som J.D. hm. julia, du skulle kunna veta vad det är jag tänker på. jamen för julpyssel är ju jättekul. så vi kommer få det jättefint i kväll. och i morgon skall jag och mamma baka lussekatter och så tror jag vi skall ned på stan och då skall jag köpa en present till calle och lite julklappar. och på kvällen till jessica och amanda. jag ser fram emot det.
men nu skall jag iväg till träningen, jag hatar att komma försent.
usch, jag borde inte hata så mycket.
men är det verkligen mitt fel??
tänder vi nu ett bloss
brinner en låga klar
kom hit, här är den"
jag kom precis att tänka på en sak. julen kan aldrig bli för klyschig. eller jo, nu kom jag på det. sanna nielsen, shirley clamp och sonja aldéns skivomslag. DÄR har vi undantaget som bekräftar regeln. men annars, nej. jag sitter och lyssnar på julsånger på youtube och det är en massa julbilder i klippen, och hur klyschiga de än hade varit i andra sammanhang, så är det inte det när det är jul. det kan man ju fråga sig varför. julen har inga sådana regler kanske. de flesta är så glada då, att man vill ha så mycket jul som möjligt så att man blir ännu gladare.
jag ska städa mitt rum sedan idag så att jag sedan kan känna mig riktigt nöjd över mig själv när jag pyntar mitt rum med massa julsaker. jag vet att det kanske är LITE tidigt, men vi är ju i stugan nästan hela lovet, så jag vill ha rätt till min julkänlsa i uppsala också. jag säger inte hemma, för jag är inte säker på om detta verkligen är mitt hem. och dessutom är det ju i alla fall något som kan pigga upp mig i det trista uppsala-vädret. bajsväder. jag vill att det skall vara minusgrader så att det hade snöat en massa i stället för regn. jag HATAR regn. bajsregn. oj nu fantiserade jag precis som J.D. hm. julia, du skulle kunna veta vad det är jag tänker på. jamen för julpyssel är ju jättekul. så vi kommer få det jättefint i kväll. och i morgon skall jag och mamma baka lussekatter och så tror jag vi skall ned på stan och då skall jag köpa en present till calle och lite julklappar. och på kvällen till jessica och amanda. jag ser fram emot det.
men nu skall jag iväg till träningen, jag hatar att komma försent.
usch, jag borde inte hata så mycket.
men är det verkligen mitt fel??
14.11.09
http://www.youtube.com/watch?v=6bpdqRFI0FM&feature=related
Jag önskar att du var inne och kunde prata med mig.
Hela kvällen har jag önskat att du suttit bredvid mig och vi bara hade varandra.
Men det är mindre än en vecka kvar nu.
Jag har hittat världens bästa bok till dig. Eller nej, du kan inte få den tror jag, den är från Görans.
Du får höra mer om det sedan, men jag vet att du kommer älska det.
Hela den här dagen har känts som en söndag.
Jag har inte gjort det jag borde.
Jag har inte pluggat så värst mycket, jag skulle ha tränat, men det var inget väder.
Men jag var till tandläkaren, jag städade, och jag gjorde klart anteckningar om natur och friluftslivet, och det var skönt, då har jag gjort det tråkiga. Inte för att det var så ansträngande precis, det var bara det att jag blir påmind om våra utflykter och de har väl inte varit så jätteroliga.
Men nu är det gjort.
Jag tror faktiskt att jag skall plugga lite ikväll. Vilken lördag. Men jag bryr mig inte.
Men jag tycker det är konstigt att vår sam-lärare vill att vi ska hitta på internet och det tycker jag inte är så lätt, att hitta på migrationsverkets hemsida. Jag vet väl inte vad det är för utbildning man ska ha om man vill bli integrationsminister.
Men en sak vet jag.
I alla fall, videon som jag länkade är underbar men inte så värst bra tekniskt på det sättet att munnen inte rör sig i takt med musiken. Men det viktiga, det är att musiken är helt fantastiskt o-trolig. Och det är den. Det bara höjer hjärtat i höjden och skriker ut i hela världen. Hela världen. Hela underbara världen. Jag hatar världen.
Känslomässigt. Mammas arv luktade som du, och det var så konstigt att det gick. Du finns fortfarande kvar, din själ finns i det där. Just nu förstår jag bara inte hur det går till.
Jag har gråtit så mycket.
Jag fattar inte hur det gick till förr. Det var som att man automatiskt blev världens vackraste människa på fotografier, bara sådär. Ni var så vackra. Så vackert klädda. Vart tog livet ivägen efter det? Det bara försvinner, försvinner i det jävla it-samhällets skithåla. Jag HATAR det. Jag hatar ordet it mest i hela världen. Jag skiter i om folk hade det lika besvärligt förr som nu, det är ändå samma sak, men världen var vackrare. Hör ni det. Hela denna jävla värld är som en sida i 1984. Tung, deprimerande grå, människoätande, själaätande, opersonlig, vanställd omfångad på en sida.
Mormor, min mormor. Du är och var vacker, vackrare än någon jag någonsin sett. Och ändå vet jag ingenting om hur det var när du levde ditt yngre liv. Jag vet att du var piga på Nygårn när du var i övre tonåren och såg ditt hem brinna ned. Jag vet hur livet var under andra världskriget för dig. Jag vet hur din morbrors fru skickade tillbaka deras flicka som hade kommit ensam från finska kriget, jag vet hur ledsen han var och hur underbar han var som lämnade frun efter det, som gjort något så hemskt, och jag förstår nog lite hur det var. Men jag vet inte vad ni gjorde på helgerna. Jag såg dig på ett foto med morfar, båda gick ni finklädda med hatt och såg riktigt prydliga ut. Och du är fortfarande världens vackraste. Du har inte tappat något med åldern, det svär jag vid. Vad jag önskar att jag var lik på din sida. Julia har tur, hon. Och vad tänker du på nu för tiden? Vad tänker du på? Jag förstår nog att du inte alltid kan vara så jätteglad som du är när jag är med. Du är den snällaste jag vet. Men som jag skulle vilja veta vad du funderar på. Jag önskar att jag levt med dig ibland. I livet.
Om jag fick bestämma skulle jag inte velat leva nu. Eller det finns ju massor av anledningar till varför jag vill leva nu. Jag fick bli tillsammans med en person som fulländar mitt liv, jag har så bra vänner, en underbar familj, men familjen hade ju ändå varit min släkt.
Men det var mycket bättre förr. Jag vet inte hur det hemska var förr, hur hemskt det var. Jag förstår att världskrigen var det värsta som kunde ha hänt, men de tog i alla fall slut. Krigen idag kommer aldrig att göra det. Konflikter och vad som helst. Jag hatar att arbetskraften togs om hand av maskiner, jag önskar ibland att jag kunde vara på en gård och jobba som förr, även om jag inte kan föreställa mig vilket slit det var. Men förstå mig.
Jag behöver dig, mormor. Jag saknar dig här i Uppsala. Ditt eviga leende mot mig, din otroliga snällhet. Jag grät när jag insåg att du aldrig mer kommer föra mig på ryggen så som du gjorde när jag var barn, varje gång jag sov hos dig och läts somna i din närhet. Jag vet inte hur det skulle kunna gå till nu. Det är sådant där som verkligen betyder. Jag saknar Görans, jag saknar att smyga upp tyst för trappan med min syster, och sedan komma och överraska dig i köket, varje gång vi kom till dig i Hälsingland. Jag undrar om du visste eller inte. Du låtsades i alla fall alltid vara förvånad. Och du var alltid så glad.
Mormor, jag lovar dig.
Det finns ingen bättre människa än du.
Hela kvällen har jag önskat att du suttit bredvid mig och vi bara hade varandra.
Men det är mindre än en vecka kvar nu.
Jag har hittat världens bästa bok till dig. Eller nej, du kan inte få den tror jag, den är från Görans.
Du får höra mer om det sedan, men jag vet att du kommer älska det.
Hela den här dagen har känts som en söndag.
Jag har inte gjort det jag borde.
Jag har inte pluggat så värst mycket, jag skulle ha tränat, men det var inget väder.
Men jag var till tandläkaren, jag städade, och jag gjorde klart anteckningar om natur och friluftslivet, och det var skönt, då har jag gjort det tråkiga. Inte för att det var så ansträngande precis, det var bara det att jag blir påmind om våra utflykter och de har väl inte varit så jätteroliga.
Men nu är det gjort.
Jag tror faktiskt att jag skall plugga lite ikväll. Vilken lördag. Men jag bryr mig inte.
Men jag tycker det är konstigt att vår sam-lärare vill att vi ska hitta på internet och det tycker jag inte är så lätt, att hitta på migrationsverkets hemsida. Jag vet väl inte vad det är för utbildning man ska ha om man vill bli integrationsminister.
Men en sak vet jag.
I alla fall, videon som jag länkade är underbar men inte så värst bra tekniskt på det sättet att munnen inte rör sig i takt med musiken. Men det viktiga, det är att musiken är helt fantastiskt o-trolig. Och det är den. Det bara höjer hjärtat i höjden och skriker ut i hela världen. Hela världen. Hela underbara världen. Jag hatar världen.
Känslomässigt. Mammas arv luktade som du, och det var så konstigt att det gick. Du finns fortfarande kvar, din själ finns i det där. Just nu förstår jag bara inte hur det går till.
Jag har gråtit så mycket.
Jag fattar inte hur det gick till förr. Det var som att man automatiskt blev världens vackraste människa på fotografier, bara sådär. Ni var så vackra. Så vackert klädda. Vart tog livet ivägen efter det? Det bara försvinner, försvinner i det jävla it-samhällets skithåla. Jag HATAR det. Jag hatar ordet it mest i hela världen. Jag skiter i om folk hade det lika besvärligt förr som nu, det är ändå samma sak, men världen var vackrare. Hör ni det. Hela denna jävla värld är som en sida i 1984. Tung, deprimerande grå, människoätande, själaätande, opersonlig, vanställd omfångad på en sida.
Mormor, min mormor. Du är och var vacker, vackrare än någon jag någonsin sett. Och ändå vet jag ingenting om hur det var när du levde ditt yngre liv. Jag vet att du var piga på Nygårn när du var i övre tonåren och såg ditt hem brinna ned. Jag vet hur livet var under andra världskriget för dig. Jag vet hur din morbrors fru skickade tillbaka deras flicka som hade kommit ensam från finska kriget, jag vet hur ledsen han var och hur underbar han var som lämnade frun efter det, som gjort något så hemskt, och jag förstår nog lite hur det var. Men jag vet inte vad ni gjorde på helgerna. Jag såg dig på ett foto med morfar, båda gick ni finklädda med hatt och såg riktigt prydliga ut. Och du är fortfarande världens vackraste. Du har inte tappat något med åldern, det svär jag vid. Vad jag önskar att jag var lik på din sida. Julia har tur, hon. Och vad tänker du på nu för tiden? Vad tänker du på? Jag förstår nog att du inte alltid kan vara så jätteglad som du är när jag är med. Du är den snällaste jag vet. Men som jag skulle vilja veta vad du funderar på. Jag önskar att jag levt med dig ibland. I livet.
Om jag fick bestämma skulle jag inte velat leva nu. Eller det finns ju massor av anledningar till varför jag vill leva nu. Jag fick bli tillsammans med en person som fulländar mitt liv, jag har så bra vänner, en underbar familj, men familjen hade ju ändå varit min släkt.
Men det var mycket bättre förr. Jag vet inte hur det hemska var förr, hur hemskt det var. Jag förstår att världskrigen var det värsta som kunde ha hänt, men de tog i alla fall slut. Krigen idag kommer aldrig att göra det. Konflikter och vad som helst. Jag hatar att arbetskraften togs om hand av maskiner, jag önskar ibland att jag kunde vara på en gård och jobba som förr, även om jag inte kan föreställa mig vilket slit det var. Men förstå mig.
Jag behöver dig, mormor. Jag saknar dig här i Uppsala. Ditt eviga leende mot mig, din otroliga snällhet. Jag grät när jag insåg att du aldrig mer kommer föra mig på ryggen så som du gjorde när jag var barn, varje gång jag sov hos dig och läts somna i din närhet. Jag vet inte hur det skulle kunna gå till nu. Det är sådant där som verkligen betyder. Jag saknar Görans, jag saknar att smyga upp tyst för trappan med min syster, och sedan komma och överraska dig i köket, varje gång vi kom till dig i Hälsingland. Jag undrar om du visste eller inte. Du låtsades i alla fall alltid vara förvånad. Och du var alltid så glad.
Mormor, jag lovar dig.
Det finns ingen bättre människa än du.
13.11.09
More from my London-mind.
This is the name of the address of my sister.
Hm, that was a pretty weird sentence.
Anyhow, I liked the signpost.
She has a beautiful park too that only she and
her neighbours can visit. I liked it.
This was a Swedish restaurant and café.
It was placed on Brick Lane.
They had Kladdkaka.
Even though, I never went in to get further information.
It was placed on Brick Lane.
They had Kladdkaka.
Even though, I never went in to get further information.
I was a bit shocked when we came out from Starbucks.
We were window-shopping at first (it sounds like we bought
windows, but we didn't, I swear) but then later on, we
We were window-shopping at first (it sounds like we bought
windows, but we didn't, I swear) but then later on, we
saw this, and I thought it was kind of cool.
It felt like something different in my mind.
It felt like something different in my mind.
Anyway, this was the cutest little place in all London, I thought.
The underground station is called Angel, so I call the place that to.
It kind of made some match anyway.
I ate pizza in an Italian Restaurant.
The underground station is called Angel, so I call the place that to.
It kind of made some match anyway.
I ate pizza in an Italian Restaurant.
That explains the little pizza-bite in my previous contribution.
I'm not gonna say anymore.
I'm not gonna say anymore.
This was kind of a weird photograph.
We are walking on the Millennium Bridge.
Behind us, we saw St Paul's Cathedral.
In front of us we had our goal.
Tate Modern. A modern museum in London.
I saw Monet.
After that, we went directly to the giftshop.
It was fun.
We are walking on the Millennium Bridge.
Behind us, we saw St Paul's Cathedral.
In front of us we had our goal.
Tate Modern. A modern museum in London.
I saw Monet.
After that, we went directly to the giftshop.
It was fun.
This is a place called Covent Garden.
My mum and I love it.
There was a woman there.
She sang the opera.
It was sterling.
But I also was amazed of the decorations flying above us.
I kind of wish I was one of them.
Fly, fly, fly.
My mum and I love it.
There was a woman there.
She sang the opera.
It was sterling.
But I also was amazed of the decorations flying above us.
I kind of wish I was one of them.
Fly, fly, fly.
Just look at this.
It's all inclusive!
Underground
Oxford Street
A double-decker bus
It's a Christmas Carol.
By the way, I don't understand Jim Carrey.
Is he really a bearded fatty, or is it just not true?
It's all inclusive!
Underground
Oxford Street
A double-decker bus
It's a Christmas Carol.
By the way, I don't understand Jim Carrey.
Is he really a bearded fatty, or is it just not true?
11.11.09
London walked around in my mind that time.
I went to London to meet my sister.
This is what my hotel looked like.
It was a bit funny.
This is what my hotel looked like.
It was a bit funny.
My mum and I went to see her where she works.
She works in a café at Science Museum.
In one way or another, I started
to think of Lennart.
She works in a café at Science Museum.
In one way or another, I started
to think of Lennart.Would you like to take a ride in this car with me in the future?
It's a Toyota.
If you prefer two different cars, it's okay.
We could have a race in my neighbourhood.
It's a Toyota.
If you prefer two different cars, it's okay.
We could have a race in my neighbourhood.
What do you say?
Anyway, this was outside of the Natural History Museum.
You could go ice skating if you'd like.
It's a shame that I didn't have my skates with me.
You should always think of bringing everything you have.
What if I was Skalman..
You could go ice skating if you'd like.
It's a shame that I didn't have my skates with me.
You should always think of bringing everything you have.
What if I was Skalman..
Oh.
3.11.09
Upon your face, you may think you’re alone but you may think again.
jaa, jag vet.
Det blir alltid lite grått i skolan direkt efter lovet. Man hade det så mycket bättre innan, på det sättet man vill ha det. Jag skulle kunna gå i skolan lättare, kunna plugga lättare. Om det bara var så som det var när man var ledig. Jag skulle kunna vara där, skulle kunna träffa kompisar lättare. Jag hade varit gladare. Men det går nog, jag kommer vara glad när alla prov är över. Men fem prov på två veckor är ingen höjdare, inte. Franska, Historia, Franska, Samhällskunskap, Matte. Och sedan veckan efter det är det laborationsrapport. Och senare en till. Och sedan idrottsfördjupningsinlämningen. Men dessa senare saker oroar jag mig inte så mycket för. Inte för att jag menar att jag är bra på att göra det, men de är i alla fall inte lika jobbiga som alla de andra sakerna.
För den delen.
Men jag kommer åka iväg ett tag nu. Jag vet inte alls hur det kommer att bli ju. Men jag vill ta det lugnt och ha KUL. Tänk att jag ska få träffa Julia. Julia har jag inte träffat sedan den sista augusti. Två månader sedan. Jag har i och för sig kunnat se henne på Skype. Men hon har inte sett mig på så länge. Det känns så konstigt, mamma.
Julia är inte här och försäkrar mig. Hon är inte här och visar mig. Hon är inte här och tillvägaleder mig.
Jag tror att det har skapat någonting.
Och det har inte varit på det bästa sättet.
Klockor klämtar.
I wrote a letter on a nothingday
I asked somebody "Could you send my letter away?"
"You are too young to put all of your hopes in just one envelope."
But life is good and "It's always worth living at least for a while."
Jag vill ju läsa men nu fick vi en massa läsning i skolan so now it's over and done.
Det blir alltid lite grått i skolan direkt efter lovet. Man hade det så mycket bättre innan, på det sättet man vill ha det. Jag skulle kunna gå i skolan lättare, kunna plugga lättare. Om det bara var så som det var när man var ledig. Jag skulle kunna vara där, skulle kunna träffa kompisar lättare. Jag hade varit gladare. Men det går nog, jag kommer vara glad när alla prov är över. Men fem prov på två veckor är ingen höjdare, inte. Franska, Historia, Franska, Samhällskunskap, Matte. Och sedan veckan efter det är det laborationsrapport. Och senare en till. Och sedan idrottsfördjupningsinlämningen. Men dessa senare saker oroar jag mig inte så mycket för. Inte för att jag menar att jag är bra på att göra det, men de är i alla fall inte lika jobbiga som alla de andra sakerna.
För den delen.
Men jag kommer åka iväg ett tag nu. Jag vet inte alls hur det kommer att bli ju. Men jag vill ta det lugnt och ha KUL. Tänk att jag ska få träffa Julia. Julia har jag inte träffat sedan den sista augusti. Två månader sedan. Jag har i och för sig kunnat se henne på Skype. Men hon har inte sett mig på så länge. Det känns så konstigt, mamma.
Julia är inte här och försäkrar mig. Hon är inte här och visar mig. Hon är inte här och tillvägaleder mig.
Jag tror att det har skapat någonting.
Och det har inte varit på det bästa sättet.
Klockor klämtar.
I wrote a letter on a nothingday
I asked somebody "Could you send my letter away?"
"You are too young to put all of your hopes in just one envelope."
But life is good and "It's always worth living at least for a while."
Jag vill ju läsa men nu fick vi en massa läsning i skolan so now it's over and done.
18.10.09
Kärlek.
Livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid va vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Den där pojken har aldrig riktigt sett nån i ögonen och jag förstår om du skulle träffa nån bättre sedan. Men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag vet ett berg dit jag brukade gå. Det är så vackert där, nästan som en tavla, åh.
Nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar.
Men man ser skiten med.
Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på.
Men du kommer aldrig behöva ljuga igen och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.
Så många brorar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Så många vänner jag känt, ingen som jag riktigt behövde, nej.
Så många broar jag bränt..
Jag går inte isär när jag går med dig.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Den där pojken har aldrig riktigt sett nån i ögonen och jag förstår om du skulle träffa nån bättre sedan. Men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag vet ett berg dit jag brukade gå. Det är så vackert där, nästan som en tavla, åh.
Nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar.
Men man ser skiten med.
Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på.
Men du kommer aldrig behöva ljuga igen och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.
Så många brorar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Så många vänner jag känt, ingen som jag riktigt behövde, nej.
Så många broar jag bränt..
Jag går inte isär när jag går med dig.
9.10.09
Panic at the streets of London.
Jag ska kanske träffa Sara i kväll, hurra!
Jag har precis duschat håret, första gången sedan jag klippte det. Det var ungefär fem dagar sedan.
Haha nej. Två.
I just wanted to get me out.
Jag har precis duschat håret, första gången sedan jag klippte det. Det var ungefär fem dagar sedan.
Haha nej. Två.
I just wanted to get me out.
5.10.09
Måndag Tisdag men Onsdag.
Jag tror jag har en negativ period framför mig. Vad tråkigt. Men det blir kanske lite roligare på onsdag ändå. Ja. Ja, så måste det bli. Men idag.. Ingen sovmorgon, vara i skolan mellan sju och åtta i kväll, fixa present, plugga, naturkunskap, franska, men just det, svenska utan läxa! >>En bra sak med dagen.
I går pratade jag med Julia över Skype. Det var kul att prata med henne själv. Men i natt drömde jag att hon var jätteelak. Det var inte kul, och inte alls henne heller.
Vad händer i morgon då.. Ännu mer naturkunskap. Franska.. Just det, sedan är det bara idrott, men jag slutar ändå tio i fyra. Kiss my ass.. Enda ljuspunkten är väl att jag då äntligen kan börja plugga på naturkunskapsprovet om vi då fått kunskapskraven. Och det är en ljuspunkt för att jag inte kommer behöva ha så mycket att göra i helgen då. >>En bra sak med dagen.
Jag borde egentligen fundera på att gå nu.. Fast varför bry sig. Jag börjar halv nio och det tar 5 minuter att cykla. Vi ska vara i 1409 typ.. Men jag vill i och för sig inte stressa, för då kommer jag bli så varm däruppe, det är alltid varmt där. Och sedan kommer man ner till 1100-korridoren och där är det adjö luft.
Men sedan är det lunch!
Jag längtar.
Eller inte. Jag vet ingenting längre.
Mer än att jag längtar otroligt mycket till höstlovet. Det kommer bli underbart.
Jag är rädd för Frankrike. Men jag tror jag kommer tycka om det i alla fall, även om jag är dålig på sådant där och att det är första gången jag verkligen gör det. Men vem känner inte så. Jag får göra det bästa av situationen. Det intalar jag mig alltid.
Men nu ska jag börja tänka.
JAG GÅR.
I går pratade jag med Julia över Skype. Det var kul att prata med henne själv. Men i natt drömde jag att hon var jätteelak. Det var inte kul, och inte alls henne heller.
Vad händer i morgon då.. Ännu mer naturkunskap. Franska.. Just det, sedan är det bara idrott, men jag slutar ändå tio i fyra. Kiss my ass.. Enda ljuspunkten är väl att jag då äntligen kan börja plugga på naturkunskapsprovet om vi då fått kunskapskraven. Och det är en ljuspunkt för att jag inte kommer behöva ha så mycket att göra i helgen då. >>En bra sak med dagen.
Jag borde egentligen fundera på att gå nu.. Fast varför bry sig. Jag börjar halv nio och det tar 5 minuter att cykla. Vi ska vara i 1409 typ.. Men jag vill i och för sig inte stressa, för då kommer jag bli så varm däruppe, det är alltid varmt där. Och sedan kommer man ner till 1100-korridoren och där är det adjö luft.
Men sedan är det lunch!
Jag längtar.
Eller inte. Jag vet ingenting längre.
Mer än att jag längtar otroligt mycket till höstlovet. Det kommer bli underbart.
Jag är rädd för Frankrike. Men jag tror jag kommer tycka om det i alla fall, även om jag är dålig på sådant där och att det är första gången jag verkligen gör det. Men vem känner inte så. Jag får göra det bästa av situationen. Det intalar jag mig alltid.
Men nu ska jag börja tänka.
JAG GÅR.
29.9.09
December.
Jag längtar till december. Jag vill ha den där julkänslan. Sitta på café och ha det mysigt med julmusik. Och jag tror att jag saknar den förra vintern. Den var bra. Jag lyssnade mycket på ABBA. Och filmen kom ju. Den var ju en hjälteinsats typ. Haha.
Don't go wasting your emotion, lay or your love on me..
Don't go sharing your devotion, lay or your love on me..
Men jag tror att det kommer tillbaka snart, det där med december. Det blir ju såklart annorlunda varje år, men jag känner på mig att det blir bra i år med.
Ja det var någonting med luften också. Jag minns den. Och jag saknar den. Jag har glömt bort det hemska. Det finns inte för mig längre. Det är dött nu.
Men jag. JAG LEVER!
Haha.
Don't go wasting your emotion, lay or your love on me..
Don't go sharing your devotion, lay or your love on me..
Men jag tror att det kommer tillbaka snart, det där med december. Det blir ju såklart annorlunda varje år, men jag känner på mig att det blir bra i år med.
Ja det var någonting med luften också. Jag minns den. Och jag saknar den. Jag har glömt bort det hemska. Det finns inte för mig längre. Det är dött nu.
Men jag. JAG LEVER!
Haha.
28.9.09
Blogg. Jamen Saraminrara.
Ja, Jessica. Jag tror verkligen på att man skriver i sin blogg när man har så mycket förlorad tid så att man inte gör något bättre. Det är ju egentligen så tråkigt det här. Oftast skriver man ju bara för att man vill beklaga sig, utan att nån behöver lyssna. Och det kanske till och med hjälper. Ibland är det precis tvärtom. Men ja, ibland kan man göra sig detta besvär då man är så glad att det inte spelar någon roll. Då man vill göra sig av med sin tid bara för att den ändå inte spelar någon roll längre. Då något så mycket bättre väntar.
För vad handlar detta om egentligen? Jag skriver. Ja. Det är allt.
Men ibland är det bara tillräckligt. Ibland finns det inget annat som väntar.
Väntar på att bli klart.
Jag tycker det är tråkigt. Jag vill ringa Sara. Jag vill träffa Sara. Kanske hon kan? Kanske hon faktiskt kan! Men jag vet inte. Jomen jag vill egentligen. Jag saknar Saras blogg. Hon om någon borde verkligen ha en blogg. Ja. Hon har ju alltid sitt att fundera på. Och det är så intressant och roande att läsa. Jag saknar Saras blogg. Jag saknar Sara med. Sara. Nu har jag sagt det i mitt huvud så många gånger att jag tycker att det låter konstigt. Du vet ju vad jag menar. Heter hon verkligen Sara? Ja, det gör hon ju. Och hon passar att heta Sara. För det är detsamma som det jag sa. Ju mer jag hörde hennes namn i huvudet, ju konstigare blev det. Ju mer man lär känna Sara, ju konstigare blir hon.
HAHA. (I)
Ja.
Jag älskar min Sara.
För vad handlar detta om egentligen? Jag skriver. Ja. Det är allt.
Men ibland är det bara tillräckligt. Ibland finns det inget annat som väntar.
Väntar på att bli klart.
Jag tycker det är tråkigt. Jag vill ringa Sara. Jag vill träffa Sara. Kanske hon kan? Kanske hon faktiskt kan! Men jag vet inte. Jomen jag vill egentligen. Jag saknar Saras blogg. Hon om någon borde verkligen ha en blogg. Ja. Hon har ju alltid sitt att fundera på. Och det är så intressant och roande att läsa. Jag saknar Saras blogg. Jag saknar Sara med. Sara. Nu har jag sagt det i mitt huvud så många gånger att jag tycker att det låter konstigt. Du vet ju vad jag menar. Heter hon verkligen Sara? Ja, det gör hon ju. Och hon passar att heta Sara. För det är detsamma som det jag sa. Ju mer jag hörde hennes namn i huvudet, ju konstigare blev det. Ju mer man lär känna Sara, ju konstigare blir hon.
HAHA. (I)
Ja.
Jag älskar min Sara.
22.9.09
Något stör.
Jag känner inte för mig själv.
Jag är trött, säg mig, varför är jag trött? Egentligen vet jag nog. Egentligen vet jag nog att jag inte har det rätt för mig.
Jag känner mig så inbunden i mig själv, och jag behöver en annan.
En annan som jag har och som finns.
Men var finns jag.
Var finns jag när allting faller. Jag ser, visst kan jag se, men jag är inbunden i mig själv.
Någon har låst in mig. Kanske är det bara jag.
Kanske är det bara jag.
Jag är trött, säg mig, varför är jag trött? Egentligen vet jag nog. Egentligen vet jag nog att jag inte har det rätt för mig.
Jag känner mig så inbunden i mig själv, och jag behöver en annan.
En annan som jag har och som finns.
Men var finns jag.
Var finns jag när allting faller. Jag ser, visst kan jag se, men jag är inbunden i mig själv.
Någon har låst in mig. Kanske är det bara jag.
Kanske är det bara jag.
16.9.09
Stanna inte.
Jag ser verkligen fram emot i helgen så jag får träffa dig. Det kommer kännas mycket bättre då. Jag hoppas det i alla fall, så är min syn på det nu i alla fall. Vi kommer inte komma ihåg. Oh, take me back to the start. Jag undrar om något har tappats eller om det bara är annorlunda, om jag har gjort fel saker om jag har drivit mig själv till vansinne. I used to rule the world.
I used to roll the dies. Feel the fear in my enemy's eyes.
Jag vet vem fienden var. Det var jag. Det där som jag hatade.
Just ignore me please
just for always please
then just go away
and never talk again
Protect yourself from me
because you're just air to me
then just leave me here
and don't talk to me.
Den känslan, den luften. Den dagen, den sorgen. Stanna inte.
Berätta för mig som att jag inget vet. Som att allt har glömts, och vi börjar om från början.
For some reason I can't explain.
Jag saknar dig, Calle. Jag saknar dig. Massor. Men jag mår dåligt av oss ibland. Ibland. För att så mycket förstörs när våra känslor överväldigas och vi båda blir ledsna och jag vet varför. Jag vet i alla fall varför jag är sådan. För att jag inte kan andas. För att vi ses så kort och så sällan. Jag älskar dig så mycket. Det är därför. Jag mår alltid alltid så bra som jag bara kan när vi ses hela tiden varje dag jätte länge. Det är så jag vet att jag vill ha det. Och det känns så bra nu att jag vet om det. För jag hatar det som det var i vintras då jag hade all denna panik. Jag var så farligt rädd. Jag trodde mina känslor var fel, men det var inte så. Jag vet det. Och jag visste det då också. Jag älskade dig så mycket och för att vi inte kunde ses mer och jag aldrig visste hur det var riktigt. Men sommarlovet visade mig verkligen. Jag vill verkligen leva. Leva dig. Leva mig. Jag lever mig genom dig. Leva oss.
Men glöm inte, mina vänner, jag lever för er med. Jag kan inte mycket annat. Än att fascineras av underbara människor. Som förstår vad jag menar. Som jag älskar.
Och jag vill tillägna detta till en jättebra flicka som inte vet om vad glad hon gör mig.
Tack, det är otroligt.
I used to roll the dies. Feel the fear in my enemy's eyes.
Jag vet vem fienden var. Det var jag. Det där som jag hatade.
Just ignore me please
just for always please
then just go away
and never talk again
Protect yourself from me
because you're just air to me
then just leave me here
and don't talk to me.
Den känslan, den luften. Den dagen, den sorgen. Stanna inte.
Berätta för mig som att jag inget vet. Som att allt har glömts, och vi börjar om från början.
For some reason I can't explain.
Jag saknar dig, Calle. Jag saknar dig. Massor. Men jag mår dåligt av oss ibland. Ibland. För att så mycket förstörs när våra känslor överväldigas och vi båda blir ledsna och jag vet varför. Jag vet i alla fall varför jag är sådan. För att jag inte kan andas. För att vi ses så kort och så sällan. Jag älskar dig så mycket. Det är därför. Jag mår alltid alltid så bra som jag bara kan när vi ses hela tiden varje dag jätte länge. Det är så jag vet att jag vill ha det. Och det känns så bra nu att jag vet om det. För jag hatar det som det var i vintras då jag hade all denna panik. Jag var så farligt rädd. Jag trodde mina känslor var fel, men det var inte så. Jag vet det. Och jag visste det då också. Jag älskade dig så mycket och för att vi inte kunde ses mer och jag aldrig visste hur det var riktigt. Men sommarlovet visade mig verkligen. Jag vill verkligen leva. Leva dig. Leva mig. Jag lever mig genom dig. Leva oss.
Men glöm inte, mina vänner, jag lever för er med. Jag kan inte mycket annat. Än att fascineras av underbara människor. Som förstår vad jag menar. Som jag älskar.
Och jag vill tillägna detta till en jättebra flicka som inte vet om vad glad hon gör mig.
Tack, det är otroligt.
25.8.09
Min framtid är säkrad. Eller.
Men nu. Nu har jag kommit på vad mitt problem är, och hur jag kan utnyttja det till min egen förtjänst.
Vem jag än kan prata med som inte mår bra tycker jag alltid synd om, om de har en riktig anledning. Och jag vill alltid säga rätt saker och försöka få dem att må bättre, även fast det inte kommer hjälpa ett dugg. Men jag önskar. Jag tror det har med min naivitet att göra. Men jag trivs med den ändå. Jag vill verkligen göra allt för att hjälpa. Se till att andra kan njuta av livet lika mycket som jag gör. Oftast.
Så nu, mina vänner, är det sista ordet sagt. Jag vet att det är sådant jag vill arbeta med! Inte som psykolog eller sådant. Jag tror inte riktigt alltid på det. Hur kan det hjälpa.
Nej, jag tror jag skulle vilja lägga all min tid till hjälporganisationer och hjälpa fattiga. Det är miljoner människor i världen, men det är i alla fall något. Och så skulle jag kunna ha ett fadderbarn. Det vore verkligen skitkul. Och det skulle kännas så bra att göra något vettigt, och få ut så mycket som möjligt av arbetet. Självklart skulle det kännas bäst som volontär, men jag måste leva på nånting, och det är bättre att göra så mycket jag kan, än bara lite. Men jag vet inte vad som går att göra för pengar. Man kommer ju ändå få annat tillbaka.
Så jag tror det. Önskar att det gick. Göra det bästa av mig själv. Precis så.
Vem jag än kan prata med som inte mår bra tycker jag alltid synd om, om de har en riktig anledning. Och jag vill alltid säga rätt saker och försöka få dem att må bättre, även fast det inte kommer hjälpa ett dugg. Men jag önskar. Jag tror det har med min naivitet att göra. Men jag trivs med den ändå. Jag vill verkligen göra allt för att hjälpa. Se till att andra kan njuta av livet lika mycket som jag gör. Oftast.
Så nu, mina vänner, är det sista ordet sagt. Jag vet att det är sådant jag vill arbeta med! Inte som psykolog eller sådant. Jag tror inte riktigt alltid på det. Hur kan det hjälpa.
Nej, jag tror jag skulle vilja lägga all min tid till hjälporganisationer och hjälpa fattiga. Det är miljoner människor i världen, men det är i alla fall något. Och så skulle jag kunna ha ett fadderbarn. Det vore verkligen skitkul. Och det skulle kännas så bra att göra något vettigt, och få ut så mycket som möjligt av arbetet. Självklart skulle det kännas bäst som volontär, men jag måste leva på nånting, och det är bättre att göra så mycket jag kan, än bara lite. Men jag vet inte vad som går att göra för pengar. Man kommer ju ändå få annat tillbaka.
Så jag tror det. Önskar att det gick. Göra det bästa av mig själv. Precis så.
18.8.09
drömmen om det perfekta samhället.
jag drömmer ju verkligen om ett hus på landet. vid en å, eller småbäckar där barnen kan leka hela dagarna. i skogen där det finns bär och massa fina träd. tänk björkar och vackra granar. på vintern kan man plocka tallkottar som min moster lärde mig när jag var liten. med silverfärg. så vackert. men det är sant. det är nog bättre med att ha det som stuga i stället. då uppskattar man det mer också. och i stället kan man bo närmare stan permanent. annars blir det bara fel. barnen blir inte så som man önskar. det blir det där, moped-töntar med porr och sånt. man kan inte hejda det. men som jag önskar. önskar att vi levde i en annan tid. förr. jag tror jag mer skulle passa in där. alla årstider blir så mycket vackrare på landet. Fylke är mitt ideal-samhälle också, förstår du. med min naivitet fungerar det med. men jag vet nog. det är för sent. och makten tar oss alla utan att jag vill låtsas om det. men. barn kan bli som du och jag. jag hoppas att allt kunde vara så. svårt är det när man inte rår för. att förstå vad felet i makten är är att hoppas utan hopp. och ingen kan ha makt utan att tappa kontrollen och drabbas av storhetsvansinne. jag tror inte det, nej. inte du heller.
men om vi kunde leva i frid. på landet i grönskan bland bäckar och vatten.
men om vi ändå kunde prata.
men om vi kunde leva i frid. på landet i grönskan bland bäckar och vatten.
men om vi ändå kunde prata.
14.6.09
människor som vi borde lära oss språk.
jag ser sängen framför mig och den ser så mysig och underbar ut.
jag tänker på dig och mig i den vi håller om varandra.
det var trevligt i går när vi satt du och jag.
jag saknade dig på bilresan hem.
jag ville också stanna och sova med dig.
jag har tänkt på dig hela den här dagen.
vi pratade över msn för precis ett år sedan.
jag vill så gärna just nu att du loggar in.
i morgon ses vi i stockholm.
precis då ett år sedan vi sågs för första gången.
kan du tänka dig att vi hållit ihop du och jag ända tills nu.
jag minns att jag hoppades på det.
jag har tänkt på vår årsdag idag.
jag hoppas det blir fint väder då.
jag har planerat den idag.
men jag avslöjar ingenting.
jag vet ju inte ens om det kommer gå.
hoppas det blir fint väder i alla fall.
det vore väldigt bra.
jag minns hur jag såg parken när jag var i stockholm sist.
ni skulle ha känt min känsla.
det var något sagolikt.
i morgon sitter vi där igen.
jag kommer inte minnas parken för i morgon.
jag kommer minnas den för alla andra gånger vi suttit där.
två gånger i och för sig.
båda lika speciella.
jag skrev ju om oss i min svenska-novell så nu tror mina vänner att jag själv kan skriva bra.
men det kan jag inte.
jag skulle aldrig ha kommit på något så vackert av mig själv.
tack.
jag vet inte vad jag ska kalla dig.
du är något så ofantligt.
vi dansade en gång.
vals.
vi var kära då också.
men det visste vi inte om varandra.
vad gulligt det låter.
nu när jag tänker på det.
jag skall ringa dig i kväll.
berätta om min idé angående resan i morgon.
om tiden.
jag tar upptåget kl. 8.43.
sl-tåget till stockholm central 9.40.
då lär jag nog vara framme vid tio-tiden som vi bestämde förut.
vi ses på plattan va.
plattan.
ja.
är det samma som sergels torg.
ja.
jaha okej då vet jag vart det är.
sådärja.
sedan kunde jag ha sagt att jag älskar dig.
men det kunde jag ju inte göra.
jag älskade dig hela sommaren.
men det kunde jag ju inte säga.
ibland för att du var den otroligaste människa jag någonsin sett.
ibland för att jag var kär.
ibland trodde jag till och med inte att jag var kär.
men det var jag.
och konstigt var det förra sommaren.
men jag svär.
jag tänkte på dig precis hela tiden.
även om jag tänkte på annat.
du fanns alltid med där.
du finns alltid med.
vad tänker du på.
havet.
vitt ljussken.
vi känner nog båda till det.
vi känner nog till allting egentligen.
då vi hör trädens löv sjunga.
jag tänker på dig och mig i den vi håller om varandra.
det var trevligt i går när vi satt du och jag.
jag saknade dig på bilresan hem.
jag ville också stanna och sova med dig.
jag har tänkt på dig hela den här dagen.
vi pratade över msn för precis ett år sedan.
jag vill så gärna just nu att du loggar in.
i morgon ses vi i stockholm.
precis då ett år sedan vi sågs för första gången.
kan du tänka dig att vi hållit ihop du och jag ända tills nu.
jag minns att jag hoppades på det.
jag har tänkt på vår årsdag idag.
jag hoppas det blir fint väder då.
jag har planerat den idag.
men jag avslöjar ingenting.
jag vet ju inte ens om det kommer gå.
hoppas det blir fint väder i alla fall.
det vore väldigt bra.
jag minns hur jag såg parken när jag var i stockholm sist.
ni skulle ha känt min känsla.
det var något sagolikt.
i morgon sitter vi där igen.
jag kommer inte minnas parken för i morgon.
jag kommer minnas den för alla andra gånger vi suttit där.
två gånger i och för sig.
båda lika speciella.
jag skrev ju om oss i min svenska-novell så nu tror mina vänner att jag själv kan skriva bra.
men det kan jag inte.
jag skulle aldrig ha kommit på något så vackert av mig själv.
tack.
jag vet inte vad jag ska kalla dig.
du är något så ofantligt.
vi dansade en gång.
vals.
vi var kära då också.
men det visste vi inte om varandra.
vad gulligt det låter.
nu när jag tänker på det.
jag skall ringa dig i kväll.
berätta om min idé angående resan i morgon.
om tiden.
jag tar upptåget kl. 8.43.
sl-tåget till stockholm central 9.40.
då lär jag nog vara framme vid tio-tiden som vi bestämde förut.
vi ses på plattan va.
plattan.
ja.
är det samma som sergels torg.
ja.
jaha okej då vet jag vart det är.
sådärja.
sedan kunde jag ha sagt att jag älskar dig.
men det kunde jag ju inte göra.
jag älskade dig hela sommaren.
men det kunde jag ju inte säga.
ibland för att du var den otroligaste människa jag någonsin sett.
ibland för att jag var kär.
ibland trodde jag till och med inte att jag var kär.
men det var jag.
och konstigt var det förra sommaren.
men jag svär.
jag tänkte på dig precis hela tiden.
även om jag tänkte på annat.
du fanns alltid med där.
du finns alltid med.
vad tänker du på.
havet.
vitt ljussken.
vi känner nog båda till det.
vi känner nog till allting egentligen.
då vi hör trädens löv sjunga.
10.6.09
what you think you cannot say and what you feel you cannot show.
varför blev allting så sorgligt nu, jag lyssnar på joy division på riktigt igen så som jag gjorde förr. varför lämnade du mig såhär för jag har så mycket mer kvar att ge och ingen kan ta emot det längre varför. jag hatar att den här sidan är den enda som jag kan förmedla mig själv på där någon ens kan men det är inte kul då du aldrig ger mig samma respons. vi pratar ju till och med mindre nu än vad vi gjorde innan något hände då du inte fanns och jag fattar inte varför. det känns inte som att jag får ut någonting från mig själv längre det är precis som det var förut innan jag ens visste att du inte fanns. allt är så trist har inte någonting att göra varför är det inte som förr. jag har förträngt och skjutit undan det här hur länge som helst nu trott att det inte varit något problem men ibland slår det mig så otroligt och jag blir jätteledsen och vet inte vem jag ens ska kunna säga det till när den enda som faktiskt förstår är du. och jag vet att allt det här är onödigt att säga för det kommer ändå inte att förändras. jag saknar dig hela tiden. people like you find it easy. det var inte så förut du förstod då. varför gråter jag så otroligt. snälla, jag vet att du förstår. don't walk away face the danger. varför finns det ingen omtanke och inga svar alls kvar längre. allt bara för att du inte ville bli beroende. men mina behov då. nej det hjälper inte. du måste också vilja. och nu får man aldrig ens prata igenom vad man känner för man blir bara tillsagd vad man ska göra det finns ingen diskussion om det alls det är bara piss. du minns ju ingenting av vad jag har sagt det är allt som bortblåst. jag sa att det värsta jag visste var när man mådde dåligt och folk bara sa att det snart blir bättre och vad man måste göra ingen tröst alls. och det är det enda jag får från dig nu också jag blir ju bara mer ledsen då. jag vet att det kanske är det sätt du klarar dig bäst på men jag då. men snälla när slutar jag gråta jag vill inte. varför gav du mig allt det där förut när du inte kan hålla dig fast vid det längre. och varför pratar vi så sällan nu för tiden varför är jag rädd när jag ringer att jag stör dig. varför är jag inte mer som du. varför. why don't I count. och nu när den nya sommaren är här nu så kommer jag ju ihåg allt förut varför kan vi inte ha detsamma igen. jag ösnkar att jag i så fall hade någon annan att prata med om sådant vi gjorde, men det finns ju ingen annan. det går inte, det skulle aldrig bli på samma sätt. jag måste nog sluta nu. jag ber om ursäkt för allt det här men det måste ut.. I carry all the weight, and how I need a helping hand, cause I carry all the weight.
4.6.09
When we were seventeen.
" Säg till din far 'Get off my back'
Åh, säg vad vi sa om att 'Paint it black'. "
Jag vet inte längre.. Jag vill ha riktigt kul. Det ska jag verkligen ha i sommar. Jag vet inte vad det är med mig känns det som. Jag önskar att förra sommaren kunde pågå för alltid. Vi kör en comeback snälla. Men det kommer inte bli så. Det fungerar inte så. Det är ju alltid sådär i början. Sedan försvinner saker. Varför? Blev allting för tidigt? Nej. Nej, det var nog så att hösten och vintern kom emot oss det första som hände.
Vi ska ses mycket i sommar. Jag vill det i alla fall. För annars kommer det aldrig att ske. Sedan börjar ju skolan igen. Då blir det detsamma igen. Värre. Vi kan inte. Vi måste ses massor i sommar. Massor.
Skit. Nu känner jag mig tjock också. Jag hatar när det blir så. Vad jag bryr mig om nu. Antingen åker jag dit till kl. 18 eller kl. 20. Det lär väl bli det sista. Ja. Dit.
Men nu har jag förstått det där. Det KOMMER bli en underbar sommar. Jag får sluta vara negativ. Jag ska träffa massor av bra människor. Jag ska se till att ha kul. Jag vill inte vara uppe i stugan mycket när inte Gabrielle och Andrée är där. Jag känner mig instängd och ensam där annars. Mendy kommer säkert upp. Och Claire skulle nog göra det. Kanske Sara också. Jag vet inte, det brukar alltid bli svårt att bestämma. Vi har ju ändå mer för oss där på vintern. Jag hatar vintern just nu. Jag kommer inte ens ihåg den. Man borde få vara sjuk hela vintern.
"Precis som Romeo" var förra sommarens soundtrack.
"13" var bara för vacker förra sommaren.
"Vad jag bryr mig om är att höra dig andas
veta att du är nära.
Förlåt, nu slutar jag." var förra sommarens handling.
"Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng lyssna till samma regn." var förra sommarens slut.
Joy Division, Alcest och Broder Daniel var allt annat.
Nu ska jag gå ut med hon som gjorde hela min förra sommar.
Jag saknar Slagnäs.
Mendy. Jag älskar dig så otroligt mycket. Du är verkligen perfect match. Det är något otroligt.
Åh, säg vad vi sa om att 'Paint it black'. "
Jag vet inte längre.. Jag vill ha riktigt kul. Det ska jag verkligen ha i sommar. Jag vet inte vad det är med mig känns det som. Jag önskar att förra sommaren kunde pågå för alltid. Vi kör en comeback snälla. Men det kommer inte bli så. Det fungerar inte så. Det är ju alltid sådär i början. Sedan försvinner saker. Varför? Blev allting för tidigt? Nej. Nej, det var nog så att hösten och vintern kom emot oss det första som hände.
Vi ska ses mycket i sommar. Jag vill det i alla fall. För annars kommer det aldrig att ske. Sedan börjar ju skolan igen. Då blir det detsamma igen. Värre. Vi kan inte. Vi måste ses massor i sommar. Massor.
Skit. Nu känner jag mig tjock också. Jag hatar när det blir så. Vad jag bryr mig om nu. Antingen åker jag dit till kl. 18 eller kl. 20. Det lär väl bli det sista. Ja. Dit.
Men nu har jag förstått det där. Det KOMMER bli en underbar sommar. Jag får sluta vara negativ. Jag ska träffa massor av bra människor. Jag ska se till att ha kul. Jag vill inte vara uppe i stugan mycket när inte Gabrielle och Andrée är där. Jag känner mig instängd och ensam där annars. Mendy kommer säkert upp. Och Claire skulle nog göra det. Kanske Sara också. Jag vet inte, det brukar alltid bli svårt att bestämma. Vi har ju ändå mer för oss där på vintern. Jag hatar vintern just nu. Jag kommer inte ens ihåg den. Man borde få vara sjuk hela vintern.
"Precis som Romeo" var förra sommarens soundtrack.
"13" var bara för vacker förra sommaren.
"Vad jag bryr mig om är att höra dig andas
veta att du är nära.
Förlåt, nu slutar jag." var förra sommarens handling.
"Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng lyssna till samma regn." var förra sommarens slut.
Joy Division, Alcest och Broder Daniel var allt annat.
Nu ska jag gå ut med hon som gjorde hela min förra sommar.
Jag saknar Slagnäs.
Mendy. Jag älskar dig så otroligt mycket. Du är verkligen perfect match. Det är något otroligt.
1.6.09
tribute to you.
i en evighet levde jag som om du inte fanns.
tänk att jag levde så länge utan. och jag vet. att vi vet.
jag undrar vad du har för dig där borta nu. istanbul.
jag vill ju ha dig här. jag saknar dig. men vi ses snart.
det är så tomt nu när jag inte ens kan prata med dig.
vi har inte pratat sedan i onsdags, herregud. men gud.
jag kanske ska bli troende. jag menar. varför inte.
det känns mer tomt nu när du är hundratals mil i från.
åh vad långt det är jag har egentligen inte ens tänkt på.
jag vet inte hur det blir i helgen mer än att jag har idéer.
jag ska ju se cocorosie i alla fall. men du då. jag vet inte.
den 15 juni kommer vara min årsdag tror jag. egentligen.
det var den första dagen i mitt liv. mitt riktiga liv började.
vi ska till stockholm då. vi ska ses på sergels torg.
jag ska gå runt hela torget gå ned på trappan på andra sidan.
jag ska se dig i ansiktet när jag kommer. som för ett år sedan.
jag kände mig inte bekväm att komma bakifrån och vända mig.
det kändes inte bra. så jag kom emot dig på den röda bänken.
du satt och läste engelsk poesi av keats. ja, vad vacker du var.
jag ljuger inte. det kändes som en uppenbarelse när jag såg dig.
det var någonting heligt. jag var inte ens rädd. det var otroligt.
det kändes bara helt rätt. som att jag alltid hade känt dig.
för det var dig jag letade efter. efter 16 år hade jag hittat dig.
nu har det snart gått ett år. det är bara två veckor kvar.
dagen efter, den 16 juni, har vi varit tillsammans i tio månader.
tänk. du gör mig troende. jag vet inte hur det går till alls. men.
så. vi ses snart igen. jag ska ha på mig en flickklänning som.
jag vet att du kommer att tycka den är jättesöt. det känns du.
jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
(du sa att du väntat mig. du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.)
tänk att jag levde så länge utan. och jag vet. att vi vet.
jag undrar vad du har för dig där borta nu. istanbul.
jag vill ju ha dig här. jag saknar dig. men vi ses snart.
det är så tomt nu när jag inte ens kan prata med dig.
vi har inte pratat sedan i onsdags, herregud. men gud.
jag kanske ska bli troende. jag menar. varför inte.
det känns mer tomt nu när du är hundratals mil i från.
åh vad långt det är jag har egentligen inte ens tänkt på.
jag vet inte hur det blir i helgen mer än att jag har idéer.
jag ska ju se cocorosie i alla fall. men du då. jag vet inte.
den 15 juni kommer vara min årsdag tror jag. egentligen.
det var den första dagen i mitt liv. mitt riktiga liv började.
vi ska till stockholm då. vi ska ses på sergels torg.
jag ska gå runt hela torget gå ned på trappan på andra sidan.
jag ska se dig i ansiktet när jag kommer. som för ett år sedan.
jag kände mig inte bekväm att komma bakifrån och vända mig.
det kändes inte bra. så jag kom emot dig på den röda bänken.
du satt och läste engelsk poesi av keats. ja, vad vacker du var.
jag ljuger inte. det kändes som en uppenbarelse när jag såg dig.
det var någonting heligt. jag var inte ens rädd. det var otroligt.
det kändes bara helt rätt. som att jag alltid hade känt dig.
för det var dig jag letade efter. efter 16 år hade jag hittat dig.
nu har det snart gått ett år. det är bara två veckor kvar.
dagen efter, den 16 juni, har vi varit tillsammans i tio månader.
tänk. du gör mig troende. jag vet inte hur det går till alls. men.
så. vi ses snart igen. jag ska ha på mig en flickklänning som.
jag vet att du kommer att tycka den är jättesöt. det känns du.
jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
(du sa att du väntat mig. du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.)
31.5.09
We're so weird togehter!
............................****************************`````````````````````````.................................
+++++++++++++++++++++++++++++++++§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
(so happy together..)
16.5.09
Manligheten i vardagen.
"Your Prince will be a bit of a Bad Boy. Though he has a temper, he will always try to protect you and make you happy. Never forget that underneath that rugged hunk of man, there is a heart of gold that loves you with every inch of it, just look deep into those beautiful eyes."
Han är rätt manlig, eller försöker i alla fall vara det.
Jag retas när han misslyckas, för jag tycker det är fånigt att försöka vara manlig/macho. ;) Haha! Fast riktigt så är det väl inte. Men ändå. Han vill ibland, och han är duktig. Men han är egentligen inte så.
Du är så beskyddande och jag älskar dig.
By the way, vi har 9 månader idag och du bryr dig väl lika mycket som vanligt. ;)
Din jävla man.
Han är rätt manlig, eller försöker i alla fall vara det.
Jag retas när han misslyckas, för jag tycker det är fånigt att försöka vara manlig/macho. ;) Haha! Fast riktigt så är det väl inte. Men ändå. Han vill ibland, och han är duktig. Men han är egentligen inte så.
Du är så beskyddande och jag älskar dig.
By the way, vi har 9 månader idag och du bryr dig väl lika mycket som vanligt. ;)
Din jävla man.
15.5.09
Mes chéris/chéries.
JAG ÄR BARA UPP OCH NED OCH JAG VET INTE VARFÖR MEN PÅ NÅGOT SÄTT TILLFREDSSTÄLLER DET MIG ÖNSKAR DU VAR HÄR.
Idag är jag glad, eller möjligtvis snarare lättad. Jag har allting bra framför mig nu egentligen. Jag menar, allting kan ju inte vara perfekt, men jag har inget direkt jobbigt kvar i skolan. Bara NP i matte och franska och en labb-inlämning, men jag går ju SP så det blir nog inte så jobbigt. Älskling, min älskling Julia har ju gått Natur så hon kan hjälpa mig. Julia är min älskling idag. Hon är snäll min syster. Vi pratade om queer-teorin idag. Social konstruktion. Någonstans är det nog rätt. Någonstans kanske jag bara har mina egna åsikter. Som andras.
Jag var duktig idag och gick på intensiv. Fast där var jag inte lika duktig. Jag tyckte det blev tråkigt för att det var så jobbigt och då gav jag nästan upp. Men men, jag tog mig dit kl. halv sex i alla fall! Fast jag hade velat ha Magnus, men det var vikarie. Fast hon var bra, det var ju bra för att vara ett intensiv-pass, men jag kanske har insett att de inte är någonting för mig. Men jag skall prova på Magnus en gång. Gjorde det i sjuan eller åttan, men nu så.
Jag ser framemot långhelgen, då skall jag till stugan med en annan älskling. Jag ser framemot att få ta med honom på äventyr med mig som han en gång skrev att han ville göra. Fast jag vet inte om det gäller fortfarande, men det struntar jag i, mon chéri, för jag är kvinna så jag bestämmer över ditt liv. Nej, det där med livet lade jag bara till för att det skulle rimma med det andra och låta lite kul. I själva verket är det inte så kul. Och det kommer aldrig ske heller. Men jag är rätt kul. Och även rätt ful. Höhö. Fast säger jag så blir du ledsen.
Trädekar och humlor i alla sköna färger.
Dit kan vi åka alla mina älsklingar.
Idag är jag glad, eller möjligtvis snarare lättad. Jag har allting bra framför mig nu egentligen. Jag menar, allting kan ju inte vara perfekt, men jag har inget direkt jobbigt kvar i skolan. Bara NP i matte och franska och en labb-inlämning, men jag går ju SP så det blir nog inte så jobbigt. Älskling, min älskling Julia har ju gått Natur så hon kan hjälpa mig. Julia är min älskling idag. Hon är snäll min syster. Vi pratade om queer-teorin idag. Social konstruktion. Någonstans är det nog rätt. Någonstans kanske jag bara har mina egna åsikter. Som andras.
Jag var duktig idag och gick på intensiv. Fast där var jag inte lika duktig. Jag tyckte det blev tråkigt för att det var så jobbigt och då gav jag nästan upp. Men men, jag tog mig dit kl. halv sex i alla fall! Fast jag hade velat ha Magnus, men det var vikarie. Fast hon var bra, det var ju bra för att vara ett intensiv-pass, men jag kanske har insett att de inte är någonting för mig. Men jag skall prova på Magnus en gång. Gjorde det i sjuan eller åttan, men nu så.
Jag ser framemot långhelgen, då skall jag till stugan med en annan älskling. Jag ser framemot att få ta med honom på äventyr med mig som han en gång skrev att han ville göra. Fast jag vet inte om det gäller fortfarande, men det struntar jag i, mon chéri, för jag är kvinna så jag bestämmer över ditt liv. Nej, det där med livet lade jag bara till för att det skulle rimma med det andra och låta lite kul. I själva verket är det inte så kul. Och det kommer aldrig ske heller. Men jag är rätt kul. Och även rätt ful. Höhö. Fast säger jag så blir du ledsen.
Trädekar och humlor i alla sköna färger.
Dit kan vi åka alla mina älsklingar.
10.5.09
Memories that remain..
I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the trains
Laughing in the rain
Memories that remain..
Jag grät och grät när det inte var lång tid kvar. Helgen har känts som bara några timmar, allt gick fortare än det skulle. Kanske berodde det på att jag har saknat sig så otroligt mycket, och haft så mycket att göra och varit ledsen. I två veckor. När jag äntligen fick träffa dig var det över på en helg. Och allting snällt du sade och hur gullig du var, gjorde att jag grät ännu mer. Åk inte snälla du. Stanna. Jag ska stanna hos dig för alltid. Jag vet att jag kommer att göra det hur allting än blir i slutet. Jag blir bara mer kär för varje dag, jag lovar. På lördag har vi varit tillsammans i nio månader. Tänk vilka minnen vi har. Du drömde att jag var hos dig och letade efter mig i sängen när du vaknade. I natt drömde du en mardröm om zombies. Jag ville slå ned dem när du berättade. Och nu. Ja, nu är du väl hemma igen. Jag med.
Jag vet nog vad du gör.
Jag vet inte vad jag gör.
Men jag gråter i alla fall inte längre.
Jag vet att jag är glad.
The feeling that I'm losing him forever.
Jag vet inte varför det känns så varje gång någon av oss måste åka hem. Jag vet inte varför. Jag vill bara leva. Leva i evigheten med dig för alltid hela tiden.
Men snälla.
Jag älskar dig.
I still see it all
Walks along the trains
Laughing in the rain
Memories that remain..
Jag grät och grät när det inte var lång tid kvar. Helgen har känts som bara några timmar, allt gick fortare än det skulle. Kanske berodde det på att jag har saknat sig så otroligt mycket, och haft så mycket att göra och varit ledsen. I två veckor. När jag äntligen fick träffa dig var det över på en helg. Och allting snällt du sade och hur gullig du var, gjorde att jag grät ännu mer. Åk inte snälla du. Stanna. Jag ska stanna hos dig för alltid. Jag vet att jag kommer att göra det hur allting än blir i slutet. Jag blir bara mer kär för varje dag, jag lovar. På lördag har vi varit tillsammans i nio månader. Tänk vilka minnen vi har. Du drömde att jag var hos dig och letade efter mig i sängen när du vaknade. I natt drömde du en mardröm om zombies. Jag ville slå ned dem när du berättade. Och nu. Ja, nu är du väl hemma igen. Jag med.
Jag vet nog vad du gör.
Jag vet inte vad jag gör.
Men jag gråter i alla fall inte längre.
Jag vet att jag är glad.
The feeling that I'm losing him forever.
Jag vet inte varför det känns så varje gång någon av oss måste åka hem. Jag vet inte varför. Jag vill bara leva. Leva i evigheten med dig för alltid hela tiden.
Men snälla.
Jag älskar dig.
28.4.09
"Nu ser jag lite rolig ut, det ser ut som jag kommer från Mars!"
Jag sade till Sara att jag skulle knäppa kort, men i själva verket filmade jag, och det var lite kul.
27.4.09
Du är det som jag ser och jag svär att det är något bra.
Jag förstår inte riktigt vad det är som händer när munnen blir helt stängd och tankarna stängs inne i sig själv, när jag känner mig helt tom och mållös. Jag vet inte vad det är. Jag läser om bekymmer som jag inte förstår och inte har någon aning om, jag skulle gärna vilja prata.
Jag har aldrig sådana bekymmer själv. Jag vet inte varför, jag tror det beror på den andra personen i det här. Tänker inte så mycket på saker, bara att ska det vara så är det, och inget annat. Aldrig några problem där inte, bara hos mig var det så förut, men det var ingenting till slut. Puh. Och nu är våren här egentligen och ler mitt framför ögonen på mig. På dig också tror jag. Dina ögon vet jag inte vad jag kan säga om. Det är något som inte går egentligen. Jag älskar dig, jag älskar dig för allt, för att du stod för den du var och lät mig stå för den jag var. Och jag visste inget alls om vad tänkte på när du sade: Du är det som jag ser och det är något bra..
Jag har aldrig sådana bekymmer själv. Jag vet inte varför, jag tror det beror på den andra personen i det här. Tänker inte så mycket på saker, bara att ska det vara så är det, och inget annat. Aldrig några problem där inte, bara hos mig var det så förut, men det var ingenting till slut. Puh. Och nu är våren här egentligen och ler mitt framför ögonen på mig. På dig också tror jag. Dina ögon vet jag inte vad jag kan säga om. Det är något som inte går egentligen. Jag älskar dig, jag älskar dig för allt, för att du stod för den du var och lät mig stå för den jag var. Och jag visste inget alls om vad tänkte på när du sade: Du är det som jag ser och det är något bra..
31.3.09
"Det är allt någonting att fundera på."
Tänk om du låg under min säng. Tänk om du låg där och tog tag i min fot nu. Då hade jag trott att det varit ett spöke. För spöken bor ju under sängen. Fast sedan hade vi bara skrattat. Vi skulle kunna ha skrattat hela natten lång. Om vi höll på att sluta skulle vi bara kunna börja kittla varandra och då hade det varit ännu roligare. Varför ser man inte alltid till att ha roligt? Fast vad dumt, då vet man kanske inte när det är roligt, för att det är roligt hela tiden. Tänk att sitta och skala bananer. Det ser väldigt kul ut i min hjärna. Det vore kul att använda sig av en hårtork när man spelar piano. En sådan där riktig hårdblåsare. Då skulle den kunna blåsa ned tangenterna. Jag tänkte först på en dammsugare, men sedan kom jag ju på att den blåser inåt. Det kanske är lite svårt för mig att förstå eftersom vår dammsugare verkar göra tvärtom. Stackars dammsugare som inte klarar av sitt jobb. Men jag tror inte att man kan vara bra på allt. Tänk om du stod i min dusch. Då skulle du kunna skriva en vacker saga till mig på fönstret när det har immat igen. Nästa gång det immar igen på fönsterrutan så skulle jag kunna läsa den och då sluta vara rädd. Tänk om man kunde tapetsera betongväggarna runt mitt hus. Det är allt någonting att fundera på.
25.3.09
Diddy Kong Racing!
Låt mig nu få meddela, att jag och min syster, nu är ägare av detta spel!
http://www.youtube.com/watch?v=Ce_l_YX_MUg
http://www.youtube.com/watch?v=Ce_l_YX_MUg
Och jag kan fortfarande minnas vår resa med Gabrielle och Andrée på havet i södra Frankrike, omringade av maneter och jagade av fransmän!19.3.09
Mes souvenirs.
Jag är här för att skriva. Något som ger. Något som känns bra när jag läser det om många år. Enda anledningen till att jag har kvar min helgon-sida är för att där har jag samlat alla mina äldre känslor och min uppväxtstid tills dess. Och tills nu. Men det betyder inte att jag inte har tyckt att många har varit så pinsamma att jag har raderat dem till slut. Ja, jag säger att jag verkligen menar det. Men det är som min dagbok egentligen. Kanske borde jag skriva av lite så att jag kan spara hela livet. Något kan ju hända annars med mina minnen. Dumma så kallade kärlekar som inte alls har stämt, jag har ju inte känt någon. Haha. Ibland lever man allt i sin egen lilla drömvärld. Fast min dröm blev till verklighet någonstans. Jag hoppas våren och sommaren blir bra rakt igenom i år. Mendy och jag pratade i somras mycket. Mycket mer än jag egentligen tror att man kan prata. Vi skickade sms till varandra. Håkan Hellström-texter en gång. Och jag minns ett utdrag som passade perfekt för oss båda då. För våra kärleksdrömmar. Hon skickade det. "Jag vet att du är ledsen. Jag är ledsen med. För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va." Men drömmen min blev verklighet. Och den lever. La rêve est vivante. Jag kommer ihåg första gången vi gick tillsammans på perrongen. Perrongen var speciell för oss. I alla fall för mig. Som du säger att du är naturare i hjärtat. Jag har kvar det där i hjärtat även om saker och ting förändras. Och jag mår inte dåligt för det. För det viktiga är att det var början på allting och sedan kommer det nytt och senare kommer man att se tillbaka på det. Men jag lever i nuet. Jag skall se till att tänka på det och göra det också. Ta tag i mitt egna ansvar. Och till slut få dig att lita fullt ut på mig. Jag måste. Jag skulle visst bli svartsjuk om du träffade någon. Men det tar tid för mig att förstå hur det egentligen ligger till. Och hur det känns. Jag är ju naiv ju. Och jag är kär i dig. Kärleken, ja. Jag tycker att kärleken har att göra med att man skall ha någon som man kan lita på fullt ut. Och jag vet hur svårt det kändes för mig att få bli din. Och det är väl därför. Men jag blev svartsjuk en gång då du skämtade, fast jag inte visste det först. Och det känns. Kanske var det bara min första tanke och min första känsla och min första impuls. Sedan hann jag inte mer förrän du sa att du skämtat. Jag kände mig lite skamsen då. Fast jag tror inte du märkte något.
Anyway.
Anyway.
14.3.09
Förlåt.
Nu skriver jag med den nostalgiska helgon-stilen. Kommer du ihåg den tiden? En bland mina bästa tider.
Jag vill dig nu tacka för allt.
Jag vet att jag skall fira hela min tid tillsammans med dig i sommar. Och i vår. Vi skall på utflykt förstår du. Jag skall föra fram allt du vill ha och kanske lite andra tips. Vi skall åka på massor av utflykter i sommar. Jag stannar alltid hos dig för jag vet hur underbar framtiden kommer att bli. Framtiden som med tiden blir nutid. Jag ber om ursäkt för mina hemska misstag. För allt som jag gör som jag inte tänker på hur det känns, men som jag vet att jag själv skulle bli ledsen över om det hände mig. Men det kanske bara visar att det inte är en så stor grej, jag vet inte längre. Jag vill i alla fall be om ursäkt, för jag älskar dig. Jag älskar dig, och det är inte alltid bara jag själv som gjort att jag inser det, utan andra saker. Som att jag betyder något för dig, som att jag kan prata om saker med dig, som att du är så underbar att jag inte kan göra något annat. Jag älskar dig. Du kan va min enda kärlek.
Sommaren. Jag minns min senaste sommar, men jag vet att den här skall bli jättebra. Bättre kanske är lite svårt, eftersom att du uppkom förra sommaren, och det var ju det bästa som kunde hända mig. Men äsch, vi ska ha många vackra somrar framför oss har jag bestämt. Jag hoppas du vill det du med. Med dig känns tiden oändligt lång. Inte för att jag har det minsta tråkigt, utan för att jag inte förstår. Förstår om jag kan hållas kvar vid så länge. Jag hoppas det. Sommaren är ju den vackraste tiden, om inte våren och försommaren. Men ändå. Det är synd att det tar så lång tid mellan somrarna, för jag har så mycket tid på mig annars att göra misstag. Korkade, dumma, iq-befriade misstag. Det är jag. Men det är inte jag. Men somrarna skall vara till för oss. Du vet att du måste lita på mig. Jag vill inget annat mer. Jag vet att jag skulle vänta på tills du kommit på bättre humör, men snälla, varför tar det sådan tid? Det är knappt så att jag kan hålla mig från att ringa, men snälla du. Jag skall inte ringa, jag får inte, då blir du kanske mer sur. Eller ja, jag måste ge det tid.
Hur skall jag nånsin kunna låta dig gå. Kommer du ihåg vad jag sade i somras? Om du går från perrongen så följer jag efter. Bara du låter mig.
Jag vill dig nu tacka för allt.
Jag vet att jag skall fira hela min tid tillsammans med dig i sommar. Och i vår. Vi skall på utflykt förstår du. Jag skall föra fram allt du vill ha och kanske lite andra tips. Vi skall åka på massor av utflykter i sommar. Jag stannar alltid hos dig för jag vet hur underbar framtiden kommer att bli. Framtiden som med tiden blir nutid. Jag ber om ursäkt för mina hemska misstag. För allt som jag gör som jag inte tänker på hur det känns, men som jag vet att jag själv skulle bli ledsen över om det hände mig. Men det kanske bara visar att det inte är en så stor grej, jag vet inte längre. Jag vill i alla fall be om ursäkt, för jag älskar dig. Jag älskar dig, och det är inte alltid bara jag själv som gjort att jag inser det, utan andra saker. Som att jag betyder något för dig, som att jag kan prata om saker med dig, som att du är så underbar att jag inte kan göra något annat. Jag älskar dig. Du kan va min enda kärlek.
Sommaren. Jag minns min senaste sommar, men jag vet att den här skall bli jättebra. Bättre kanske är lite svårt, eftersom att du uppkom förra sommaren, och det var ju det bästa som kunde hända mig. Men äsch, vi ska ha många vackra somrar framför oss har jag bestämt. Jag hoppas du vill det du med. Med dig känns tiden oändligt lång. Inte för att jag har det minsta tråkigt, utan för att jag inte förstår. Förstår om jag kan hållas kvar vid så länge. Jag hoppas det. Sommaren är ju den vackraste tiden, om inte våren och försommaren. Men ändå. Det är synd att det tar så lång tid mellan somrarna, för jag har så mycket tid på mig annars att göra misstag. Korkade, dumma, iq-befriade misstag. Det är jag. Men det är inte jag. Men somrarna skall vara till för oss. Du vet att du måste lita på mig. Jag vill inget annat mer. Jag vet att jag skulle vänta på tills du kommit på bättre humör, men snälla, varför tar det sådan tid? Det är knappt så att jag kan hålla mig från att ringa, men snälla du. Jag skall inte ringa, jag får inte, då blir du kanske mer sur. Eller ja, jag måste ge det tid.
Hur skall jag nånsin kunna låta dig gå. Kommer du ihåg vad jag sade i somras? Om du går från perrongen så följer jag efter. Bara du låter mig.
12.3.09
Minnen av Aprilhimlen (som jag minns den och som jag minns dig).
"om vi ses igen
låtsas inte som om du vore en vän
för jag hade ingen alls
när du var populär och överallt."
bara för att ni måste se denna video.
http://www.youtube.com/watch?v=zUW087BCyNg&feature=related
låtsas inte som om du vore en vän
för jag hade ingen alls
när du var populär och överallt."
bara för att ni måste se denna video.
http://www.youtube.com/watch?v=zUW087BCyNg&feature=related
10.3.09
3 vockor är ondskan själv.
"Jag är skön,
ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick glöd
-nu står jag öppen och väntar.
(...)
Det vore underligt att känna,
en enda natt,
en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst."
ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick glöd
-nu står jag öppen och väntar.
(...)
Det vore underligt att känna,
en enda natt,
en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst."
3.3.09
du och jag jag och du vi och jag jag och vi vi och du du och vi vi.
vad fick du se i går natt
någonting du inte klarar av.
skall något komma från mig så skall det också komma från dig.
jag skall nu skriva mer om marguerite duras och om hennes liv.
"folk säger att framgången förstört dig så."
"jamen nåt skulle snart ha förstört mig ändå."
"vad kallas den pestepidemi som utrotade 1/4 av Europas befolkning?"
"socialismen."
hehe.
någonting du inte klarar av.
skall något komma från mig så skall det också komma från dig.
jag skall nu skriva mer om marguerite duras och om hennes liv.
"folk säger att framgången förstört dig så."
"jamen nåt skulle snart ha förstört mig ändå."
"vad kallas den pestepidemi som utrotade 1/4 av Europas befolkning?"
"socialismen."
hehe.
26.2.09
LA FRANCAISE AVEC SON PETIT-AMI.
Jag fick värsta största lusten att skriva. Men om vad då. Äsch. Passadvindar hit och passadvindar dit. Nu är jag klar. Du kommer i morgon jag ska brotta ned dig på marken och så ska vi ha kalas. Let me be.. Let me be.. Oh please let me be.. Your bedroomliver.. Your bedroomliver!!
24.2.09
du din skit men sedan du ju din kärlek.
Jag önskar att du hade stått för dina fel
Jag kunde aldrig förstå, det var ingen idé
men jag fick alltid bevakas bredvid
och mina drömmar gick alltid ur led
Jag vet inte men jag tror att mycket berodde på det.
Jag kunde aldrig förstå, det var ingen idé
men jag fick alltid bevakas bredvid
och mina drömmar gick alltid ur led
Jag vet inte men jag tror att mycket berodde på det.
"och som jag önskar att du var här nu
jag vill bara höra dina hjärtslag
och som jag önskar att vårt krig tog slut
jag har lärt av mina misstag
och du är lika ensam som jag."
9.2.09
the winner takes it all.
I apologize
if it makes you feel sad
seeing me so tense
no self-confidence
but you see...
the winner took it all
the loser had to fall
it's not simple not even plain
that's why I complain.
the loser had to fall
it's not simple not even plain
that's why I complain.
7.2.09
Je veux partir long-temps.
det kommer brinna. någonstans i mig i nuet kommer det att brinna.och jag vet inte varför.
jag gick upp tidigt i morse. tidigt för att jag kände att det inte skulle brinna.
för att jag inte skulle vara rädd övergiven och ensam.
jag var glad ändå. det var jag.
i stället satt jag vid mitt frukostbord och åt min frukost och kollade på klockan.
det var konstigt.
för någonstans även då kändes det inte normalt.
det kändes liksom som att jag inte skulle åka någonstans eller att jag inte var förberedd på det faktiskt. natten hade varit konstig redan då.
jag hade läst klart kulturdelen ungefär, jag hade bara rocky-serien kvar.
min telefon ringde och tio minuter efter var jag ensam igen.
"nej, jag ska inte åka, han är sjuk, stackaren."
"ojdå, vad tråkigt..."
"men du, titta inte så nära när du läser."
"jag gör inte det! låt mig."
"men du, nu gör du det igen. skrik inte, julia är sjuk."
"det kanske jag också blir snart!"
sedan började det brinna i nuet. jag grät tyst, jag var trött och ensam och övergiven lämnad åt något värdelöst.
"men du, titta inte så nära när du läser."
"jag gör inte det! låt mig."
"men du, nu gör du det igen. skrik inte, julia är sjuk."
"det kanske jag också blir snart!"
sedan började det brinna i nuet. jag grät tyst, jag var trött och ensam och övergiven lämnad åt något värdelöst.
jag somnade. grät. somnade. vaknade. pappa frågade. svarade och sedan grät. julia frågade innan. svarade och sedan grät. klockan var halv elva.
jag skulle ha åkt tjugo i för att träffas och så skulle vi ha varit tillsammans igen när jag kollade på klockan klockan halv tolv senare och det känts som att jag sovit och vaknat i flera timmar.
pappa kom in och frågade ifall jag skulle ha något för han skulle handla och något kanske han sa som handlade om att det brann och jag grät igen. mamma kom in fem minuter senare jag var trött och ville vara ifred och jag grät.
för det brann.
det brinner i nuet. och det kanske blöder.
nous aurions sorties cette nuit mais le feu flambait dans moi a lieu de la rue.
je suis triste, alors.
Men det finns ingen att skylla på och inget att göra åt.
Men det finns ingen att skylla på och inget att göra åt.
24.1.09
the story of my life.
Fort cyklade jag till stationen den morgonen i somras. Jag hade försovit mig så jag och A. fick ta nästa tåg till Stockholm. Det gick 9.39. A. skulle träffa sin kompis någonstans vid Stureplan. Själv skulle jag möta C. på Sergels torg.
C. hade jag fått kontakt med över internet. Det var nu tredje gången vi träffades. Han var en av mina närmaste vänner. Visst hade jag en del känslor för honom, men de tänkte jag aldrig visa. Han hade sagt så många gånger att han inte var intresserad av att ha någon flickvän, så jag visste att det aldrig skulle fungera. Om jag berättade för honom hur jag kände skulle det troligen leda till att vi inte kunde hålla kontakten längre, vilket var det sista jag ville. Jag skulle inte klara mig utan honom. Det betydde så mycket att ha honom som vän.
Jag kom en halvtimme försent. Jag bad om ursäkt, och ursäkten godtogs. Det var underbart att träffa honom igen.
Vi gick en stund, bort mot slottet och över några broar i området. Vi pratade om gymnasiet, personer och allt möjligt. Det blåste otroligt mycket den dagen. Vi kom till en park som vi hade suttit i en av de tidigare gångerna.
- Vad tänker du på? frågade han mig efter en stund.
- Vitt ljussken. Det där ljuset på himlen som jag ibland ser i Hälsingland. Jag tycker mig nästan se det på himlen nu, men det blir inte alls detsamma här i stan. Jag vet varför. Tycker du att trädens löv kan sjunga i stan också, som du hörde dem i Dalarna?
- Ja, ibland. Det är vackert. Det är den vackraste musiken.
- Vad tänker du på? frågade jag.
- En båt. Ute på havet, svarade han.
Havet, ja. Det hade han pratat om tidigare. Hur det känns som att han befinner sig ute på ett hav. Jag minns att han berättade vilken storm det var ute på havet. Han var farligt nära stenarna.
- Hur ser det ut på havet nu? frågade jag.
- Det är lugnt, stilla.. Troligen för att du är här, sade han.
Jag blev berörd.
- Tack.
Det blev åter en lite längre tystnad.
- Vad ser du? frågade han.
- Mörker. Men inte på ett ledsamt sätt. Nej, det där mörkret som gör mig lugn, då jag kan se hur långt som helst. Det finns inget stopp.
- Jag ser inte mörker, svarade han,
- Vad ser du, då?
- Något annat.
- Är det något bra? frågade jag.
- Ja.
Tystnaden föll återigen.
- Vad är det, då? frågade jag.
- Du.
Jag kunde inte säga något. Jag log, men han såg det inte. Vi satt ju lutade mot ett träd, och kunde inte se varandras ansikten.
- Förlåt, sade han.
- Nej, säg inte så. Jag visste bara inte vad jag skulle säga.
Efter en stund fortsatte samtalet. Vi pratade om allting igen. TV-spel, kompisar, barndomen, vänner... Allt möjligt.
Till slut bestämde vi oss för att gå någonstans, det blev så kallt. A. ringde och frågade ifall vi kunde ses någonstan, för hon var klar. Jag frågade C. om det gick bra, och det gjorde det. Vi gick och åt på Burger King. Klockan började närma sig 16.00, så vi var tvungna att åka hem.
Jag var väldigt glad efter det där mötet. Det kändes som att jag och C. hade kommit mycket närmare varandra, även om jag fortfarande höll fast vid att vänskap var det som skulle gälla, om han inte ville något annat, förstås.
På lördagen, två dagar senare, mötte jag honom åter på Sergels torg. Men denna gång skulle han komma hem till mig, i Uppsala. Vi hade aldrig varit hemma hos varandra någon gång tidigare. Eftersom mina föräldrar var borta, så var det bättre att vara hemma hos mig.
Jag var trött när vi åkte från Stockholm, men inte alltför osocial. Resan gick fint, och vi gick direkt hem till mig när vi kom fram. Vi höll oss inte så sysselsatta i början. Vi spelade lite gitarr och satt en kort stund framför datorn, men ingen av dessa sysslor var så kul. Vi gick då till soffan i vardagsrummet och pratade. Han tog fram sin bok av Karin Boye, och bad mig läsa en dikt. Den var ganska lång, otroligt vacker. Vi pratade om tankar. Efter ett tag blev det en liten paus. Han lade sin hand på mitt knä. Det jag tänkte var: "Va? Vad är det här för skämt han skall komma med nu? Det här var någonting nytt... Vad konstigt, vad är det här?"
- Jag är kär i dig.
För en tusendels sekund tänkte jag: "Vad är det här för skämt?" Men sedan satt jag helt tyst, och kunde verkligen inte förstå vad han hade sagt. Hade han verkligen sagt det? Jo.. jo, visst hade han det.. Men... Jag kunde inte ens säga något. Jag vet inte hur länge jag satt där och försökte få in det han hade sagt. Jag skakade, kände hur öronen hettade till och det kändes som om jag befann mig i en dröm. Inte just för att det var så underbart, men för att det kändes så overkligt.
Till slut fick jag fram:
- Jag tycker så mycket om dig.
Jag med.
Men stämningen kändes fortfarande ganska spänd. Jag hade ännu inte riktigt smält det. Vi sade ingenting, men nu höll vi i alla fall varandra i händerna. Ibland tittade vi på varandra i ögonen. Det måste ha varit den vackraste stunden någonsin.
- Förlåt, men jag måste bara...
Och så kysste han mig.
- Du visade att du fanns, sade jag efter ett tag.
- Tack.
12.1.09
you.
That's me in the corner
That's me in the spotlight
I'm losing my religion
trying to keep an eye on you
and I don't know if I can do it
oh no, I've said too much
I haven't said enough.
That's me in the spotlight
I'm losing my religion
trying to keep an eye on you
and I don't know if I can do it
oh no, I've said too much
I haven't said enough.
8.1.09
Souvenirs d'un autre Monde.
Man skulle ju egentligen bara kunna tro att jag har det som jag har det. För jag borde vara tyst och inte säga något mer. Jag har ont i magen. Jag har duschat. Idag gick jag i skolan, det var inte alls kul. Det fanns möbler i korridoren. Stora hörnsoffor med bord och några högre bord som man kan stå vid. De var bra, sedan vet jag inget mer. Jag förstår mig inte alltid på Jonas, han är svår att förstå sig på. Jag uppfattar en sak som en sak, men han tycker en helt annan sak. Jag får väl prata då. Får jag inte låtsas vara stum då, så att jag inte kan prata. Älskling?
Varför säger jag så, jag brukar inte säga så. Jag vet inte varför. Egentligen. Eller, fast så är det inte, för jag vet just varför. Det känns konstigt på något sätt. Jag menar, du har ju ditt namn.
Allting har gått så fort att jag inte ens kommer ihåg någonting, du förstår, ibland är jag fortfarande så förvånad över det där. Du vet sånt här med oss. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Kanske också för att vi inte ses varje dag, eller, så ofta. Men för ett år sedan var allting så annorlunda, och till och med senare. Jag har aldrig riktigt förstått hur det kunde hända. Min sommar var inte något som någonting annat har liknat tidigare. Det var som en berättelse, en historia. En underbar dröm. I sommar vill jag vara utomhus länge på kvällarna, för det är varmt. I sommar vill jag leka. Jag hoppas att den här sommaren blir lik den förra sommaren. Sommaren sedan du kom. Du var den perfekta början på min sommar. Och du avslutade den perfekt. Min sommar fick det perfekta, lyckliga slutet. Ibland saknar jag den där känslan av det nya som då var. Jag kommer ihåg allt du sa och allt du gjorde. Detta blyga. Detta: "Jag känner dig, men jag vet inget mer om dig." Allting var nytt. Men nu är allt så underbart ändå. Och jag ser fram emot en ny hel sommar med dig.
Du är så vacker. Jag är så glad, ända sedan första dagen, då du var min, ända sedan dess har det varit många gånger som jag har varit så nära gråt för min lycka.
Så nu tackar jag.
Jag älskar dig.
Varför säger jag så, jag brukar inte säga så. Jag vet inte varför. Egentligen. Eller, fast så är det inte, för jag vet just varför. Det känns konstigt på något sätt. Jag menar, du har ju ditt namn.
Allting har gått så fort att jag inte ens kommer ihåg någonting, du förstår, ibland är jag fortfarande så förvånad över det där. Du vet sånt här med oss. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Kanske också för att vi inte ses varje dag, eller, så ofta. Men för ett år sedan var allting så annorlunda, och till och med senare. Jag har aldrig riktigt förstått hur det kunde hända. Min sommar var inte något som någonting annat har liknat tidigare. Det var som en berättelse, en historia. En underbar dröm. I sommar vill jag vara utomhus länge på kvällarna, för det är varmt. I sommar vill jag leka. Jag hoppas att den här sommaren blir lik den förra sommaren. Sommaren sedan du kom. Du var den perfekta början på min sommar. Och du avslutade den perfekt. Min sommar fick det perfekta, lyckliga slutet. Ibland saknar jag den där känslan av det nya som då var. Jag kommer ihåg allt du sa och allt du gjorde. Detta blyga. Detta: "Jag känner dig, men jag vet inget mer om dig." Allting var nytt. Men nu är allt så underbart ändå. Och jag ser fram emot en ny hel sommar med dig.
Du är så vacker. Jag är så glad, ända sedan första dagen, då du var min, ända sedan dess har det varit många gånger som jag har varit så nära gråt för min lycka.
Så nu tackar jag.
Jag älskar dig.
7.1.09
WHAT CAN GET BROKEN.
I've never really been giving something up
Like I've never hurt someone by meaning
I've heard about stories in my past that's been
missing
and I've cried in my bedroom when no one was
listening
I've hurt you so much and I've searched for your trust
I know thast my life was born just in the right time
far away from real trouble and saved from another life
I've tried to replace what was in my past senses
was it too late or could I do something about all this?
I'm a little girl still being breathless
My fear has been here and I've heard it whisper to me
True, when I came to this place without pressure
My eyes have been falling and I thinkt they've been taken
But maybe this whole thing is misjudged
Maybe this place has become just like the others
Or maybe I just don't have a heart tonight
Maybe I just don't have a heart in my body tonight.
Like I've never hurt someone by meaning
I've heard about stories in my past that's been
missing
and I've cried in my bedroom when no one was
listening
I've hurt you so much and I've searched for your trust
I know thast my life was born just in the right time
far away from real trouble and saved from another life
I've tried to replace what was in my past senses
was it too late or could I do something about all this?
I'm a little girl still being breathless
My fear has been here and I've heard it whisper to me
True, when I came to this place without pressure
My eyes have been falling and I thinkt they've been taken
But maybe this whole thing is misjudged
Maybe this place has become just like the others
Or maybe I just don't have a heart tonight
Maybe I just don't have a heart in my body tonight.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)