Jag andas in och sedan ut för att se fundersam ut men jag misslyckas.

A hope beyond the shadow of a dream.
-John Keats.

Som jag ser fram emot höstlovet, då kan vi äntligen ta det lugnt du och jag. För en massa annat är på väg och vi ska leka. Oj, jag är fortfarande varm, det blev rätt mycket idag. Slag, men mest springande genom stan för att jaga Sara på cykeln igenom Vasaparken och ända hem. Till slut gav hon mig cykeln, jag skulle ju ändå aldrig ha hunnit ikapp henne. Monsieur nous avons une teste de francais à jeudi. Chapitre un et deux, et un peu de grammaire. Mais ca n'est pas si difficile, alors. Un portable avec mon pantalon et quelque chose que je ne sais pas qu'il est. Mais oubliez ca. S'il vous plaît. Jag ska vara förstående nu, Sara, jag lovar. Klockan är tjugo i tre, snart ska jag laga mat till mig själv, ingen lunch har kastats hittills. Bort till klockan fem var det, ja. Och så franskan. Jag längtar tills i kväll. Jag älskar ju vardagskvällar, det har jag berättat. Golven har rensats med mer damm och annat som jag inte visar för mamma. Precis idag ska jag hämta tillbaka det jag har struntat i, och så ska jag städa upp lite för att gömma saker jag inte visar för mamma. Jag önskar att jag kunde skriva bra. Jag önskar att jag var intelligent. Jag önskar att jag var någon. Jag önskar att jag var med dig. Jag önskar att jag var mer bildad och intellektuell. Som du. Jag borde lära mig Svenska ordlistan utantill så att jag inte behöver oroa mig för mycket, jag måste ju lära mig. Jag vet ju i alla fall vad definition betyder, vilket många inte gjorde i min klass. Tack och lov. Nu ringde Sara igen, men jag kan egentligen inget om pianot. Jag tycker jag borde ha funnit min rädsla för att jaga mig bort i något som hjälper mig att leva. Fast det har jag nog gjort. Till slut så har jag nog det gjort. Som att fingra på en tejpbit, och klistret försvinner för att det har förts över på någon annan. Sedan får du välja om du vill tvätta bort det eller inte. Nu tog kraften slut. Maskin, snälla var tyst. Jag känner dig inte. Låt mig leva för. Jag bortser från alla andra.

Året därpå vet jag ingenting om men nu är det som att allting förändrades bara för att i ett innehåll av trädrötter sjön och en massa annat bryter.

"Och ändå, Hurricane. När dom skrev om mig i tidningen sa du som det var;"
"Glöm det aldrig, Håkan. Parkbänken är aldrig långt borta!"

Jag lyssnar ibland på Tro och Tvivel för att mjuka upp tiden, Atombomb för att känna mig som någonting. Jag fryser det är så kallt, äter och lämnar det igen. Det är trevligt att prata med dig som någon jag kan yttra mig med. Souvenirs d'un autre Monde äntligen kan jag spela den för hand. Hon är en vacker bild. Åh vad jag minns den tiden, jag hoppas verkligen att nästa år blir något liknande. För oss som inte inser att det är något att ha egentligen. Men i bortsett från ödemarken är vi mycket mer än något annat för vi hinner se allting som bryter ned allt det som vi inte är, och vad sådant är underbart. Jag ser fram emot tills vi talas vid, jag behöver fler, men jag saknar bara dig. Jag ska nog byta profilbild eller så får vi se vad som händer kanske min blick överväger något annat i slutändan ändå. Men visst ska vi bekymra oss inför mina ögonblick som misslyckad korkad flicka också som inte orkar med någonting som inte kan förstå vad det är som hon gör och åh vad ska hända med flickan till slut är hon värd allt besvär? Kris som hon så ibland kände igen sig i. Vad hette hon nu i boken? Just det. Malin. Malin Forst. Som hon hade problem med namnet. Och Siv därefter. Sur l'autre Rive Je t'Attendrai.. Musiken sprudlar igenom jag har insett hur vi fungerar. Jag har lust att se Sagan om Ringen i kväll för att titta tillbaka på min tid som orutinerad liksom nu egentligen också. Men då allting var så vackert som att sitta vid sjön och lyssna på dess soundtrack, liksom Alcest. Och då jag kände att jag befann mig i musikens värld, då jag berättade att jag inte längre fanns, för mig själv. Då det blåa blev till det gröna, men det blåa inte alls visste om det och inte alls visste att det var något fel i det som rörde sig som det blåa. För det gröna behövdes så mycket också, för att uttrycka sjöns vackra toner i själen. Och vad det var längesedan jag hörde Dunkelheit, som jag älskar den låten. Nu så äntligen.
When night falls
she cloaks to the world
in impenetrable darkness
a chill rises from the soil
and contaminates the air
suddenly..
life has new meaning.
Det var precis på det sättet som allting blev i år.

sagoberättare kommer alltid från samma underjord där jag vill leva ibland med de jag älskar.

visst var det ändå ganska trevligt att få prata igen, men saknad. klockan är snart halv tio, jag hade tänkt städa lite. allting det mesta är fixat och sara är ingen tönt längre. ni får gärna komma på fredagen efter höstlovet jag behöver det. men tillbaks ska vi kanske inte direkt jag vet faktiskt inte. svenskalektionerna är alltid lika roliga de som får mig att prata. jag vill gå på bio, jag vill äta ute, ja, ta med dig ut, min kära. vi var på uppvisning i natt. troligen inte alls så bra, men det gjorde inte så mycket. jag fick prata om det på morgonen nu i alla fall. jag älskar när du bedjande säger "snälla..?" för då vet jag att du verkligen vill. det är som att jag blir lyckligast i de stunderna, min kära. she said what you want me anyway I said I just wanna take you out my dear. jag tycker om vardagskvällarna från klockan tio för då har allting annat redan passerat förbi och jag får äntligen tid att andas. det här blir till slut ganska vackert ändå, och det var så trevligt att få prata med dig nu på morgonen för du tog bort allting annat. jag saknar dig. bilder på dig, och jag saknar dig. jag fick plats i mina byxor hurra. i kväll blir det nog ganska trevligt ändå, det skulle jag verkligen tro. jag måste posta brevet jag skrev också, för det är något alldeles i särklass, du kommer nog hata mig efter det, min kära. underjordsfolket väntar på mig och jag ler. får jag bo i din saga, snälla. landet innanför minns jag, åh, vad jag älskade det, det gör jag nästan fortfarande. nu har jag en egen som är vacker nog att läsas för andra.

I'm dancing on the streets I will scream until I can see
at the bridge over the river I will run until my view is clear
and the people's silent voice is the only thing I can hear
well, I wish I could break through it
but it's hard to control my fear

jag har skrivit ett nytt brev för att vara helt ärlig.

"kom atombomb, om vi nån gång, nånsin blir som dom."

jag har försökt att lista ut. den senaste minuten. jag vill inte bli som dom. jag har det perfekt, nästan perfekt. jag vill skriva ett brev till dig för att klistra in min mun och skriva sånger som passar för din. precis som jag skrev ett brev en gång förut, men kastade för att det blev fel. jag trodde på en inre kärna som skulle leva för alltid, ett löfte. men allt det där. det bröts. det gick inte att lova jag trodde att det gick att lova. men nu. nu går det inte längre. prata du på jag ska förresten leva i sängen som vanligt. och jag hoppas att det blir bättre. ja, jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre. nu har jag skrivit allting igen. jag tror det ändå var tillräckligt. jag blir fundersam, jag blir orolig. hur mår hon egentligen, hur är det med allting för henne. det kanske hon inte vet, men det händer att jag tänker på henne ofta. på hur allting är för henne och hur det är för att få det att bli bra för henne. på något sätt känns det ibland som att vi har ett band mellan oss som vi kanske inte tror att den andra vet. det är annorlunda men det är ljuvligt ändå. något speciellt.

jag ska ju egentligen göra en massa annat jag ska inte sitta här och skriva det tar min tid. hon tog min tid jag hade kunnat göra en massa annat nu i stället, kunde leta efter en jacka på stan, tack så mycket. hon hade varit skitsur på mig, jag lovar. när du hittar på och hittar på slutar det någon gång, jag vet inte vad jag tycker om det. prata 2-3 minuter, vi får se hur det går. jag ska prata om ett citat. "den klokaste människan är den som vet vad den inte vet." jo, visst är det så. jag ska förklara varför det är så. men inte nu. åh, hela mitt schema sprack, tack så mycket. jag saknar dig, men det är bara några få dagar kvar nu. tre dagar! hurra, vad jag blev lycklig nu. och på torsdag ska jag träffa sara, jessica och amanda, det blir massor av kul det med. vi kan prata. visst kan vi.
malplacerat, det är så jag skriver. men det gick bra ändå, för det var inte allting. klockan är snart tre. om en halvtimme måste jag gå. eller på ett ungefär, jag tror det blir bra. i morgon blir det spelning och sådant. fan vad ska jag göra med armen.. jävlar. nåja, det är bara att acceptera. ingen behöver ens märka något så marsch iväg! det är ganska kul nu, så jag fortsätter med allt som gör att jag njuter.

Lifelover med allt annat som går igenom allting som rör sig.

jag har ångrat mig totalt sätt för många gånger nu är jag sjuk. jag gjorde fel fastän allt blev bra då i alla fall. men nu stör allting bara, för mig. förlåt att jag stör. jag stör kanske mest mig själv. det var skönt egentligen att få sova ut idag, men jag kunde det knappt, för jag trodde hela tiden att klockan var mer än den var. the clock is set for nine but you know you're gonna make it eight. so that you two could take some time teach eachother to reciprocate. ja, så jag kunde knappt sova ändå, och ingenting känns bättre idag. jag hade hoppats på det, men såren är ju i alla fall fortfarande kvar, de som återstår. jag är så rädd. jag tror på att jag kommer att gå under. för vad kommer hända med mig, det finns knappt någonstans att gå. solen har gått upp, den skiner inte på mig. jag har svikit för mycket jag gör fel jag ångrar det så. ett litet misstag blev till det här. det kryper mer än någonsin jag är så rädd så rädd. så obekväm. mother I tried please believe me. I'm doing the best that I can. I'm ashamed of the things I've been put through. I'm ashamed of the person I am. hon svarar inte på sms och jag blir orolig. prov i morgon och jag blir orolig. jag kanske inte kan, jag kanske borde göra något nu, jag ska det. men jag klarade inte något innan nu. jag känner inte igen mig själv, jag gjorde något fel. något förhastat, och då känns det alltid fel efteråt. jag är så ledsen. jag tycker skriften ser vacker ut bortifrån men den här är inte det. den är otrevlig, ovälkomnande, hemsk och krypande som jag. jag har sår överallt. vart ska jag ta vägen. jag ångrade det jag tänkte skriva jag drömde om gabrielle och andrée i natt. det var en hemsk natt. inte för dem, men annars. det var en annan sak. vad har klockan hunnit bli kvart över nio visst. ojdå. jag borde göra mig klar så att jag inte behöver tänka på det sedan. sedan ska jag skriva klart och läsa naturkunskapen och ja göra mig redo. jävla kryp!! jag kan inte andas. jag klarar inte av att se mig själv i spegeln varför i helvete svarar hon inte på sms:et? Guten Morgen liksom. det här är inte klokt alls. oj vilken text den passade perfekt in så skrämmande. I love to hurt you. kontinuerligt elände, jag älskar dig.

medan monster äter upp mig i garderoben och jag bara skrattar.

jag var bara trött idag och inte hände något speciellt heller, och passet var ännu jobbigare än vanligt jag som brukar tycka att det är lagom men jaja.
jag skrev något konstigt idag igen, men det gjorde ingenting ändå. jag fick fram sådant jag behövde och så läste jag Kris av Karin Boye jag älskar den, hon är helt otrolig om jag ändå kunde förmedla som henne vad gör jag egentligen. jag vet vad. "och tänkte skuld och lidande väntar på er fortfarande!" jag lyssnar på håkan hellström så härligt. sara spelar piano. mendy vill ha kul. jag med vi ska ha kul. jag vill ses. vi vill ses.
"men du, du sätter höstsolen i eld."
men åh vad skitlycklig jag blev för Amandas skull nu.
haha.