Äntligen på väg, längtan bor i mina steg.

Jag bara stammade, nu minns jag inte vad..
Och jag vet att det kan vara svårt. Jag har väl inte direkt gråtit, i kväll fick jag bara en längtan till att göra det. Men det var inget där som lurade mig.
Jag har äntligen städat, det har grämt mig i veckor, gudskelov vad skönt.
London i över morgon! Jag är lite sned över att det ska regna där som det ser ut nu, men äsch. Det kan ändras!
Ignorant boy, ignorant girl.
Vi hade boxning på idrotten idag och det var så kul. Ibland är det skönt att bara få slå utan att göra någon illa. Slå allt vad man har. Jag slåss inte. Bara dig ibland, men.. jaja.
Det är lite hårt just nu, men jag gör så gott och så snabbt jag kan. Men bara som jag kan.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
Gräv vidare i dina bekymmer, du kommer ändå aldrig åt dem. Haha.
Jag hoppas att du kommer att vänta på mig ett tag, det blir nog så nu tyvärr. Jag är borta ett tag. Och du blir borta. Och vi. Och sedan så. Det går nog bra ska vi se.
Believe. Just believe. Do it. Just for believing.
VA finns Bright Star fortfarande inte som film?? Men vad ska jag då göra.. Stryka en sak från önskelistan antar jag.
Let it be.

Panikparantes.

Snälla hjälp mig jag känner att jag har blivit kall som de där andra. Åh, snälla vart har jag tagit vägen, jag vet inte nu hur ska jag någonsin kunna klara av att ta mig tillbaka igen jag måste andas men hjälp mig. Andas in din själ i min så att jag ska kunna förstå hur jag ska göra. Som Huckleberry. Som poeten. Som en annan nästan vemsomhelst. Vad ska jag göra. Varför ser det bättre ut när jag skriver det här och annars ingenting. Varför.
Skulle du kunna andas in i mig ge mig en bit av din själ sade jag snälla. Jag pratar med mitt förra jag eller var det till och med förrförra jag vet inte längre vart tog jag någonsin vägen och varför. Jag tänker inte prata om någon annan än mig själv just nu det är alldeles för sent.
Just det det var det jag skulle göra jag måste lämna det här nu.

Above it all.

Could you imagine, just to go a little bit higher, where we finally could find peace, you know, just being a little bit above it all.

Ge oss av.

Min laborationsrapport är klar hurra. Är du klar så hurra.
Vi fick nya glosor att inmata tills i morgon.
Men ja, men jag vill ju inte träna på fel översättning ju. Ah..! Jag översatte dem innan du gjorde det så tyst.
Jag har nog kontroll på min levnad, det går nog om jag bara försöker. Eller nej. Bara det blir dags för mig att ge mig av. Bara fredag är över. Bara livet tar över.
Åh, att ge sig av. Det är nog det mest känslosamma man kan säga ibland. Det är dags för mig att ge mig av. Det är dags för oss att ge oss av. Det är dags för dig att ge dig av.
Fast jag gillar inte riktigt det sista lika bra. Det beror ju på. Ibland.
Le cul, det är röret.
La maternelle, det är förskolan.
Vänta jag skall kolla. Jo.
Kan du prata idag? Vissa dagar kan jag inte prata. Hur gör man. Och vad gör jag nu. Låtsas. Absolut..
Le monde est tous les sécondes comme une fonction.
Jag undrar om jag vet vad det betyder. Överhuvudtaget.
KGAJA.
Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll.
Jag slår vad om att det läses fel, men det är aldrig lätt att förklara.
Jag saknar min gitarr den hämtas idag. Kan du inte hämta mitt hjärta lika gärna också. Det vore som att leva.
Och jag skulle ju leva. Bara inte än, förstås.
Men du vet att jag inte är ett barn. Inte på det sättet. Jag vill vara den jag vill vara men nu. Nu verkar det inte som att något riktigt kan fylla de kraven. Och se mig som jag en gång var. För det är den jag är även om du inte är den du var. Se på mig. Se. På mig. Det här är den jag är. Se. Nu ser du inte riktigt klart. Varför pratar vi aldrig normalt. Varför förstördes det som var. Acceptera inget. Inget. Hör du det? Acceptera inget. Då är vi förlorade.
Vad är det som tar så lång tid, du. Vad är det som tar så lång tid, jag.
Kärleken gror och den väntar på oss. Den väntar på människoliv varje dag.
Men hur ser den ut nu egentligen.
Vi skall ju inte göra oss av med något. Det ska vi inte.
Hör mig.
Jag trodde det var du.

like you imagined when you were young.

Det är nog egentligen dumt av mig att skriva idag när hela dagen egentligen bara inte känts. Det får nog bli så ändå, jag kan ändra på det hela genom något annat. Försöka försvinna bort ur dagens modevåg.
Vad trevligt, verkar som att det blir ett superfirande av min födelsedag, nu får jag som man gör bara hoppas på vädret.
Filmmusik blandat med filmkunskap känns det när jag lyssnar på Titanic-temat. Nåja, det går bra ändå.
Det blir komplicerat när jag vet hur jag känner och även vill att musiken skall känna samma sak och kännas samma sak, men den inte går att hitta. Just nu känner jag att jag vill vara munter, men det gör jag inte. Det kanske bara finns perioder som inte ens musiken kan läka.
Bara veckan tar slut. Bara jag inte somnar. Bara jag inte torkar.
Tänk. Åh, tänk.. (negativ aspekt).
- Säg något till mig, så skulle jag bli glad.
- Men du vill bara höra det du vill höra just nu.
- Men du vet nog ändå, du förstår innebörden i det hela.
Bara du kommer ihåg vem du en gång var. Är det en kapacitet?
- Vem var någonsin uppbyggd av en kapacitet?
- Ifrågasätt mig inte, snälla. Säg något. Bara.
Se, nu blev jag dyster igen. Du måste säga något. Nu.
- Förstår du dig inte på förändringar?
- Jag? Skulle inte jag förstå mig på förändringar? Jag lever endast med förändringar. Nuförtiden. Alltså.
- Jag, tillvaron, du, andra, världen, gruset, hjärnan, hjärtat.
- Nej, nu sade du fel. Eller vänta. Nej, hjärtat också.
- Luften.
- Är allting då uppbyggt av ett och samma ämne? Nej, det går inte alls. Fast just det.
- Du.
- Du.
- Har du hört något än? Har jag sagt något än?
- Du har sagt mycket och visst hörde jag en del. Men det var nog inte det jag ville höra.
Applåder.
- Skrik i mitt öra så det gör ont. Jag behöver det nu.
- Får jag ta lite av din luft då?
- Min luft är din luft.
- Vem är vem just nu?
- Det spelar ingen roll längre. Det får man bestämma själv.
- Du du du!!!!!
- Åh.
- Tack.
- Vad för?
- För att det gjorde ont. Nu har jag äntligen en känsla.

Som jag har längtat efter ens en känsla.

Springvibes.

Jag känner mig frestad till att läsa Det andra könet. I'm just not there yet.
En framtida analys av Not dark yet.
But it's getting there.
Jag skall lyssna på den mycket så att det till slut kan bli en del av mig och på så sätt kommer analysen lättare av sig självt samtidigt som den tenderar att bli mer personlig.
Det är det jag ska göra.
Jane Eyre. Vi och du och jag. Det går nog an skall du se, vännen min. Hör du att jag viskar ditt namn ibland. Hör du att jag tänker på dig ibland. Hör du min närhet in i ditt rum om nätterna och när ensamheten slår dig i hjärtat. Jag lyssnar efter dig och hoppas du kan höra mig.
Jag funderar på att ha en liten tillställning när min barndom spräcks om en månad. Kom om ni vill. Då skulle jag bli glad.
:)
Förresten, jag måste återgälda en sak. Det är hemskt att jag inte gjort det än.
Men nu kanske det går. :)
Men gud, jag gör ju aldrig smileysar i bloggen. Men jag måste ju visa att jag är glad och inte helt och hållet likgiltig. Nejdå.

Never leave.

Kan vi inte segla iväg med en varm vind på ett stilla hav och bara flyta in i varandra.
Jag drömmer. Snart blir de tankar. You'll never see a finer ship in your life.
In your life.
Meningen har så mycket mer betydelse än så. Jag skulle inte ens fundera på att skriva något annat.
Jag funderar.
Koagulerar.
Förresten är det nog för sent, ändå.
Men vi skulle kunna sjunka neder i stället.
Neder i en annan värld. Atmosfär.
Flowers and leaves could float around and ahead of us.
Beklagar du det idag.
Nej, glöm bara idag, glöm idag.
Händer det att du förbereder ett liv och sedan inte lever det.
Nej, det livet har bara inte börjat än.
Men vad ska du då med detta till.
Förbereda, ju.
Lev, bara, lev nu.
Om folk bara kunde se mig som den jag är. Men det är inte deras fel att de inte ser. Det är mitt fel. Jag har aldrig chansen att riktigt vara helt mig själv. Det är så. Och den jag anses för att vara, den är jag inte. Och den som verkligen såg mig, den personen bara försvann. Jag undrar vart jag tappade bort personen. Om jag visste det, så hade jag kunnat hitta personen igen. Men någon viskar i mitt öra att det är för sent. Kanske gör det ingenting. Kanske är jag sådär bara för att blunda inför sanningen. Kanske är det bara bekräftelse. Kanske är det tomheten som jag inte längre når. Kanske är det tomheten som när man sitter och pratar med personen natten lång och inget annat. Det var som något man inte trodde kunde vara verklighet men som ändå aldrig tar slut.
Kanske vaknade vi upp ur en dröm. Och mötte verkligheten. Men ibland vågar jag inte tro på det, jag klarar det bara inte.
KÄRLEKEN VINNER. Den vann kanske till och med över sig själv.
Vad är det då som hänt?
Bara ett annat av verklighetens ironiska skämt.
Somewhere problems melt like lemondrops.
You're just never there.
Why then, oh, why can't I?

Vi rör oss.

Håkan Hellström – Går Vidare

Det leker några ungar

I slutet av dagen

och det räcker för mig

nuförtiden

Jag minns ett berg dit jag brukade gå

det var så vackert där

som en tavla över rätt och fel

man såg gårdakvarnar

men man såg skiten med

Det är samma spel

det är samma stad

det är nya ansikten

men samma hat

då "bäst just nu"

samma poäng

samma poser

men ett annat band på scen

ta min hand

och kom

så går vi vidare

Jag minns en dag på bensin

du bredvid

du vissla en Björn Olsson-melodi

Jag minns det

men inte mycket mer

Jag ser mig själv i spegeln

minns inte texten

"gå ut på scenen

med allt du har"

bara en gång till

Det snurrar till som svindel

tio år, tio år..

Förändras, förändras aldrig

Behåll din rastlöshet

och stanna inte

såna som oss blir aldrig framme
ta min hand

och kom

så går vi vidare

och stanna inte..

Stanna inte..
Stanna inte..

je suis perdue.

qu'est-ce que je vais faire quand je suis comme ça?
je veux être seule. mais seule avec toi. seulement toi. et je ne sais rien. pas aujourd'hui.
et si tu voudrais chanter avec moi, je serais plus heureuse.
j'y pense quand je suis seule comme ça. tu me comprends, hein?
j'écoute tes chansons seulement d'entendre ta voix.
et hier, nous m'avons vue quand j'étais une petite fille.
mais silence. ssssilencccce... et maintenant... tu m'entends? sssilenccce...
tu dis que tu m'attendais. mais je ne sais pas si on peut rester ensemble toute la vie. mais ça, c'est mon rêve. tous les autres sont ennoyants.
mais je n'ai pas du temp cettes journées.
fin.

I'm timeless like a broken watch.

Well, there was a time when you let me know what's really going on below,
but now you never show that to me, do you?
But remember when I moved in you
and the holy dove was moving too































(and every breath we drew was hallelujah)