Min framtid är säkrad. Eller.

Men nu. Nu har jag kommit på vad mitt problem är, och hur jag kan utnyttja det till min egen förtjänst.
Vem jag än kan prata med som inte mår bra tycker jag alltid synd om, om de har en riktig anledning. Och jag vill alltid säga rätt saker och försöka få dem att må bättre, även fast det inte kommer hjälpa ett dugg. Men jag önskar. Jag tror det har med min naivitet att göra. Men jag trivs med den ändå. Jag vill verkligen göra allt för att hjälpa. Se till att andra kan njuta av livet lika mycket som jag gör. Oftast.
Så nu, mina vänner, är det sista ordet sagt. Jag vet att det är sådant jag vill arbeta med! Inte som psykolog eller sådant. Jag tror inte riktigt alltid på det. Hur kan det hjälpa.
Nej, jag tror jag skulle vilja lägga all min tid till hjälporganisationer och hjälpa fattiga. Det är miljoner människor i världen, men det är i alla fall något. Och så skulle jag kunna ha ett fadderbarn. Det vore verkligen skitkul. Och det skulle kännas så bra att göra något vettigt, och få ut så mycket som möjligt av arbetet. Självklart skulle det kännas bäst som volontär, men jag måste leva på nånting, och det är bättre att göra så mycket jag kan, än bara lite. Men jag vet inte vad som går att göra för pengar. Man kommer ju ändå få annat tillbaka.
Så jag tror det. Önskar att det gick. Göra det bästa av mig själv. Precis så.

drömmen om det perfekta samhället.

jag drömmer ju verkligen om ett hus på landet. vid en å, eller småbäckar där barnen kan leka hela dagarna. i skogen där det finns bär och massa fina träd. tänk björkar och vackra granar. på vintern kan man plocka tallkottar som min moster lärde mig när jag var liten. med silverfärg. så vackert. men det är sant. det är nog bättre med att ha det som stuga i stället. då uppskattar man det mer också. och i stället kan man bo närmare stan permanent. annars blir det bara fel. barnen blir inte så som man önskar. det blir det där, moped-töntar med porr och sånt. man kan inte hejda det. men som jag önskar. önskar att vi levde i en annan tid. förr. jag tror jag mer skulle passa in där. alla årstider blir så mycket vackrare på landet. Fylke är mitt ideal-samhälle också, förstår du. med min naivitet fungerar det med. men jag vet nog. det är för sent. och makten tar oss alla utan att jag vill låtsas om det. men. barn kan bli som du och jag. jag hoppas att allt kunde vara så. svårt är det när man inte rår för. att förstå vad felet i makten är är att hoppas utan hopp. och ingen kan ha makt utan att tappa kontrollen och drabbas av storhetsvansinne. jag tror inte det, nej. inte du heller.
men om vi kunde leva i frid. på landet i grönskan bland bäckar och vatten.
men om vi ändå kunde prata.