LA FRANCAISE AVEC SON PETIT-AMI.

Jag fick värsta största lusten att skriva. Men om vad då. Äsch. Passadvindar hit och passadvindar dit. Nu är jag klar. Du kommer i morgon jag ska brotta ned dig på marken och så ska vi ha kalas. Let me be.. Let me be.. Oh please let me be.. Your bedroomliver.. Your bedroomliver!!

du din skit men sedan du ju din kärlek.

Jag önskar att du hade stått för dina fel
Jag kunde aldrig förstå, det var ingen idé
men jag fick alltid bevakas bredvid
och mina drömmar gick alltid ur led
Jag vet inte men jag tror att mycket berodde på det.

"och som jag önskar att du var här nu

jag vill bara höra dina hjärtslag

och som jag önskar att vårt krig tog slut

jag har lärt av mina misstag

och du är lika ensam som jag."

the winner takes it all.

I apologize
if it makes you feel sad
seeing me so tense
no self-confidence




but you see...

the winner took it all
the loser had to fall
it's not simple not even plain
that's why I complain.

Je veux partir long-temps.

det kommer brinna. någonstans i mig i nuet kommer det att brinna.
och jag vet inte varför.

jag gick upp tidigt i morse. tidigt för att jag kände att det inte skulle brinna.

för att jag inte skulle vara rädd övergiven och ensam.

jag var glad ändå. det var jag.

i stället satt jag vid mitt frukostbord och åt min frukost och kollade på klockan.

det var konstigt.

för någonstans även då kändes det inte normalt.

det kändes liksom som att jag inte skulle åka någonstans eller att jag inte var förberedd på det faktiskt. natten hade varit konstig redan då.

jag hade läst klart kulturdelen ungefär, jag hade bara rocky-serien kvar.

min telefon ringde och tio minuter efter var jag ensam igen.

"nej, jag ska inte åka, han är sjuk, stackaren."

"ojdå, vad tråkigt..."
"men du, titta inte så nära när du läser."
"jag gör inte det! låt mig."
"men du, nu gör du det igen. skrik inte, julia är sjuk."
"det kanske jag också blir snart!"
sedan började det brinna i nuet. jag grät tyst, jag var trött och ensam och övergiven lämnad åt något värdelöst.

jag somnade. grät. somnade. vaknade. pappa frågade. svarade och sedan grät. julia frågade innan. svarade och sedan grät. klockan var halv elva.

jag skulle ha åkt tjugo i för att träffas och så skulle vi ha varit tillsammans igen när jag kollade på klockan klockan halv tolv senare och det känts som att jag sovit och vaknat i flera timmar.

pappa kom in och frågade ifall jag skulle ha något för han skulle handla och något kanske han sa som handlade om att det brann och jag grät igen. mamma kom in fem minuter senare jag var trött och ville vara ifred och jag grät.

för det brann.

det brinner i nuet. och det kanske blöder.

nous aurions sorties cette nuit mais le feu flambait dans moi a lieu de la rue.

je suis triste, alors.

Men det finns ingen att skylla på och inget att göra åt.