Hold on Hope

Jag sitter här i min ensamhet, men skall se på An Education idag. Jag känner på mig att jag kommer att ha en bra dag idag, att jag kommer känna mig bra med mig själv, känner att jag kommer att göra mig fin och känna att jag har en bra utseendedag, vilket jag inte känt på så länge jag kan komma ihåg. Jag kände även idag att jag ville träna, men jag har inget träningskort. Kände mig peppad på att gå ut och springa, men jag tror inte jag klarar det när det är -13,5 grader ute. Det är lite att ta i. Hade i och för sig kunnat om jag hade understället här, men det tog de upp till stugan.
I morgon kommer Julia hem! Det kommer kännas fantastiskt.
Lyssnar på The Blanks.
Nu blev jag nollställd.

Hon som är där för att jag skall kunna skratta åt någon.

Om han ändå kunde vara med mig mer. Jag skulle bli mycket snällare då, det blir lite mycket ont från min sida annars tror jag. Ensamt.
Tänk att Julia kommer hem på söndag. Shit. Men alltså. Det är det också. Jag behöver henne för att behövas. Det är hon som har skapat mig tror jag. Det är hon som gett mig mina principer, min tro på mig själv och min glädje. Jag tappar lite av den gnistan när hon inte är här och när jag inte kan träffa henne. Jag behöver någon som jag kan skratta åt. För då är det okej. Annars känns det mer som att det är jag som blir skrattad åt, och ibland har jag inte samma humor heller och kan ta lite illa vid mig, även om det kanske inte var meningen att det skulle bli så. Jag vet inte.
Julia är där för mig. Ängeln i mitt rum. Hon vakar över mig varje natt, det vet jag. Dagarna också. Men man kan inte vara på alla ställen samtidigt. Vart tog du vägen. Har jag bara inte sett dig på så länge. Jag har en present till dig som jag tror du gillar. Du får mig att stå. Bestå. Påstå. Förstå. Uppstå.
Vilken dag det är idag. Julias namnsdag. Semeldagen. 1 1/2-årsdag.
1 1/2-årsdag.
Nu gjorde mamma mig pissed men jag håller käften.

Lyrik hit och dit.

Och jag som kanske har suttit tyst, bara för att le
Hur kan du säga att du var ensam när du satt där och log med
Det går förstås att ljuga när du tror att ingen ser
Men jag ser att du är jag, du syns ju bara mer

Och runtomkring är allting tyst, vi finner inga ord
Jag som trodde att jag pratade när jag egentligen bara förstod
Nu sitter jag på taket, luften speglar all din glans
Jag kunde hoppa om jag vågade, men nu finns det ingen chans
Nu är du min enda chans


Kanske låter det lite kent-aktigt. Men jag är ändå nöjd över att ha skrivit en svensk text.
Jag är även nöjd att jag har lärt mig att gilla några nya kent-låtar. Idioter är bra tycker jag. Åtminstone refrängen. Alltså Töntarna går ju, men mest att musiken inte är bedrövlig, texten är det. Sedan intro-låten är faktiskt ganska bra. Men resten. Nej.
Andra raden på andra versen har gjort mig konfunderad. Men nu tror jag att den blev något bättre.
You can't be a fool if you don't know how to feel.
You can't be a fool if you know how to feel.
Stéfan gör min dag.
Vi kanske kan åka till London, älskling. Det kanske går. Vi kan åka dit vi två. Ha fest med min syster tills ingen av oss orkar gå. Men kanske inte precis så.
Så lägg dig ned och sov, lillasyster...
Je me sens triste. Pas comme je voudrais pleurer. Non, je me sens triste. Je suis triste.
La tristesse.
Mais je vais être vivante. Je vais être vivante.
Bissous.