N'aie crainte, à présent tout est fini,
et rejoins le monde d'où tu viens.

28.9.10

Much in two days,

Fyfan för misshandel, det är inte aldrig någonsin okej. Mitt på dagen på skolgården är heller inte aldrig någonsin okej.
Försvinn bort bort långt.
Tur att Lennart är tillbaka.

27.9.10

Åh, låten var så bra.

with or whitout you. i can't live with or without you.

jag har läst intervju med håkan hellström idag. långhårig, typ som frodo. fast ska jag vara ärlig så är frodos frisyr mycket finare. håkan ska ju ha kort hår. men alla blir vi äldre. har en saknad att se svenska filmer som kommer från längesedan. frank sinatra. typ bo widerberg med thommy berggren. det var något det. vi ska se det på måndag. till och med august strindberg. nu har jag ingen att riktigt ställa diskreta frågor till här längre. typ som att förstår du vad jag menar. har du känt så också. tänker du också såhär. det blev bara så. men nu ska jag inte göra det längre. för det är annorlunda. men jag hoppas. som jag hoppas. ja jag förstår att det är svårt. jag förstår det, kära du. men du kommer över. jag hoppas det. (still talking to myself). as time goes by. tänk vad jobbigt att behöva spela den om och om igen som i casablanca. spela den där låten. spela den. spela den igen. gråtandes spela den. men en sak är bra. och tur. och det är att han säkert kände sig uppskattad. att han var så duktig på att spela och sjunga den att de bara ville höra den om och om igen. de klarade av det också. det är nog inte så svårt. eller jo. vem försöker jag lura. inte mig själv i alla fall. det fungerar aldrig riktigt. eller ibland. i want to be a part of it. new york, new york. och nu är du fri att göra vad du vill. utan att jag säger till dig vad. det är klart det är jobbigt. men. oj. jo. det är jättejobbigt. hur ska det gå nu. men lämna inte ut dig själv nu igen, erika. tyst med dig. tänk på vart det är du skriver de här sakerna. det är i ett helveteshål som aldrig sover och som ser allt vad du gör. och som ser vem du är. tyst nu, kvinna. sch. såja. gråt inte. sch.

26.9.10

Jag vill att du älskar mig. Men jag vill att du lämnar mig med.

Vet inte vad jag ska göra med dagen för att jag för en vecka sedan fortfarande typ hyste hopp. Men jag tog väl fel som det sades. Den lilla prinsen förstår jag inte bra för tillfället, men det är inte hans fel. Det är mitt fel, för att jag inte har tänkt på att ta det ansvaret tidigare. Jag tycker så hemskt myckte synd om mig själv idag. Och så tänkte jag att de som är så fruktansvärt rädda för döden, de ångrar så djupt att de en gång föddes. Undrar hur det vore att skriva svenska som franska. Att vokalmöten sätts ihop, men jag tror förresten int'att vi har så många vokalmöten. Det beror ju också p'om vi uttalar "h" eller inte. Jag ska försök'en gång. Det låter ju helt knäppt.
Drömd'att jag var på väg till Lund i natt. Det var härligt. Konstigt nog flög jag och Sara och Chrstine med. Tyckte det var häftigt för att jag satt typ längst fram och jag såg pilotern'och man såg ut så mycket. Och jag funderade på hur långt vi skull'åka innan vi lyfte. Men det blev pinsamt. Det blev j'en blandning mellan den påstådda terrorattacken på flygplanet till Pakistan och bilturen hem i går kväll. Det är så konstigt att åka bil endast med ens kompisar. Att ens kompis kör liksom. Man får aldrig förkorta namn ju. Hur skulle det s'ut.
Men reglerna skulle nog se annorlunda ut på svenska eftersom de ser annorlund'ut på franska.

23.9.10

gå ut på scenen med allt du har, bara en gång till. det snurrar till som svindel

förändras, förändras aldrig
behåll din rastlöshet
och stanna inte
såna som oss blir aldrig framme
ta min hand och kom så går vi vidare

22.9.10

Xiu Xiu

that's a pill and you've got to take it
that's a pill that you've got to take
that's a pill and you've got to take it
I won't rest until you take it
that's a heart that you made
that's a heart and the both of you made it
that's a heart that you made
and I won't rest until I break it
it's l'histoire de la family
it's l'histoire de la FAM
it's l'histoire de la family
and I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
lalalalalalalalala
that's a razor and you'll make a threat
that's a razor make a million billion threats
that's a razor and you'll make a threat
and I won't rest cause I heard it all before
my behind is a beehive, there's a buzz in my backside
my behind is a beehive, and I won't rest while you break my will
je t'aime the valley
je t'aime the valley OH!
je t'aime the valley
I am an orphan de la valley
and I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
and I won't rest until I forget about it
LALALALALALALALALA

21.9.10

Hard to find.

Where are those happy days?
They seem so hard to find.
I've tried to reach for you
But you have closed your mind.
Whatever happened to our love?
I wish I understood.
It used to be so nice,
It used to be so good.

You seem so far away,
Though you are standing near.
You made me feel alive,
But something died, I fear.
I really tried to make it out,
I wish I understood.
What happened to our love?
It used to be so good.

19.9.10

Guaranteed

http://open.spotify.com/track/5sM2GI0vMNZL7tvfPQfByV

Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you

18.9.10

and there you were...

Varför, varför kollar jag igenom gamla grejer när jag vet hur obehagligt det känns efteråt? Inte för att jag egentligen har förstått varför. Det är väl det att jag trivs bra just nu och det är så att jag inte kände mig själv riktigt bra förr och bara inte vill tillbaka. Känslor och veta hur det kändes. Men jag håller på att röja undan. Allt som är gammalt.
Usch, mamma hade rätt. Den här pyjamasen sticks som fan.
Måste ta mig tillbaka till nuet nu, hjälp mig ni små fina människor. Men första hand TV för att det är lättillgängligast. Kollade på tunnebanakartan över London, och kom på att jag saknar staden mycket. Det var fint där. Det var fint att syster min bodde där ett tag. Jag saknar att åka och hälsa på henne där. Blev förstås bara två gånger, men det var trevligt. Och så kommer jag ihåg att sista gången i våras så lyssnade jag på Fairytale of New York och därför tänker jag på London från den gången nu när jag lyssnar på den låten. För alltid. På något sätt så är det så starkt och jag vill aldrig sluta. The boys of the NYPD choir were singing Galway Bay, and the bells were ringing out for Christmas day. Den känns så vårig istället. Vi åker, eller tyst med mig.
Förändring sker snabbare nej åh långsammare än vad man någonsin kan tro förstår du mer vad jag menar med livet nu för jag har hört att du tror på att räkna år jag tror på att man kan försöka fastän man vet hur det skulle ha slutat egentligen men vräk oss inte i onödan för vi du och jag vi är inte ett skämt inte den här gången för det är något mer vi behöver något annat vi rör oss runt nu för alltid så säger jag nu eller aldrig det är försent att ändra sig men jag kan ändå inte låta bli att fråga varför vissa saker känns så bra i nuet fastän man vet att när man kommer att tänka tillbaka på det så kommer det inte kännas så bra som det hade kunnat det är därför jag inte gillar att gå igenom gamla saker för nu är jag rädd att jag kommer att se tillbaka på hela mitt långa liv exakt likadant men det får jag ju inte ni anar inte hur mycket jag saknar julia och jag ska ta ur mig det här nu innan något annat tar mig ifrån allt som är genombrutet av gamla lögner var kommer de ifrån egenltigen varför skapades dem i denna värld som är en annan dimension än den du föddes i och nu går det så långt att jag är livmörkrädd för mig själv och mitt liv och även fast jag inte ens vet vart jag har dig nu så måste du få det största tacket för att du tog mig bort gav mig iväg därifrån jag älskar dig det är inte meningen att någon någonsin ska läsa det här så gratulerar nu är du här ändå utan att du egentligen förstod varför för visst var det inte din tanke när du började läsa att det skulle sluta såhär så här skrämmande och vad du än kan tänka dig men visst är du våghalsig håll med om det gör det så ska jag aldrig mer säga något som alla andra hela tiden säger för nu är det över och jag skulle kunna göra vadsomhelst för att få ro och bara försvinna till en annan plats för ett tag alltså en annan plats i världen men jag håller mig kvar vid språket så att det inte går att förhålla sig på ett eller annat sätt och nu är det slut.
And we don't know why we fear how we feel inside.

17.9.10

Ge inte bort dig själv.

Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort, men moln kom i vägen.

Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minn jag har aldrig försått mig på moln, inte det minsta.

Kom, sommarnätter under stjärnor, kom med ensamheter dagen om
och om du behöver den, finns aldrig gryningen, har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar dem skrattande när du gått
och om du brydde dig, säg inte till nån. Ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från att ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

Och jag skulle ha ringt dig i kväll, men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt: "jag älskar dig", men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag, vem är konstigast? Är det bara jag som förändrats?
Ja, nåt är borta.. Men nåt hittas varje dag.

Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta.

Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara livsillusioner.

13.9.10

Hon kanske vaknar snart igen.

Jag är så glad för att det känns som att jag gör mer saker som att träffa vänner och ha lust till att hitta på saker och sträva efter det. För att det är det enda jag vet just nu. Eller om jag vet. Det är mer att jag ser till att göra det och då blir det så mycket bättre, allt känns så bra i hjärtat.
Vi kan inte göra mer än att vänta ändå. Det är klart jag tänker. Det är ju jag. Vad skulle jag annars vara?
Varför skulle jag vilja skriva om skotrar.
Tabletter på nattduksbord, ögonlock, tunga. Hon kan inte vakna än.

8.9.10

Går vidare men stannar inte.

Jag vet inte hur jag ska vara när jag känner det som att jag hatar mig själv. Eller, som att jag inte ens finns. Som att jag hellre sitter hemma och pluggar i stället för att gå till skolan. Men jag ska inte bli sådär igen, som för så längesen. Jag ska vara starkare än så.
Jag ska ta avstånd och inte prata om det mer. Världen blir annorlunda när det blir höst. Men hur annorlunda blir den inte nu. Jag vet inte du vet inte vi hatar och älskar. Jag känner inte igen något längre. Inget alls. Hjälp mig. Varför hemlighåller ni saker? Varför hemlighåller ni skolan?
What is it I must do? Cause I would do it all the time now.

5.9.10

The Scientist.

Come up to meet you, tell you I'm sorry. You don't know how lovely you are. I had to find you, tell you I need you. Tell you I set you apart. Tell me your secrets and ask me your questions. Oh, let's go back to the start. Running in circles, coming up tails. Heads on a silence apart.
Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be this hard. Oh, take me back to the start.
I was just guessing at numbers and figures. Pulling the puzzles apart. Questions of science, science and progress. Do not speak as loud as my heart. But tell me you love me, come back and haunt me. Oh, and I rush to the start. Running in circles, chasing our tails. Coming back as we are. Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be so hard. I'm going back to the start.

2.9.10

want but then need.

don't try to say to me that this was never meant to be.
jag ville så gärna gå litterär gestaltning, de sade på min tid att det bara gick att läsa i trean. bu.

nu ska jag i stället börja på pilates med jessica. jag ser verkligen fram emot att börja något nytt, som tydligen skall få en att må bra. det bestäms.
gitarren fick komma fram igen, den hade gömt sig länge bort från mig.
att tro på kärlek. when you love someone but it goes to waste.
det där att från början ändras. jag funderar över ljuset här i rummet. det kändes inte rätt att sitta med en taklampa tänd. funderade över hur det skulle kännas att sitta helt mörkt. men det kändes för ensamt. men kanske bara någon lampa? nej, det känns inte heller bra. det bästa är att ha taklampan tänd men att ignorera den. jag vill gå på skrivarkurs. tears stream when you lose something you cannot replace. i will learn from my mistakes. lonely, dear.
jag tror att så mycket handlar om perioder att man lyssnar på viss musik vid samma tid som man gjorde det förra året, för att kunna minnas känslan då. jag kände mig bättre då. bättre fysiskt, bra psykiskt. oh, take me back. fast jag ser saker helt annorlunda. eller jag menar vissa saker. som att julia nu har åkt bort igen och jag inte träffar henne. men jag tror det blir roligare nu, då jag vet hur det är. vi har setts så mycket i sommar och tagit vara på tiden. för att. nobody said it was easy. men det känns närmare nu och mer som att hon är hos mig när vi pratar i telefon. som att bara för att hon förut inte var i samma land, så kändes det inte som att hon alltid var så närvarande att hon kunde se. fast jag vet ju att hon gjorde det. men känslor alltså... nu pratar vi gratis i mobilen, vi kan ses lättare. jag åker och hälsar på under höstlovet, ser så mycket fram emot det. fast det är hela två månader kvar. men det är mycket roligt som händer innan. tycker jag. skaffa linser och KLIPPA MIG. herregud vad underbart. ETT ÅR. ETT ÅR!!!
äntligen kommer jag utseendemässigt se ut som jag vill, mera i alla fall.
jag är så nyfiken på pilates kursen. se vilket resultat det blir. härligt att jag får gå med jessica också, då ses vi mer.
jag ska lyckas.
vilket höstigt inlägg, för det känns höst.
varför är man alltid rädd för hösten? det är som att hela världen blir helt annorlunda, som att man inte egentligen vet vad höst är.
jo, den kommer efter sommaren. det är det som är grejen. därför är man rädd.

1.9.10

Du väckte mitt inre.

Men väck mig då, har du aldrig tänkt på det. Jag hatar att fråga varför, till mig. Jag skulle kunna gå iväg utan. I'M GOING BACK TO THE START.
Tänk om det till och med är så att jag håller andan i all oändlighet utan att tänka på det alla gånger. Antingen ska man tänka på det hela hela tiden, eller aldrig någonsin i hela sitt liv. Bästa är att göra något åt sig. Det svåra är aldrig att inse. Det svåra är att ändra på det man hatar att inse. Det lönar sig aldrig att se på. Spotta på det då.
Men om det är för evigheten, just för din egen evighet. Hota någons evighet. Jag måste få fråga någon övre makt, hur stark man får vara. Jag behöver veta det. Det är aldrig för min skull. I promise you I will learn from the mistakes. Men hur ofta gör vi det sammanlagt och tillsammans. Du gick runt helt fel hörn den här gången.
Men vi behöver snarare något mer konkret. För abstrakta delar förstör oss för att vi är konkreta. Jag behöver en sorts uppmuntran. Som stjärnorna du lyser över mina drömmar. Som regnet stärker det du inte behöver och det värsta som du behöver desto mer. Men. Nej, inga men. Förbjud oss att tänka så. Förbjud bara mig. Förbannar du dig själv, det är då det är för sent. För då finns det inget kvar. Kämpa. Vad var det för kamp de pratade om. Hade ingen aning. Men ni andra, ni har världens.
Brev som aldrig kom fram. Brev som aldrig kom tillbaka.
Foryoutheworldislikepopularityformeitislikeadarkhole.
Led du då. Glömde du då. Då fanns du inte längre. Livet är inte det som spelar roll längre, det är världen. Men de ljuger, de dödar. Vad finns det att veta, vad finns det man måste veta om allt. Jag känner andlig bara. Du tror bara inte på mig.
Hur kan det aldrig ha förståtts. Det är något obrukbart.

Du andas och jag andas mer därtill. För att distans är något som vi aldrig pratar om och som vi aldrig har förstått oss på.
Nu ljuger jag igen.