Jul, jul, strålande jul.

"för den som inte finns hos oss
tänder vi nu ett bloss
brinner en låga klar
kom hit, här är den"

jag kom precis att tänka på en sak. julen kan aldrig bli för klyschig. eller jo, nu kom jag på det. sanna nielsen, shirley clamp och sonja aldéns skivomslag. DÄR har vi undantaget som bekräftar regeln. men annars, nej. jag sitter och lyssnar på julsånger på youtube och det är en massa julbilder i klippen, och hur klyschiga de än hade varit i andra sammanhang, så är det inte det när det är jul. det kan man ju fråga sig varför. julen har inga sådana regler kanske. de flesta är så glada då, att man vill ha så mycket jul som möjligt så att man blir ännu gladare.
jag ska städa mitt rum sedan idag så att jag sedan kan känna mig riktigt nöjd över mig själv när jag pyntar mitt rum med massa julsaker. jag vet att det kanske är LITE tidigt, men vi är ju i stugan nästan hela lovet, så jag vill ha rätt till min julkänlsa i uppsala också. jag säger inte hemma, för jag är inte säker på om detta verkligen är mitt hem. och dessutom är det ju i alla fall något som kan pigga upp mig i det trista uppsala-vädret. bajsväder. jag vill att det skall vara minusgrader så att det hade snöat en massa i stället för regn. jag HATAR regn. bajsregn. oj nu fantiserade jag precis som J.D. hm. julia, du skulle kunna veta vad det är jag tänker på. jamen för julpyssel är ju jättekul. så vi kommer få det jättefint i kväll. och i morgon skall jag och mamma baka lussekatter och så tror jag vi skall ned på stan och då skall jag köpa en present till calle och lite julklappar. och på kvällen till jessica och amanda. jag ser fram emot det.
men nu skall jag iväg till träningen, jag hatar att komma försent.
usch, jag borde inte hata så mycket.
men är det verkligen mitt fel??

http://www.youtube.com/watch?v=6bpdqRFI0FM&feature=related

Jag önskar att du var inne och kunde prata med mig.
Hela kvällen har jag önskat att du suttit bredvid mig och vi bara hade varandra.
Men det är mindre än en vecka kvar nu.
Jag har hittat världens bästa bok till dig. Eller nej, du kan inte få den tror jag, den är från Görans.
Du får höra mer om det sedan, men jag vet att du kommer älska det.
Hela den här dagen har känts som en söndag.
Jag har inte gjort det jag borde.
Jag har inte pluggat så värst mycket, jag skulle ha tränat, men det var inget väder.
Men jag var till tandläkaren, jag städade, och jag gjorde klart anteckningar om natur och friluftslivet, och det var skönt, då har jag gjort det tråkiga. Inte för att det var så ansträngande precis, det var bara det att jag blir påmind om våra utflykter och de har väl inte varit så jätteroliga.
Men nu är det gjort.
Jag tror faktiskt att jag skall plugga lite ikväll. Vilken lördag. Men jag bryr mig inte.
Men jag tycker det är konstigt att vår sam-lärare vill att vi ska hitta på internet och det tycker jag inte är så lätt, att hitta på migrationsverkets hemsida. Jag vet väl inte vad det är för utbildning man ska ha om man vill bli integrationsminister.
Men en sak vet jag.
I alla fall, videon som jag länkade är underbar men inte så värst bra tekniskt på det sättet att munnen inte rör sig i takt med musiken. Men det viktiga, det är att musiken är helt fantastiskt o-trolig. Och det är den. Det bara höjer hjärtat i höjden och skriker ut i hela världen. Hela världen. Hela underbara världen. Jag hatar världen.
Känslomässigt. Mammas arv luktade som du, och det var så konstigt att det gick. Du finns fortfarande kvar, din själ finns i det där. Just nu förstår jag bara inte hur det går till.
Jag har gråtit så mycket.
Jag fattar inte hur det gick till förr. Det var som att man automatiskt blev världens vackraste människa på fotografier, bara sådär. Ni var så vackra. Så vackert klädda. Vart tog livet ivägen efter det? Det bara försvinner, försvinner i det jävla it-samhällets skithåla. Jag HATAR det. Jag hatar ordet it mest i hela världen. Jag skiter i om folk hade det lika besvärligt förr som nu, det är ändå samma sak, men världen var vackrare. Hör ni det. Hela denna jävla värld är som en sida i 1984. Tung, deprimerande grå, människoätande, själaätande, opersonlig, vanställd omfångad på en sida.
Mormor, min mormor. Du är och var vacker, vackrare än någon jag någonsin sett. Och ändå vet jag ingenting om hur det var när du levde ditt yngre liv. Jag vet att du var piga på Nygårn när du var i övre tonåren och såg ditt hem brinna ned. Jag vet hur livet var under andra världskriget för dig. Jag vet hur din morbrors fru skickade tillbaka deras flicka som hade kommit ensam från finska kriget, jag vet hur ledsen han var och hur underbar han var som lämnade frun efter det, som gjort något så hemskt, och jag förstår nog lite hur det var. Men jag vet inte vad ni gjorde på helgerna. Jag såg dig på ett foto med morfar, båda gick ni finklädda med hatt och såg riktigt prydliga ut. Och du är fortfarande världens vackraste. Du har inte tappat något med åldern, det svär jag vid. Vad jag önskar att jag var lik på din sida. Julia har tur, hon. Och vad tänker du på nu för tiden? Vad tänker du på? Jag förstår nog att du inte alltid kan vara så jätteglad som du är när jag är med. Du är den snällaste jag vet. Men som jag skulle vilja veta vad du funderar på. Jag önskar att jag levt med dig ibland. I livet.
Om jag fick bestämma skulle jag inte velat leva nu. Eller det finns ju massor av anledningar till varför jag vill leva nu. Jag fick bli tillsammans med en person som fulländar mitt liv, jag har så bra vänner, en underbar familj, men familjen hade ju ändå varit min släkt.
Men det var mycket bättre förr. Jag vet inte hur det hemska var förr, hur hemskt det var. Jag förstår att världskrigen var det värsta som kunde ha hänt, men de tog i alla fall slut. Krigen idag kommer aldrig att göra det. Konflikter och vad som helst. Jag hatar att arbetskraften togs om hand av maskiner, jag önskar ibland att jag kunde vara på en gård och jobba som förr, även om jag inte kan föreställa mig vilket slit det var. Men förstå mig.
Jag behöver dig, mormor. Jag saknar dig här i Uppsala. Ditt eviga leende mot mig, din otroliga snällhet. Jag grät när jag insåg att du aldrig mer kommer föra mig på ryggen så som du gjorde när jag var barn, varje gång jag sov hos dig och läts somna i din närhet. Jag vet inte hur det skulle kunna gå till nu. Det är sådant där som verkligen betyder. Jag saknar Görans, jag saknar att smyga upp tyst för trappan med min syster, och sedan komma och överraska dig i köket, varje gång vi kom till dig i Hälsingland. Jag undrar om du visste eller inte. Du låtsades i alla fall alltid vara förvånad. Och du var alltid så glad.
Mormor, jag lovar dig.
Det finns ingen bättre människa än du.

More from my London-mind.

This is the name of the address of my sister.
Hm, that was a pretty weird sentence.
Anyhow, I liked the signpost.
She has a beautiful park too that only she and
her neighbours can visit. I liked it.

This was a Swedish restaurant and café.
It was placed on Brick Lane.
They had Kladdkaka.
Even though, I never went in to get further information.

I was a bit shocked when we came out from Starbucks.
We were window-shopping at first (it sounds like we bought
windows, but we didn't, I swear) but then later on, we

saw this, and I thought it was kind of cool.
It felt like something different in my mind.

Anyway, this was the cutest little place in all London, I thought.
The underground station is called Angel, so I call the place that to.
It kind of made some match anyway.
I ate pizza in an Italian Restaurant.

That explains the little pizza-bite in my previous contribution.
I'm not gonna say anymore.

This was kind of a weird photograph.
We are walking on the Millennium Bridge.
Behind us, we saw St Paul's Cathedral.
In front of us we had our goal.
Tate Modern. A modern museum in London.
I saw Monet.
After that, we went directly to the giftshop.
It was fun.

This is a place called Covent Garden.
My mum and I love it.
There was a woman there.
She sang the opera.
It was sterling.
But I also was amazed of the decorations flying above us.
I kind of wish I was one of them.
Fly, fly, fly.

Just look at this.
It's all inclusive!
Underground
Oxford Street
A double-decker bus
It's a Christmas Carol.
By the way, I don't understand Jim Carrey.
Is he really a bearded fatty, or is it just not true?

London walked around in my mind that time.

I went to London to meet my sister.
This is what my hotel looked like.
It was a bit funny.

My mum and I went to see her where she works.
She works in a café at Science Museum.
In one way or another, I started to think of Lennart.

Would you like to take a ride in this car with me in the future?
It's a Toyota.
If you prefer two different cars, it's okay.
We could have a race in my neighbourhood.

What do you say?

Anyway, this was outside of the Natural History Museum.
You could go ice skating if you'd like.
It's a shame that I didn't have my skates with me.
You should always think of bringing everything you have.
What if I was Skalman..

Oh.

Upon your face, you may think you’re alone but you may think again.

jaa, jag vet.
Det blir alltid lite grått i skolan direkt efter lovet. Man hade det så mycket bättre innan, på det sättet man vill ha det. Jag skulle kunna gå i skolan lättare, kunna plugga lättare. Om det bara var så som det var när man var ledig. Jag skulle kunna vara där, skulle kunna träffa kompisar lättare. Jag hade varit gladare. Men det går nog, jag kommer vara glad när alla prov är över. Men fem prov på två veckor är ingen höjdare, inte. Franska, Historia, Franska, Samhällskunskap, Matte. Och sedan veckan efter det är det laborationsrapport. Och senare en till. Och sedan idrottsfördjupningsinlämningen. Men dessa senare saker oroar jag mig inte så mycket för. Inte för att jag menar att jag är bra på att göra det, men de är i alla fall inte lika jobbiga som alla de andra sakerna.
För den delen.
Men jag kommer åka iväg ett tag nu. Jag vet inte alls hur det kommer att bli ju. Men jag vill ta det lugnt och ha KUL. Tänk att jag ska få träffa Julia. Julia har jag inte träffat sedan den sista augusti. Två månader sedan. Jag har i och för sig kunnat se henne på Skype. Men hon har inte sett mig på så länge. Det känns så konstigt, mamma.
Julia är inte här och försäkrar mig. Hon är inte här och visar mig. Hon är inte här och tillvägaleder mig.
Jag tror att det har skapat någonting.
Och det har inte varit på det bästa sättet.
Klockor klämtar.
I wrote a letter on a nothingday
I asked somebody "Could you send my letter away?"
"You are too young to put all of your hopes in just one envelope."
But life is good and "It's always worth living at least for a while."

Jag vill ju läsa men nu fick vi en massa läsning i skolan so now it's over and done.