Från där jag ropar

Och där är en som tar tillbaks det där som skulle lösas.

Jag är trött och mina läppar svider och jag känner på mig att det bara är väntan på förkylning. Har annars börjat intresserat mig mer för historia och därför gillar jag lektionerna som ni andra inte gör alltid. Det beror så mycket på. Tänk sionism, men utan judar. Just för att jag inte är av judisk tro. Men tänk om det fanns något sådant som hette något annat som vore till för mig. Typ eller nej... Vad skulle det heta? Menar snarare något som en stat, som judarna drömmer om en judisk stat. Men jag vill ha min egen stat. Oj, nu låter det ju helt fel. Men bara med personer som jag känner tillhörlighet med, och vi behöver bara bry oss om varandra.
Ja, det var för längesedan i Uppsalas gränder. Mitt hjärta ligger nu långt nere under gatan. Hur kan det finnas så mycket här att hata.
Internet, internet, oh my god. New haircut. Now everybody can see. Do you see it too?
Kl. 19.00 exakt borde jag verkligen gå och göra det jag behöver. Varför fastnar man, det är förhiskeligt. Vad då förväntar man sig.
Duk tillhörande min släkt mer än 100 år som gammelmormors mor vävt.
Give me more.

Och sedan for en flygande bubbla förbi mig i kväll och jag undrar var den skulle sedan. Är vi inte alla bubblor. Till slut krockar vi och spricker. bam.

Vad jag inte tycker så mycket om är när jag känner mig tung och har ont i kroppen, tänk om jag då kunde ljuga för mig själv.
Och vad gör dig glad i sådana stunder. Jag tänker inte alls ge dig ett leende för jag har blivit utelåst och det är kallt ute nu. Hur skulle du ha sett ut.

Jag tror jag börjar förstå mer och mer, det där med språk.