"Det är allt någonting att fundera på."

Tänk om du låg under min säng. Tänk om du låg där och tog tag i min fot nu. Då hade jag trott att det varit ett spöke. För spöken bor ju under sängen. Fast sedan hade vi bara skrattat. Vi skulle kunna ha skrattat hela natten lång. Om vi höll på att sluta skulle vi bara kunna börja kittla varandra och då hade det varit ännu roligare. Varför ser man inte alltid till att ha roligt? Fast vad dumt, då vet man kanske inte när det är roligt, för att det är roligt hela tiden. Tänk att sitta och skala bananer. Det ser väldigt kul ut i min hjärna. Det vore kul att använda sig av en hårtork när man spelar piano. En sådan där riktig hårdblåsare. Då skulle den kunna blåsa ned tangenterna. Jag tänkte först på en dammsugare, men sedan kom jag ju på att den blåser inåt. Det kanske är lite svårt för mig att förstå eftersom vår dammsugare verkar göra tvärtom. Stackars dammsugare som inte klarar av sitt jobb. Men jag tror inte att man kan vara bra på allt. Tänk om du stod i min dusch. Då skulle du kunna skriva en vacker saga till mig på fönstret när det har immat igen. Nästa gång det immar igen på fönsterrutan så skulle jag kunna läsa den och då sluta vara rädd. Tänk om man kunde tapetsera betongväggarna runt mitt hus. Det är allt någonting att fundera på.

Diddy Kong Racing!

Låt mig nu få meddela, att jag och min syster, nu är ägare av detta spel!

http://www.youtube.com/watch?v=Ce_l_YX_MUg

Och jag kan fortfarande minnas vår resa med Gabrielle och Andrée på havet i södra Frankrike, omringade av maneter och jagade av fransmän!

Mes souvenirs.

Jag är här för att skriva. Något som ger. Något som känns bra när jag läser det om många år. Enda anledningen till att jag har kvar min helgon-sida är för att där har jag samlat alla mina äldre känslor och min uppväxtstid tills dess. Och tills nu. Men det betyder inte att jag inte har tyckt att många har varit så pinsamma att jag har raderat dem till slut. Ja, jag säger att jag verkligen menar det. Men det är som min dagbok egentligen. Kanske borde jag skriva av lite så att jag kan spara hela livet. Något kan ju hända annars med mina minnen. Dumma så kallade kärlekar som inte alls har stämt, jag har ju inte känt någon. Haha. Ibland lever man allt i sin egen lilla drömvärld. Fast min dröm blev till verklighet någonstans. Jag hoppas våren och sommaren blir bra rakt igenom i år. Mendy och jag pratade i somras mycket. Mycket mer än jag egentligen tror att man kan prata. Vi skickade sms till varandra. Håkan Hellström-texter en gång. Och jag minns ett utdrag som passade perfekt för oss båda då. För våra kärleksdrömmar. Hon skickade det. "Jag vet att du är ledsen. Jag är ledsen med. För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va." Men drömmen min blev verklighet. Och den lever. La rêve est vivante. Jag kommer ihåg första gången vi gick tillsammans på perrongen. Perrongen var speciell för oss. I alla fall för mig. Som du säger att du är naturare i hjärtat. Jag har kvar det där i hjärtat även om saker och ting förändras. Och jag mår inte dåligt för det. För det viktiga är att det var början på allting och sedan kommer det nytt och senare kommer man att se tillbaka på det. Men jag lever i nuet. Jag skall se till att tänka på det och göra det också. Ta tag i mitt egna ansvar. Och till slut få dig att lita fullt ut på mig. Jag måste. Jag skulle visst bli svartsjuk om du träffade någon. Men det tar tid för mig att förstå hur det egentligen ligger till. Och hur det känns. Jag är ju naiv ju. Och jag är kär i dig. Kärleken, ja. Jag tycker att kärleken har att göra med att man skall ha någon som man kan lita på fullt ut. Och jag vet hur svårt det kändes för mig att få bli din. Och det är väl därför. Men jag blev svartsjuk en gång då du skämtade, fast jag inte visste det först. Och det känns. Kanske var det bara min första tanke och min första känsla och min första impuls. Sedan hann jag inte mer förrän du sa att du skämtat. Jag kände mig lite skamsen då. Fast jag tror inte du märkte något.
Anyway.

Förlåt.

Nu skriver jag med den nostalgiska helgon-stilen. Kommer du ihåg den tiden? En bland mina bästa tider.
Jag vill dig nu tacka för allt.
Jag vet att jag skall fira hela min tid tillsammans med dig i sommar. Och i vår. Vi skall på utflykt förstår du. Jag skall föra fram allt du vill ha och kanske lite andra tips. Vi skall åka på massor av utflykter i sommar. Jag stannar alltid hos dig för jag vet hur underbar framtiden kommer att bli. Framtiden som med tiden blir nutid. Jag ber om ursäkt för mina hemska misstag. För allt som jag gör som jag inte tänker på hur det känns, men som jag vet att jag själv skulle bli ledsen över om det hände mig. Men det kanske bara visar att det inte är en så stor grej, jag vet inte längre. Jag vill i alla fall be om ursäkt, för jag älskar dig. Jag älskar dig, och det är inte alltid bara jag själv som gjort att jag inser det, utan andra saker. Som att jag betyder något för dig, som att jag kan prata om saker med dig, som att du är så underbar att jag inte kan göra något annat. Jag älskar dig. Du kan va min enda kärlek.
Sommaren. Jag minns min senaste sommar, men jag vet att den här skall bli jättebra. Bättre kanske är lite svårt, eftersom att du uppkom förra sommaren, och det var ju det bästa som kunde hända mig. Men äsch, vi ska ha många vackra somrar framför oss har jag bestämt. Jag hoppas du vill det du med. Med dig känns tiden oändligt lång. Inte för att jag har det minsta tråkigt, utan för att jag inte förstår. Förstår om jag kan hållas kvar vid så länge. Jag hoppas det. Sommaren är ju den vackraste tiden, om inte våren och försommaren. Men ändå. Det är synd att det tar så lång tid mellan somrarna, för jag har så mycket tid på mig annars att göra misstag. Korkade, dumma, iq-befriade misstag. Det är jag. Men det är inte jag. Men somrarna skall vara till för oss. Du vet att du måste lita på mig. Jag vill inget annat mer. Jag vet att jag skulle vänta på tills du kommit på bättre humör, men snälla, varför tar det sådan tid? Det är knappt så att jag kan hålla mig från att ringa, men snälla du. Jag skall inte ringa, jag får inte, då blir du kanske mer sur. Eller ja, jag måste ge det tid.
Hur skall jag nånsin kunna låta dig gå. Kommer du ihåg vad jag sade i somras? Om du går från perrongen så följer jag efter. Bara du låter mig.

Minnen av Aprilhimlen (som jag minns den och som jag minns dig).

"om vi ses igen
låtsas inte som om du vore en vän
för jag hade ingen alls
när du var populär och överallt."


bara för att ni måste se denna video.

http://www.youtube.com/watch?v=zUW087BCyNg&feature=related

3 vockor är ondskan själv.

"Jag är skön,
ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick glöd
-nu står jag öppen och väntar.

(...)

Det vore underligt att känna,
en enda natt,
en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst."

du och jag jag och du vi och jag jag och vi vi och du du och vi vi.

vad fick du se i går natt
någonting du inte klarar av.


skall något komma från mig så skall det också komma från dig.
jag skall nu skriva mer om marguerite duras och om hennes liv.


"folk säger att framgången förstört dig så."
"jamen nåt skulle snart ha förstört mig ändå."


"vad kallas den pestepidemi som utrotade 1/4 av Europas befolkning?"
"socialismen."
hehe.