som om det skulle sluta i en avskyvärd cykeltursfärd.

jag är trött så trött hela tiden. jag gråter nästan på morgonen då jag ska gå upp för att jag inte orkar, bara vill vara ifred en dag, för mig själv, även om jag vet vad det skulle reslutera i. ännu mer trötthet och plågsamhet. jag gör för lite, säger för mycket, känner mig som en våg som försöker skyla över allt och det går inte. när det går förstör jag bara, för det mesta.
jag sprang med i ett bokstavskrig idag.
om 40 minuter cyklar jag iväg och kommer hem igen om 2 1/2 timme ungefär. skolan skall då mötas.
nv, kanske framför allt engelska, och franskjävelskapet också. haha.
var det där en lögn. jag vet inte längre.
mayheim, påminde om dig. jävla skitdag, för deprimerande.
en mystisk plåga fram tills nu då det blev ännu mer mystiskt. och vad var det där egentligen.
jag vill inte ens prata om det, det kommer bara påminna mig mer om den här jälva skitdagen.
vi kom försent.
jag saknade sara idag, mest märks det då skoldagen är slut, fast annars också. men då är det i alla fall som helg, när vi slutar. det blir kul, man blir alltid glad och jag vet att jag inte kommer glömma något. den jobbiga ensamheten finns då inte. jag kunde inte låta bli att bara le i går när vi gick på vägen vid parken och fotbollsplanen. när jag gick bredvid henne och tänkte på hur otroligt glad jag är som har henne som vän, hur otrolig hon är. jag fylldes av total lycka, för en gångs skull. tack.
men idag var jag tvungen att åka hem själv, utan att säga något till någon att se någon som är värd att se. och det var så nedåt. usch vad det var tråkigt. sara kom och hjälp mig istället så att vi kan cykla igen. fast idag har jag ingen lust att cykla mina ben gör ont. men snart ska jag cykla iväg i alla fall. utan sara. till ett område som jag egentligen hatar men det kan jag inte göra något åt. vill jag så vill jag. jag älskar vardagskvällar. kärlek, vänskap, humor, avslappning, slapphet, läxor som inte är så tråkiga ändå. bara för att.
tack sara.
16.01. jag ska byta om vänta lite bara.
sådär mjukisbyxor med fett me kärlek, tyst nu.
jag ska byta kasse, den andra påminner för mycket om annat och det orkar jag inte, sådär känslig som jag är. gitarrspel kanske det till och med får bli.
my heart longs to reatliate
I wanna come back
back to that place
I just wanna make them
hate themselves
just as much as I do hate them
cause I know that they won't
change their lives
they will rape girls
every night
they will rape girls
just for fun
just for fun
until they die..

Förlåt. Nu slutar jag.

Som att jag är ivägen men vad kan jag egentligen göra överhuvudtaget.

http://www.youtube.com/watch?v=2QXeSIh5K_8

men till slut kanske allt ändå hamnade på något annat.

"Look at this, there's nothing left to show", she said.
She's so damn bored.
"People use me everywhere I go", she said.
And nothing more.
"People's lives, they're so damn cold. I think I'm gonna go", he said.
But she knows, she knows that he will stay.
He turned up some music, said he wanted to dance, baby, dance.
"You're the only one for me" he said.
So did she.
"We might be the perfect couple on the earth", he said.
"Let us dance for what it is worth", she said.
"I love you, I love you", she said again and again.
"Listen to the music, did you hear what I said?", he said.
"Don't ever die, I never wanna see you dead", he said.
"Come to my bed and tell a story for me", she said.

allting som jag glömde kommer tillbaka som att det var värsta största grejen.

höstväder, första höstdagen, sitter på en bänk och läser, kommunikation, allt ses med olika glasögon, filter, edith piaf, designtorget, jessica, sara, franskaföreningen, allt ser annorlunda ut, sara, jag ångrar nästan att jag berättade, frånkopplad, åh nej det slog mig helt plötsligt, ett år sedan, lämna mig, sprick för att du kan, inte så dålig ändå, tjock, konstig, förstår inte, mcdonalds, linné, skruvmejsel nej detta är ett kafé, paris, ett år sedan då också, porte de bagnolet, aj, fan också, cykel, regn, sol, moln som lyser, det är så fult, min kontakt för att komma någonstans, livet är livet, du är livet, marguerite duras, älskaren, filip och fredrik, ålar sig fram, ramlar, sätter sig ner, bokstavligen skrattar, nyser nej det var en hostning, förkylning i natt med sex and the city, converse, kartkunskap, översättning, rotfruktsplättar, pizza, äppelcider som i går, mjölk, juice med fruktkött jag trodde den var dyrare det stod så men 15 kronor, muffins med choklad mmmmm 16 kronor hur kom det sig, om tio minuter sara måste jag hjälpa dig jag bär också på tunga saker mina skolböcker även din som jag lånade, jag borde inte ha sagt något men usch det är försent, layout, inlägg, publicera inlägg, logga ut.

men brevinkastet nuddade brevlådorna.

hemma igen och det är konstigt att behöva slinka igenom en dag utan att bry sig.
jag lyssnar på Burzum, Tomhet.
idag kommer jag hitta på något kul i stället, jag orkar inte med en till dag som i går.
polsedni cesta förgör mig, utan anledning. det är inte något jag tänker på som får mig att känna så,
utan det är endast musiken som känns. vad den spelar om. jag har funderat på det, hur det kan vara så.
snart är det tre minuter kvar på sången.
mitt understa medvetande säger ju allt. jag vet bara inte vad det säger nu.
jag fick med lite mer filosofi denna morgon. det är nästan svårt att klara det. att orka på något sätt.
en minut.
telefonen nycklarna högtalarna.
hon driver vattnet levande. jag hör.
nu är sången slut.
det är endast viss musik som känns nu förtiden. allting annat är inte alls något. helt utan betydande.
burzum, trist, kent, alcest, joy division, broder daniel. jag tror det var allt.
jag tror det var allt.

jag har ont i halsen och det visade sig göra något bra.

jag har som en ny inflik i programmet och det intresserar min förmåga att försvinna bort där ingen tidigare såg mig men nu så.
host, och halsont, det behåller mina minnen som bäst och det gör mig glad. host host. kärlek. det är så det är.
jag ska räkna alla dagarna, nu är det inte längre storm på havet. tack. tisdag är det idag. onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. så många dagar är det.
jag blev nästan sugen på att göra en god lunch, men åter tappade jag nästan känslan för det.
klockan är ju bara kvart över ett och jag åt en ganska ordentlig frukost. jodå.
en nästan iögonfallande text har sin plats bredvid mig, den visar mitt sista försök att beskriva, men det funkade inte heller något vidare, ändå visade jag den för alla. mina postutdrag med en gnista från livet. du består.
jag borde fortsätta med silmarillion, det är svårt när man har glömt bort den. men jag vet inte. intresset finns inte längre där på samma sätt. som förut, då jag inte kunde leva. nu lever jag. och det kan jag nästan inte förstå. jag förstår det inte, men det är sant. åh.
jag vill sluta spela det är inte kul längre.
jag vill läsa mer, skriva mer som jag är.
ett sista ord och ingenting mer. det är så jag vill ha det. och sedan åka iväg på äventyr. äventyr uti atmosfären. inte vilken som helst dock. och bevisa. bevisa dig.
mina händer känns elastiska haha. nåja.
franskagrupp, fransk bio, förseningar, trötthet, måndagseftermiddagar, nu är det fredag i stället, caféer överallt.
endast en.
jag ska göra skolgrejor och få reda på vad jag egentligen ska göra. och nu har jag dessutom blivit en bit mer avslappnad, tack vare detta. sådärja.
min vilja till allt, tar aldrig slut.