vissa saker är bara obeskrivligt vackra.

Like art in my dead eyes.

I walk in the deepest loneliness
I search for you again
my heart is shouting everything
my world is dead again

Have you ever seen through my eyes
they're dead, they're dead like me
I walk, I'm walking home again
For me, oh, just for me

the stars are growing in my heart
the streets are dead like me
I try to find my loneliness
it will die so I can be alive

Shut up I do not want to hear
my head will shout out back
I'm scared of falling down somewhere
my dreams are mean to me, to me

Like art in my dead eyes...

Jul eller något jag är bara för mycket.

Haha titta min underbara julbild, jag blev lite claire, och ville storsatsa! Det är det lilla som gör mig lite piggare nu. Jag skall snart skriva på geografin, men jag var tvungen att vänta lite till. Jag är fortfarande lite för trött, för att känna mig motiverad. Men det är i alla fall inte mycket kvar. I morgon skall jag få vad jag behöver. Julia skall bjuda ut mig på pizza och sedan skall vi gå och på teater och se Gösta Berlings saga. Det blir mysigt, då kan vi ses för en gångs skull, och prata. De enda gångerna vi hinner det nu är typ då hon ringer till mig mitt i natten klockan 2. Jag vill inte ha sådant ju! Nej jag vet inte vad som hände i natt, men jag säger att det var Julias fel att jag missade första lektionen. Jag försov mig för att jag var så otroligt trött. När hon ringde trodde jag att det var väckarklockan och då tände jag lampan för att gå upp och så och så tittade jag på klockan och så var ju klocakn bara två. Sedan vaknade jag sjutton minuter över två. Och trodde samma sak. Och samma sak hände några gånger till under natten. Jag skyller allt på Julia för att hon är dum som ringer mig mitt i natten. Fast i och för sig är jag också dum som inte går och lägger mig förrän två. Fast jag var vaken då han ringde och det var trevligt. Då bäddade jag om min säng i mer vintriga lakan. Usch, det där lät ju kallt. Nej, mer mysiga lakan. Jag tyckte inte att det passade med blommor. Fast det är fortfarande blommor på örngotten (jag har två kuddar av en speciell anledning). Usch. jag ser så dåligt när jag ska luta mig tillbaka i stolen och ajg har glömt mina glasögon i skolan. Jag tittade på Broder Daniel idag på youtube, från Way Out West bland annat, och det fick mig att längta tillbaka. Jag vill se dem igen. Kanske får jag se Henrik Berggren igen, jag menar, han skulle göra någon solokarriär tror jag. Jag läste det i alla fall, och andra har sagt det. Vi får se hur det blir. De filmade ju också under konserten, de skulle göra en dvd som skulle komma ut år 2009 tror jag. Det läste jag också. Tänk om jag kunde skriva så här mycket på geografin då vore det lätt och skönt. Jag har inte så otroligt mycket kvar faktiskt, lite fakta till, och så analys. Analysen är inte lika jobbig, det är bara att flumma lite som jag gör nu. You make me going crazy, turn me on. Jag längtar tills att jag får träffa dig igen. Och nu vill jag tacka er. Tack. Jag HATAR att jag ska ha NV-prov det är för jävligt!! Kan jag inte få skippa det? Göra något annat snälla? Hitta min egen väg. Hitta min egen.. väg. Sweet as sweetness and dark as darkness I am a little child when I think of you you are a mystery you are a mystery to me. Hospital.
W..iiiiiiiiiiiiiiiie!!

And all I want with my life..

would you please let me see her!

ser ni också att min blogg har förändrats lite jag försökte med massor, endast lite fungerade. jag kommer ihåg i början hur allting kändes bra egentligen då, fast jag inte riktigt insåg det. jag saknar dig, jag vet inte varför eller jo, jag vet varför det känns som det gör. det känns som att det var längesedan jag såg dig, men det var ju en söndag i förr går. men jag var så sjuk att jag inte kunde leva upp till någons förväntningar. kan jag ens leva upp till någons förväntningar. det spelar ingen roll, jag är ändå nöjd. nej, jag vill inte stänga alla flikar jag vill bara ha tre saker med mig egentligen. jag och min jävla influensa, nej, min njurar var bara bra. geografi-arbetet varför ska alltid geograif vara så in i helsike irriterande och störande. egentligen är det ju ganska intressant. men det är väl ungefär så med sam. så mycket att man tror att man ska dö, samtidigt som man tycker att det är helt sjukt intressant och bra att veta. "Det du släpper ut ur din mun vill jag ska hänga på en vägg bredvid där jag sover." citerat av elit. saras julklapp blev fin, haha, jag kanske skall utsmycka den lite? du får väl se. jag vill bara att denna vecka skall vara över, älskling, så ska vi se hur allt ordnar sig senare. två skivor för 59? sounds intresting, I should totally check them out. nice, jag hittade typ 2. nåja. Panic on the streets of London.

vinyler, halsband, filmer och nördigt jag lever ju,

jag har inte sett dig på flera år det var dags nu. jag var väl aldrig mer än då men mitt liv är väl kärleken. jag fattar. and all I want with my life is to be a housewife is to die a housewife.

JAMEN NÅT SKULLE.

på hög volymen ju. jag har massor att göra egentligen, men jag väntar till kvällen då jag vet att jag är mer inställsam. jag beger mig ändå snart iväg. jag har varit i skolan och vi hade bara matte, vilken lycka men det var tråkigt. internationella aids-dagen jag har på mig rött för att hedra offren. oh, don't you think that's funny, oh, don't you think that's funny? oh, don't you think that's funny at all? här är det mörkt. ingenting, dimma vid domkyrkotornen såg jag idag vad tråkigt det såg ut. lika tråkigt. men det är bara typ fyra dagar kvar. jag saknar jessica och amanda. sara blev otroligt söt idag, hon såg äldre ut nu. det kommer ta ett tag för mig att vänja mig, men det kommer nog att fungera. det var ju faktiskt väldigt vackert på henne. klockan är tre om mindre än en minut. det tjuter utanför, hemma är musik. nu är det fixat, nu får jag hoppas på att jag vinner! heja på mig snälla.

För Gud du har väl barnen kär - men ser du den som liten är?

Jag har varit så rädd nu när jag inte har känt någonting. Känt någonting för allt det andra. Inte allt. Jag blir mobbad känner mig så liten för att jag inte förstår någonting enligt dem. Kanske är det också så. Jag blir så nedslagen varje dag. Jag har hört sådant berättas många år och gånger. Men jag har blivit ledsen. Jag minns det där som skedde för flera år sedan. Jag undrar om det där desperata fortfarande finns kvar hos den människan? Min tanklöshet? Jag har blivit så stött. Varför gjorde du så? Varför förstod du inte? Jag hade verkligen älskat dig annars. Men nu så kan jag inte det helt och hållet. Ge mig pengar, min enda tröst. Den enda glädje du gett mig. Fast innan det hände så tyckte jag ju om dig så otroligt mycket. Jag får värsta nostalgin varje gång jag tittar på korten, ja, jag gråter ibland för att det är så vackert. Och för att jag saknar den tiden. Men det andra hann ikapp dig innan jag hann förstå. Jag förstod ju inte att det var fel. Eller snarare hur sjukt det var. Jag har alltid varit liten. Jag har alltid varit naiv. Jag har alltid trott det bästa om allt och alla. Jag har alltid varit så positiv. Men jag tror det kan ha försvunnit. Jag har blivit så ledsen. Jag förstod ju aldrig. Tills nu. Tills nu, då du kom och gjorde detsamma. Men du kom med kärleken och lyckan. Och njutningen. Jag hade aldrig kunnat ana. Men att veta ändå. Om det andra det gamla. Och det finns fortfarande, du har försökt men nu går det inte längre. Jag grät nästan i snöstormen i motvinden på väg hem. Men det var bara snön som blötte mitt ansikte men så ledsen jag var. Jag kände aldrig skillnad på något.

Släpp allting ändå.

Jag tycker att det är så bra att det gick bra på samhällsprovet det var en sådan lättnad att jag höll på att dö i en låga. Utvecklingssamtalet gick bra också men den här dagen har jag faktiskt lust att glömma för den spelar ingen roll. Och så engelskan som jag faktiskt kan ta och spy på den är så tråkig för att jag skriver så tråkigt i mitt avslut på boken. Men min sorg. Har jag någon sorg? Kanske. Men jag vet inte, jag tror det hör med vardagen att göra. Jag tror det har med luften att göra, du vet som luften förändras för mig. Det går inte att förklara. Jag vet, jag är lättirriterad. Men det är bara en period så ni behöver inte göra det värre. Jag hatar verkligen att jag är så trött och så seg men jag har gjort mitt bästa för att klara det som jag måste. Men äsch jag ska få det att försvinna, adjö.

Creative Task

tänk om jag flyttade tänk om jag svek tänk om jag fattade tänk om allt är på lek.

jag. jag kanske kan åka bil eller tåg, tåg så kan vi lura alla på stationerna haha. och så kan vi ge mig en käftsmäll efteråt det skulle kännas fint. ge mig en käftsmäll jag är feg. som om jag bryr mig så ökar vi igen jag är fartblind kriminell du är aktuell du bränns som om jag bryr mig. som om jag bryr mig.

men jag bryr mig.
jag har skrivit sånger i min hjärna vi kan låtsas som att vi inte hade hört dem tidigare så att det är vi som har skrivit dem eller hur.

"jag bär ditt hjärta jag bär det i mitt hjärta." fast resten jag läste var inte så bra faktiskt men äsch. söndagar är alltid så konstiga liksom vad ska man göra åt dem vad ska vi göra när förseningar hit och dit ankommer som ett tåg som stänger dörrarna utan att ha en egentlig anledning men kom du hem.

ja just det skriva var det ja, jag känner mig så tom nu så det finns inte så mycket att skriva mer berätta för mig vad det är som jag handlar om. snart är det dags.

Kärleks-

Tack alla ni.

Men allt det här vänder sig in i mig.

Jag har blivit så rädd så liten, som en liten rädd flicka som inte vet. Jag är inte stor. Jag är typ 7 år. Låt mig vara det också för jag kan inte bli äldre. Inte någonstans. Jag lovar dig.
Men jag, jag ska försöka mer. Jag kan ingenting jag vet ingenting jag förstår ingenting. Vi ska visst julpyssla och julbaka sådant blir visst kul. Men rädda mig från att bli så ledsen jag vet inte om allt hände den här veckan det är slut med allt. Nej, inte med allt, utan det som inte är allt.
Låt mig höra kärlekens tunga. Säg att du älskar mig. Och låt mig höra kärlekens tunga. Säg att du älskar mig. Tala till mig.. Tala till mig.. Tala till mig.
Jag har kommit vilse, snälla du, säg var jag är någonstans. Jag inbillar mig ju att jag är vilse, fast jag vet att jag i själva verket vet vart jag är men det är nästan nytt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill göra.
Varje människa har sin egen berättelse, saga, att aldrig få visa för någon alls, för slutet slutar när jag slutar. Ingen kan känna någon helt. Visst är det underbart.
Jag borde göra bra. Nej jag borde inte göra bra, men det skulle vara bra att göra bra.
Berätta för mig hur jag ska visa mitt leende. Smile like you mean it, jag har hört det så att.
MEN SLUTA DÅ.
Oh girl, he'll help you understand..
SLUTA.
Dreams aren't what they used to be..
DET FINNS INGEN TID KVAR.
jaja.
Jag har hört gitarrljud som kväver mig sådant annat har jag hört som får mig att andas men det här är kanske tillräckligt jag vet inte vad som har hänt det känns som att jag har gjort fel i skolan och att jag inte duger till där att allt är försent. Jag borde försvinna sådär det borde vara bäst för alla för att jag vet att jag inte räcker till där i det där. Vad har jag gjort. Vänta på mig då, jag hinner inte. Jag är ledsen för jag vet att.. att jag inte orkar göra så mycket som jag behöver jag orkar inte skolan det är sådant som är felet. Andetag. Jag har tappat mig själv i greppet. Det känns som att jag inte lever som att jag har förbrukat mitt liv i min själ för längesedan och nu vet jag inte längre hur man kommer tillbaka och än mindre hur man gör för att leva.
Dom säger att jag varit trasig, aldrig har jag varit hel. Dom säger det är nåt med benen, men ingenting har någonsin varit mera fel. Dom säger att jag varit elak, alltid har jag varit rak. Dom säger det är nåt med hjärtat, men ingenting har någosin slagit så hårda slag. Dom säger att jag varit farlig, alltid har jag varit svag. Dom säger det är nåt med mitt huvud, men ingenting har någosin varit så nära ett svar. Ingenting någonsin.
Vintervila. Och vi pratar om varandra, jag låter mina tankar vandra. Hon är tyst och bara andas i ett litet ögonblick.

MEN ALLT DET HÄR VÄNDER SIG IN I MIG.

"Det är inte PMS, det är du!"

Sådär nu är det mesta klart, jag hoppas geografin går bra ändå. Jag längtar tills det är över, då blir det bara roligt. Jag längtar ju tills i morgon kväll, då ses vi äntligen igen, det känns som att det var så längesedan. Sara och jag ska laga mat och göra efterrätt och så ska vi vara barnsliga. Jag tycker om det. Sara pratade mycket idag, så mycket att hon hann tänka på en massa saker på mig men som hon inte sa för att hon glömde det och så mycket att jag hann frysa och vilja gå fast jag tyckte att det var trevligt att prata med henne vi ska ha en spontan övernattning nästa helg, hurra. Äger jag en ansiktsmask jag vet inte längre, men jag tror att det fungerar rätt bra i alla fall, så jag tror inte att jag äger en ansiktsmask ändå, just det och så ska Sara och jag köpa en present till Jessica, till Amanda har vi redan köpt. Jag hör dörrar undrar när de kommer hem jag ska läsa geografi snart och så måste jag läsa franskan då jag ändå gjorde mig besväret att ta hem hela pärmen och så är jag inte riktigt klar med läxan tills i morgon, men jag har bara tre sidor kvar i boken, så det är lugnt. Men så vill de att jag ska städa, att jag ska göra saker till helgen, till helgen kommer kråkjäveln men som inte jag tycker att han är. Typ 1 och typ 2, haha. Det är faktiskt sant om man ska vara på det klara med det, men nu ska jag inte ha ett milslångt inlägg, det här duger och det vet jag.

Jag andas in och sedan ut för att se fundersam ut men jag misslyckas.

A hope beyond the shadow of a dream.
-John Keats.

Som jag ser fram emot höstlovet, då kan vi äntligen ta det lugnt du och jag. För en massa annat är på väg och vi ska leka. Oj, jag är fortfarande varm, det blev rätt mycket idag. Slag, men mest springande genom stan för att jaga Sara på cykeln igenom Vasaparken och ända hem. Till slut gav hon mig cykeln, jag skulle ju ändå aldrig ha hunnit ikapp henne. Monsieur nous avons une teste de francais à jeudi. Chapitre un et deux, et un peu de grammaire. Mais ca n'est pas si difficile, alors. Un portable avec mon pantalon et quelque chose que je ne sais pas qu'il est. Mais oubliez ca. S'il vous plaît. Jag ska vara förstående nu, Sara, jag lovar. Klockan är tjugo i tre, snart ska jag laga mat till mig själv, ingen lunch har kastats hittills. Bort till klockan fem var det, ja. Och så franskan. Jag längtar tills i kväll. Jag älskar ju vardagskvällar, det har jag berättat. Golven har rensats med mer damm och annat som jag inte visar för mamma. Precis idag ska jag hämta tillbaka det jag har struntat i, och så ska jag städa upp lite för att gömma saker jag inte visar för mamma. Jag önskar att jag kunde skriva bra. Jag önskar att jag var intelligent. Jag önskar att jag var någon. Jag önskar att jag var med dig. Jag önskar att jag var mer bildad och intellektuell. Som du. Jag borde lära mig Svenska ordlistan utantill så att jag inte behöver oroa mig för mycket, jag måste ju lära mig. Jag vet ju i alla fall vad definition betyder, vilket många inte gjorde i min klass. Tack och lov. Nu ringde Sara igen, men jag kan egentligen inget om pianot. Jag tycker jag borde ha funnit min rädsla för att jaga mig bort i något som hjälper mig att leva. Fast det har jag nog gjort. Till slut så har jag nog det gjort. Som att fingra på en tejpbit, och klistret försvinner för att det har förts över på någon annan. Sedan får du välja om du vill tvätta bort det eller inte. Nu tog kraften slut. Maskin, snälla var tyst. Jag känner dig inte. Låt mig leva för. Jag bortser från alla andra.

Året därpå vet jag ingenting om men nu är det som att allting förändrades bara för att i ett innehåll av trädrötter sjön och en massa annat bryter.

"Och ändå, Hurricane. När dom skrev om mig i tidningen sa du som det var;"
"Glöm det aldrig, Håkan. Parkbänken är aldrig långt borta!"

Jag lyssnar ibland på Tro och Tvivel för att mjuka upp tiden, Atombomb för att känna mig som någonting. Jag fryser det är så kallt, äter och lämnar det igen. Det är trevligt att prata med dig som någon jag kan yttra mig med. Souvenirs d'un autre Monde äntligen kan jag spela den för hand. Hon är en vacker bild. Åh vad jag minns den tiden, jag hoppas verkligen att nästa år blir något liknande. För oss som inte inser att det är något att ha egentligen. Men i bortsett från ödemarken är vi mycket mer än något annat för vi hinner se allting som bryter ned allt det som vi inte är, och vad sådant är underbart. Jag ser fram emot tills vi talas vid, jag behöver fler, men jag saknar bara dig. Jag ska nog byta profilbild eller så får vi se vad som händer kanske min blick överväger något annat i slutändan ändå. Men visst ska vi bekymra oss inför mina ögonblick som misslyckad korkad flicka också som inte orkar med någonting som inte kan förstå vad det är som hon gör och åh vad ska hända med flickan till slut är hon värd allt besvär? Kris som hon så ibland kände igen sig i. Vad hette hon nu i boken? Just det. Malin. Malin Forst. Som hon hade problem med namnet. Och Siv därefter. Sur l'autre Rive Je t'Attendrai.. Musiken sprudlar igenom jag har insett hur vi fungerar. Jag har lust att se Sagan om Ringen i kväll för att titta tillbaka på min tid som orutinerad liksom nu egentligen också. Men då allting var så vackert som att sitta vid sjön och lyssna på dess soundtrack, liksom Alcest. Och då jag kände att jag befann mig i musikens värld, då jag berättade att jag inte längre fanns, för mig själv. Då det blåa blev till det gröna, men det blåa inte alls visste om det och inte alls visste att det var något fel i det som rörde sig som det blåa. För det gröna behövdes så mycket också, för att uttrycka sjöns vackra toner i själen. Och vad det var längesedan jag hörde Dunkelheit, som jag älskar den låten. Nu så äntligen.
When night falls
she cloaks to the world
in impenetrable darkness
a chill rises from the soil
and contaminates the air
suddenly..
life has new meaning.
Det var precis på det sättet som allting blev i år.

sagoberättare kommer alltid från samma underjord där jag vill leva ibland med de jag älskar.

visst var det ändå ganska trevligt att få prata igen, men saknad. klockan är snart halv tio, jag hade tänkt städa lite. allting det mesta är fixat och sara är ingen tönt längre. ni får gärna komma på fredagen efter höstlovet jag behöver det. men tillbaks ska vi kanske inte direkt jag vet faktiskt inte. svenskalektionerna är alltid lika roliga de som får mig att prata. jag vill gå på bio, jag vill äta ute, ja, ta med dig ut, min kära. vi var på uppvisning i natt. troligen inte alls så bra, men det gjorde inte så mycket. jag fick prata om det på morgonen nu i alla fall. jag älskar när du bedjande säger "snälla..?" för då vet jag att du verkligen vill. det är som att jag blir lyckligast i de stunderna, min kära. she said what you want me anyway I said I just wanna take you out my dear. jag tycker om vardagskvällarna från klockan tio för då har allting annat redan passerat förbi och jag får äntligen tid att andas. det här blir till slut ganska vackert ändå, och det var så trevligt att få prata med dig nu på morgonen för du tog bort allting annat. jag saknar dig. bilder på dig, och jag saknar dig. jag fick plats i mina byxor hurra. i kväll blir det nog ganska trevligt ändå, det skulle jag verkligen tro. jag måste posta brevet jag skrev också, för det är något alldeles i särklass, du kommer nog hata mig efter det, min kära. underjordsfolket väntar på mig och jag ler. får jag bo i din saga, snälla. landet innanför minns jag, åh, vad jag älskade det, det gör jag nästan fortfarande. nu har jag en egen som är vacker nog att läsas för andra.

I'm dancing on the streets I will scream until I can see
at the bridge over the river I will run until my view is clear
and the people's silent voice is the only thing I can hear
well, I wish I could break through it
but it's hard to control my fear

jag har skrivit ett nytt brev för att vara helt ärlig.

"kom atombomb, om vi nån gång, nånsin blir som dom."

jag har försökt att lista ut. den senaste minuten. jag vill inte bli som dom. jag har det perfekt, nästan perfekt. jag vill skriva ett brev till dig för att klistra in min mun och skriva sånger som passar för din. precis som jag skrev ett brev en gång förut, men kastade för att det blev fel. jag trodde på en inre kärna som skulle leva för alltid, ett löfte. men allt det där. det bröts. det gick inte att lova jag trodde att det gick att lova. men nu. nu går det inte längre. prata du på jag ska förresten leva i sängen som vanligt. och jag hoppas att det blir bättre. ja, jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre. nu har jag skrivit allting igen. jag tror det ändå var tillräckligt. jag blir fundersam, jag blir orolig. hur mår hon egentligen, hur är det med allting för henne. det kanske hon inte vet, men det händer att jag tänker på henne ofta. på hur allting är för henne och hur det är för att få det att bli bra för henne. på något sätt känns det ibland som att vi har ett band mellan oss som vi kanske inte tror att den andra vet. det är annorlunda men det är ljuvligt ändå. något speciellt.

jag ska ju egentligen göra en massa annat jag ska inte sitta här och skriva det tar min tid. hon tog min tid jag hade kunnat göra en massa annat nu i stället, kunde leta efter en jacka på stan, tack så mycket. hon hade varit skitsur på mig, jag lovar. när du hittar på och hittar på slutar det någon gång, jag vet inte vad jag tycker om det. prata 2-3 minuter, vi får se hur det går. jag ska prata om ett citat. "den klokaste människan är den som vet vad den inte vet." jo, visst är det så. jag ska förklara varför det är så. men inte nu. åh, hela mitt schema sprack, tack så mycket. jag saknar dig, men det är bara några få dagar kvar nu. tre dagar! hurra, vad jag blev lycklig nu. och på torsdag ska jag träffa sara, jessica och amanda, det blir massor av kul det med. vi kan prata. visst kan vi.
malplacerat, det är så jag skriver. men det gick bra ändå, för det var inte allting. klockan är snart tre. om en halvtimme måste jag gå. eller på ett ungefär, jag tror det blir bra. i morgon blir det spelning och sådant. fan vad ska jag göra med armen.. jävlar. nåja, det är bara att acceptera. ingen behöver ens märka något så marsch iväg! det är ganska kul nu, så jag fortsätter med allt som gör att jag njuter.

Lifelover med allt annat som går igenom allting som rör sig.

jag har ångrat mig totalt sätt för många gånger nu är jag sjuk. jag gjorde fel fastän allt blev bra då i alla fall. men nu stör allting bara, för mig. förlåt att jag stör. jag stör kanske mest mig själv. det var skönt egentligen att få sova ut idag, men jag kunde det knappt, för jag trodde hela tiden att klockan var mer än den var. the clock is set for nine but you know you're gonna make it eight. so that you two could take some time teach eachother to reciprocate. ja, så jag kunde knappt sova ändå, och ingenting känns bättre idag. jag hade hoppats på det, men såren är ju i alla fall fortfarande kvar, de som återstår. jag är så rädd. jag tror på att jag kommer att gå under. för vad kommer hända med mig, det finns knappt någonstans att gå. solen har gått upp, den skiner inte på mig. jag har svikit för mycket jag gör fel jag ångrar det så. ett litet misstag blev till det här. det kryper mer än någonsin jag är så rädd så rädd. så obekväm. mother I tried please believe me. I'm doing the best that I can. I'm ashamed of the things I've been put through. I'm ashamed of the person I am. hon svarar inte på sms och jag blir orolig. prov i morgon och jag blir orolig. jag kanske inte kan, jag kanske borde göra något nu, jag ska det. men jag klarade inte något innan nu. jag känner inte igen mig själv, jag gjorde något fel. något förhastat, och då känns det alltid fel efteråt. jag är så ledsen. jag tycker skriften ser vacker ut bortifrån men den här är inte det. den är otrevlig, ovälkomnande, hemsk och krypande som jag. jag har sår överallt. vart ska jag ta vägen. jag ångrade det jag tänkte skriva jag drömde om gabrielle och andrée i natt. det var en hemsk natt. inte för dem, men annars. det var en annan sak. vad har klockan hunnit bli kvart över nio visst. ojdå. jag borde göra mig klar så att jag inte behöver tänka på det sedan. sedan ska jag skriva klart och läsa naturkunskapen och ja göra mig redo. jävla kryp!! jag kan inte andas. jag klarar inte av att se mig själv i spegeln varför i helvete svarar hon inte på sms:et? Guten Morgen liksom. det här är inte klokt alls. oj vilken text den passade perfekt in så skrämmande. I love to hurt you. kontinuerligt elände, jag älskar dig.

medan monster äter upp mig i garderoben och jag bara skrattar.

jag var bara trött idag och inte hände något speciellt heller, och passet var ännu jobbigare än vanligt jag som brukar tycka att det är lagom men jaja.
jag skrev något konstigt idag igen, men det gjorde ingenting ändå. jag fick fram sådant jag behövde och så läste jag Kris av Karin Boye jag älskar den, hon är helt otrolig om jag ändå kunde förmedla som henne vad gör jag egentligen. jag vet vad. "och tänkte skuld och lidande väntar på er fortfarande!" jag lyssnar på håkan hellström så härligt. sara spelar piano. mendy vill ha kul. jag med vi ska ha kul. jag vill ses. vi vill ses.
"men du, du sätter höstsolen i eld."
men åh vad skitlycklig jag blev för Amandas skull nu.
haha.

som om det skulle sluta i en avskyvärd cykeltursfärd.

jag är trött så trött hela tiden. jag gråter nästan på morgonen då jag ska gå upp för att jag inte orkar, bara vill vara ifred en dag, för mig själv, även om jag vet vad det skulle reslutera i. ännu mer trötthet och plågsamhet. jag gör för lite, säger för mycket, känner mig som en våg som försöker skyla över allt och det går inte. när det går förstör jag bara, för det mesta.
jag sprang med i ett bokstavskrig idag.
om 40 minuter cyklar jag iväg och kommer hem igen om 2 1/2 timme ungefär. skolan skall då mötas.
nv, kanske framför allt engelska, och franskjävelskapet också. haha.
var det där en lögn. jag vet inte längre.
mayheim, påminde om dig. jävla skitdag, för deprimerande.
en mystisk plåga fram tills nu då det blev ännu mer mystiskt. och vad var det där egentligen.
jag vill inte ens prata om det, det kommer bara påminna mig mer om den här jälva skitdagen.
vi kom försent.
jag saknade sara idag, mest märks det då skoldagen är slut, fast annars också. men då är det i alla fall som helg, när vi slutar. det blir kul, man blir alltid glad och jag vet att jag inte kommer glömma något. den jobbiga ensamheten finns då inte. jag kunde inte låta bli att bara le i går när vi gick på vägen vid parken och fotbollsplanen. när jag gick bredvid henne och tänkte på hur otroligt glad jag är som har henne som vän, hur otrolig hon är. jag fylldes av total lycka, för en gångs skull. tack.
men idag var jag tvungen att åka hem själv, utan att säga något till någon att se någon som är värd att se. och det var så nedåt. usch vad det var tråkigt. sara kom och hjälp mig istället så att vi kan cykla igen. fast idag har jag ingen lust att cykla mina ben gör ont. men snart ska jag cykla iväg i alla fall. utan sara. till ett område som jag egentligen hatar men det kan jag inte göra något åt. vill jag så vill jag. jag älskar vardagskvällar. kärlek, vänskap, humor, avslappning, slapphet, läxor som inte är så tråkiga ändå. bara för att.
tack sara.
16.01. jag ska byta om vänta lite bara.
sådär mjukisbyxor med fett me kärlek, tyst nu.
jag ska byta kasse, den andra påminner för mycket om annat och det orkar jag inte, sådär känslig som jag är. gitarrspel kanske det till och med får bli.
my heart longs to reatliate
I wanna come back
back to that place
I just wanna make them
hate themselves
just as much as I do hate them
cause I know that they won't
change their lives
they will rape girls
every night
they will rape girls
just for fun
just for fun
until they die..

Förlåt. Nu slutar jag.

Som att jag är ivägen men vad kan jag egentligen göra överhuvudtaget.

http://www.youtube.com/watch?v=2QXeSIh5K_8

men till slut kanske allt ändå hamnade på något annat.

"Look at this, there's nothing left to show", she said.
She's so damn bored.
"People use me everywhere I go", she said.
And nothing more.
"People's lives, they're so damn cold. I think I'm gonna go", he said.
But she knows, she knows that he will stay.
He turned up some music, said he wanted to dance, baby, dance.
"You're the only one for me" he said.
So did she.
"We might be the perfect couple on the earth", he said.
"Let us dance for what it is worth", she said.
"I love you, I love you", she said again and again.
"Listen to the music, did you hear what I said?", he said.
"Don't ever die, I never wanna see you dead", he said.
"Come to my bed and tell a story for me", she said.

allting som jag glömde kommer tillbaka som att det var värsta största grejen.

höstväder, första höstdagen, sitter på en bänk och läser, kommunikation, allt ses med olika glasögon, filter, edith piaf, designtorget, jessica, sara, franskaföreningen, allt ser annorlunda ut, sara, jag ångrar nästan att jag berättade, frånkopplad, åh nej det slog mig helt plötsligt, ett år sedan, lämna mig, sprick för att du kan, inte så dålig ändå, tjock, konstig, förstår inte, mcdonalds, linné, skruvmejsel nej detta är ett kafé, paris, ett år sedan då också, porte de bagnolet, aj, fan också, cykel, regn, sol, moln som lyser, det är så fult, min kontakt för att komma någonstans, livet är livet, du är livet, marguerite duras, älskaren, filip och fredrik, ålar sig fram, ramlar, sätter sig ner, bokstavligen skrattar, nyser nej det var en hostning, förkylning i natt med sex and the city, converse, kartkunskap, översättning, rotfruktsplättar, pizza, äppelcider som i går, mjölk, juice med fruktkött jag trodde den var dyrare det stod så men 15 kronor, muffins med choklad mmmmm 16 kronor hur kom det sig, om tio minuter sara måste jag hjälpa dig jag bär också på tunga saker mina skolböcker även din som jag lånade, jag borde inte ha sagt något men usch det är försent, layout, inlägg, publicera inlägg, logga ut.

men brevinkastet nuddade brevlådorna.

hemma igen och det är konstigt att behöva slinka igenom en dag utan att bry sig.
jag lyssnar på Burzum, Tomhet.
idag kommer jag hitta på något kul i stället, jag orkar inte med en till dag som i går.
polsedni cesta förgör mig, utan anledning. det är inte något jag tänker på som får mig att känna så,
utan det är endast musiken som känns. vad den spelar om. jag har funderat på det, hur det kan vara så.
snart är det tre minuter kvar på sången.
mitt understa medvetande säger ju allt. jag vet bara inte vad det säger nu.
jag fick med lite mer filosofi denna morgon. det är nästan svårt att klara det. att orka på något sätt.
en minut.
telefonen nycklarna högtalarna.
hon driver vattnet levande. jag hör.
nu är sången slut.
det är endast viss musik som känns nu förtiden. allting annat är inte alls något. helt utan betydande.
burzum, trist, kent, alcest, joy division, broder daniel. jag tror det var allt.
jag tror det var allt.

jag har ont i halsen och det visade sig göra något bra.

jag har som en ny inflik i programmet och det intresserar min förmåga att försvinna bort där ingen tidigare såg mig men nu så.
host, och halsont, det behåller mina minnen som bäst och det gör mig glad. host host. kärlek. det är så det är.
jag ska räkna alla dagarna, nu är det inte längre storm på havet. tack. tisdag är det idag. onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. så många dagar är det.
jag blev nästan sugen på att göra en god lunch, men åter tappade jag nästan känslan för det.
klockan är ju bara kvart över ett och jag åt en ganska ordentlig frukost. jodå.
en nästan iögonfallande text har sin plats bredvid mig, den visar mitt sista försök att beskriva, men det funkade inte heller något vidare, ändå visade jag den för alla. mina postutdrag med en gnista från livet. du består.
jag borde fortsätta med silmarillion, det är svårt när man har glömt bort den. men jag vet inte. intresset finns inte längre där på samma sätt. som förut, då jag inte kunde leva. nu lever jag. och det kan jag nästan inte förstå. jag förstår det inte, men det är sant. åh.
jag vill sluta spela det är inte kul längre.
jag vill läsa mer, skriva mer som jag är.
ett sista ord och ingenting mer. det är så jag vill ha det. och sedan åka iväg på äventyr. äventyr uti atmosfären. inte vilken som helst dock. och bevisa. bevisa dig.
mina händer känns elastiska haha. nåja.
franskagrupp, fransk bio, förseningar, trötthet, måndagseftermiddagar, nu är det fredag i stället, caféer överallt.
endast en.
jag ska göra skolgrejor och få reda på vad jag egentligen ska göra. och nu har jag dessutom blivit en bit mer avslappnad, tack vare detta. sådärja.
min vilja till allt, tar aldrig slut.