Des rêves dans ma chambre.

Jag ska aldrig mer upplysas om att vara någon jag inte är, från mitt eget håll. Alltså, vet ni hur mycket jag bara har bombarderats av livets hemlighet och mening och människorna, från skolan och så självklart mig själv??
Vänta, jag bara måste lyssna på spotify. Jag saknar min skrivmaskin något outhärdligt men jag tror att den är trasig. Jag vill, åh, tänk att sitta och skriva brev på franska på en skrivmaskin. Jag längtar tills att jag lär mig. Åh, herregud ta mig ända bort till andra sidan världen i Paris. http://open.spotify.com/track/3Y6o1IvFQ5B6mQnktJM5Hj
Det är dit bort jag ska, där jag lever. Har du också hört talas om att man kan leva? Jag har också undrat över vad det egentligen innebär. Är inte livet något som sviker en? Nej, det är det inte. Det fungerar inte så, för man bestämmer över sitt eget liv. Man bestämmer om det går bra eller dåligt. För man bestämmer över en själ, ens egen själ. Och det är där allting till slut upphör att finnas. Men vad är det då att finnas till? Själen överlevde. Anden överlevde, och lever ännu kvar i denna värld. Men som något helt annat.
Men den här själen är starkare än någonsin, än något annat du kan tänka dig.
J'y suis jamais allé. Tu le comprends en realité?
Non, pas du tout.

For real.

Jag gillar mest att sitta och titta på free-tv just nu. Men jag får lite ångest, mest efteråt, och det är ju det som är det mest normala. Om man någonsin ska se det så.
Jag måste börja träna, har jag tänkt flera veckor. Men sedan när man äntligen ska köpa kort så blir man förkyld.
Men det ser åtminstone ut som att jag kan åka till Lund och hälsa på Julia på höstlovet, det ser jag fram emot. Men jag skäms för mig själv nu. Jag tycker så synd om mig själv. Jag föraktar mig själv.
Båda sidor nu.
För längesedan var jag helt annorlunda, men vad gör det när det är ett annat liv, en annan grönska, ett annat djup. Eller förresten så ser jag inte djupet längre och det gör att jag hamanr i fel sorts djup. I ett djup jag inte vill vara i, som man inte ens inser att man är i själv. Här nere blir jag galen. Här nere vill jag fly från mig själv. Om man ändå mådde konstigt men ändå trivdes bra med sig själv utseendemässigt. Men det gör jag inte. Och jag bryr mig inte om ifall det är helt fel. För det är så mycket annat som är helt fel. Men under tiden bryr jag mig bara om mina fel.
I've got a feeling this is just for me. Men jag önskar det innefattade någon annan. Med. Men jag tror inte det är så.
Jag är oproportionerad, min näsa är för stor, mitt hår är bara uppsatt, jag är bredaxlad, jag har för stora armar, jag har konstig haka, jag vill bli mindre och skära bort alla fel som bara är där utan nytta.
I could have been someone.
-Well, so could anyone!!!!!

Bara jag blev nöjd skulle jag bli lycklig.

Belle and Sebastian

Five years of my life.

Ja, nu i morgon är det äntligen dags. Jag har väntat i fem år.
Belle and Sebastian spelar på svensk mark! Herregud, jag har ingen aning om hur det kommer att kännas. Jag har inte riktigt ens kunnat tänka på det, för att det är så overkligt. Men nu när det är så nära inpå och nu när jag skriver om det, så känns det helt underbart och jag är så exalterad. Det ser ju inte ut att regna heller, till och med lite solchanser.
Kl. 20.15. Då.

You know my wandering days are over,

does it mean that I'm getting boring?

You tell me,

because I'm tired of listenig to myself now.

Guldet blev till sand.

Jag tänker på att det är lite tråkigt att ha läst allt som går om utvandrarna från Ljuder socken. Jag beundrar böckerna så mycket, det är så starkt allting. Allting var så bra skrivet och så levande och verkligt. Jag tror inte att jag någonsin skulle ha förstått hur emigrationen riktigt var om jag inte hade läst böckerna om utvandrarna. Vissa av dem kom aldrig fram. Aldrig någonsin. Just det att Vilhelm Moberg tar med historisk fakta i texten, och Erik Jansson, sekteristen från Hälsingland som med sin sekt emigrerade till Amerika för att där kunna utöva sin religion, som tyvärr gjorde så att många aldrig kunde dra sig ur. Men det blir så äkta allting, för att ingenting han förmedlar inte stämmer. Han skriver från så många olika perspektiv, och sättet som människorna argumenterar för olika saker.
Alla personer berör så starkt, och på så olika sätt. Kristinas och Roberts öde. Hur de förlikar sig och låter livet gå som det går, och inte längre räds för att livet ska ta slut.
Bara barnen hinner växa upp först.
Men Robert och Arvids öde är så egenartat att det någonstans kändes som att det verkligen var förutbestämt.
Han, som var min kamrat
Han trodde mitt ord, fast jag redan då
Såg att längs denna väg
Fanns knappast det jag ville nå.
Det är på riktigt. Det var guldet de letade efter, men inte var det vad det letade efter egentligen. De ville vara fria, de ville aldrig mer ha någon husbonde. De trodde att guldet skulle hjälpa dem.
Och Kristina. Som gav sitt liv åt Gud. Hon lade helt och hållet sitt öde i hans händer. Om Gud ville att hon skulle bli frisk, så skulle han se till att hon blev det. Men om han inte ville det, då fick hon dö. Ingen annan kunde komma och ändra på det Gud en gång hade bestämt för henne.
Det är det starkaste jag någonsin läst känns det som ibland. Visst är det säkert starkare med böcker som personer skriver om sig själva och själva har varit med om, i praktiken.
Men även om inte just Karl Oskar och Kristina och deras medmänniskor fanns, så fanns alla andra.
När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.

Dreams I believe in.

Det skulle vara så underbart om vi kunde gå med klassen och se Fadren av August Strindberg på Stockholms stadsteater. Inte för att jag har någon aning om vad pjäsen handlar om, men det vore så sjukt overkligt att få se Thommy Berggren spela i verkligheten, på en teater. Vi måste verkligen gå och se den.
Ännu en gång något som jag aldrig trodde.

If this town's your sinking ship, then you know where to jump.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska känna det. Jag vet liksom inte riktigt i vilken status jag befinner mig i alls. Jag väntar på att skolan ska börja, så började den, men den började ändå inte. Jag är nog för mycket själv, jag måste göra något med andra. Ska i och för sig se Belle and Sebastian på fredag. Det blir helt annorlunda.
The woodland spring has put the darkness from your thinking. I'll think of England this time.
Jag vill börja träna så att jag känner mig bättre. Jag känner mig så klumpig och osmidig hela tiden, och vill inte känna så mer. Inte mer.
Det känns inte som att jag har koll på någonting. Inte på tillvaron själv. För att allt är så ovisst. Jag vet inte hur det kommer att kännas när skolan verkligen börjar, hur svår matten kommer att vara, hur jobbiga torsdagar kommer att vara. Jag vet inte vad jag ska vara beredd på.
Kanske ensamheten beror på att jag har vant mig vid att ha Julia hemma nu i sommar. Nu har hon varit borta en vecka, vi får se till att ses mycket nästa vecka, innan hon åker till Lund och blir där ett halvår minst. Men det blir i och för sig super om jag kan åka dit själv och hälsa på henne. Men det kommer att bli ensamt igen tror jag. Jag känner det på mig någonstans.
Jag har bara en känsla av värdelöshet.
Men snart kommer Sara och räddar mig allt vad hon kan. Den älsklingen min.

Oh, I believe in yesterday,

Snart känns det som att den här bloggen kommer att delas in i då och nu. Jag vet inte om någon vet vad jag menar. Inte ens jag vet hur det skulle se ut.
Fly the ocean in a silverplane,
see the jungle when it's wet with rain
Just remember - til you're home again -
You belong to me.
Jag pratade bara om så mycket och du sade mycket som var rätt om det här.
Yesterday, love was such an easy game to play.
Det handlar om att ta saker för givet. Men det går inte att leva så. Imagine all the people.
Nu ska jag spela gitarr för det gör mig glad.

(Jag har inget att säga,
Det blir ändå oftast fel
Jag vet inte vad som väntar
Jag vet inte vad som sker)

I'm not what I could be.

Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv just nu egentligen. Jag tror att jag får se till att göra roliga saker, och att det inte blir så att jag har väldigt kul då, men att när jag ser tillbaka på det, känner att det var något annat i grunden. Men jag tror att det kommer att bli bra. Kanske det till och med bara beror på vädret. Eller att jag bara behöver prata ut lite med någon.

Men vänta, betyder inte det att det faktiskt är något där.

Just det, jag tänkte ju lyssna på musik.
All my friends deserted me because you painted me as the fraud I really was

and if you think you see with just your eyes you're mad

cause Lisa learned a lot from putting on a blindfold when she knew she had been bad

she met another blind kid at a fancy dress - it was the best sex that she ever had

Tänk att jag ska få se Belle and Sebastian om drygt två veckor bara.

Another sunny day I met you up in the garden.

Jag måste fixa mycket som jag inte förstår mig på. Antivirusprogram och microsoft office.

We'll aim for the stars

We'll aim for your heart

when the night comes

And we'll bring you love

You'll be one of us
when the night comes

Somewhere over the Rainbow...

Jag tänker på dig Rasmus. Jag ska ta bort minnet av dig som död. Jag vet ju att du lever med oss varje dag. Och jag vet ju att du lever som aldrig förr nu. Nu när du lever i evigheten som fri. Jag ska bara tänka mig dig som levande. För det är vad du är.
Världens.

Cause you know that is a top 5-song.

Jackson 5 from a car stereo singing "I want you back, want you back".
Just a year ago I would have danced so crazy, and now I think I wanna get back on that track.
If I only could relax in this confusion, if I could dance with you the way we used to.
Shake my hips to the revolution, if I could be naive again.