Bright Star.

Made some changes in my room yesterday.
Saturday, went to see Bright Star with my perfectly perfect boyfriend and I recognized the talk about their future, what they wanted to grow in their garden. It seemed nice.
Saturday, celebrated 1 year and 5 months with my perfectly perfect boyfriend, soon it's 1 and a half year, what a thing.

We want to go to the Italian restaurant Basilico on Svartbäcksgatan. Oh, it seems to be such a romantic restaurant! When you pass it in the evening, and look at the tables with the red and white canvases and the candles and the whole design in there. It looks so amazingly romantic. I think we should go there on Valentine's day or at least on the Saturday the day before, because then we can celebrate Valentine's day and also the fact that we've been together for 1 and a half year (16th February).
Today. There are only four months to go. After that I'll be 18. Sadly enough, I think we are going to have a national test that day. In maths.. ptrrrrr.. (If anyone asks, that was supposed to be a fart-sound).

Crossed.

Jag saknar så otroligt mycket att se Håkan Hellström. Men, "inga spelningar spikade under den närmaste tiden". Sådant gillar jag inte riktigt.
Tänk att Hubert har spelat fotboll med Jackson-bröderna. Vilken grej. Där slår han Lennarts Beatles- och Jimi Hendrix-upplevelse nästan.
Jämna plågor.
JJAGG VILL JU INTE SÅNTT HHÄR EGGENTLIGENN.
Varför förstår jag inte det.

Nyår.

Nyårsaftonen var trevlig hos Stööps, och jag blev glad att korten blev som de blev på fyrverkerierna.
Frågan är om jag skall tillåta mig tänka på skolan idag eller om jag är duktig och låter bli. Jag låter bli.

Snart är det bara fyra månader kvar tills jag blir 18. Och Sara fyller 17 på onsdag. Jag är överlycklig över att jag har fixat en present till henne redan. För längesedan.
Nu är jag ensam och har det tråkigt.

Och bilderna blir större om man klickar på dem. Prova, det är jättecoolt.

En lång romans.

Min pojkvän är romantisk av sig ibland. Titta bara hur han ger mig vackra rosor och spelar gitarr för mig. Jag har nog egentligen inte tänkt på det. Han säger att han egentligen är en hopplös romantiker. Att han vill rädda sin älskade från draken ridandes på en häst och sedan hittade jag på att han kommer till slottet med henne och att han då gifter sig med prinsessan han har räddat och får halva kungariket. Och det tyckte han lät bra han med. Däremot tycker jag att han kan visa lite mer av den sidan. Haha. Fast egentligen älskar jag så mycket när han helt plötsligt kan säga jättevackra saker till mig, utan någon förvarning. När det bara kommer. Det är ju bättre än om sådant kommer hela tiden, för då känns det inte lika äkta.
Vad han är bra. Tänk att jag fann någon som han.

No one is ever gonna love you more than I do.

Något annat.

Vad vet hon då om kärlek. Jag ser filmen och jag känner att det vore precis så för mig om det var så, och det kan man kanske bara se om man har det. Alla kanske inte har det, och det kan jag förstå, det är inte lätt. Det har inte varit lätt för mig heller, men jag kämpar för att jag vill stanna kvar. Det är inte precis som att det alltid finns något så att man måste kämpa, men ibland vet man inte riktigt vart man hamnade. Vet man någonsin vart man hamnar egentligen. Förrän det är för sent.
Someone, they could have warned you.