SO, nu har jag bytt blogg, välkommen att besöka http://ntsme.blogspot.com/.
Will never forget about this one though. Ever....
24.10.10
In a dream I was a werewolf, my soul was filled with crystal light, lavender ribbons of rain sang, ridding my heart of mortal fight.
Oh, in a dream my father came to me
and made me swear that I'd keep what's sacred to me
And if I get the choice to live in his name
I'll pray my way through the rain
Singing oh happy day.
Mamma är ju världens gulligaste. Hon hade ner min ros från Håkan Hellström förut, men hon limmade ihop bladen så jag har inte fattat någonting.
Det är så frustrerande det där med internet och bank och betalning. Korten fungerar ju inte och it's killing just another brave part.
FN-dagen också. Jag kan fira genom att sätta på mig (eller hur säger man?) den där tatueringen jag fick på skolan i fredags. I'm a slave to the details.
Vad betyder prey?
Jag har en känsla av att mina inlägg här har ändrats typ ändrat atmosfär och jag vet egentligen inte alls vad det är jag håller på med. Think it's time I learn your way.
Och det skulle för alltid ha varit dags för mig att gå ut nu, men jag vill inte. Men borde och måste och jag vet inte vart.
Hungrig och inte hungrig. Jag undrar seriöst hur länge Sara var ute i går, jag menar. Hon gick vidare så sent. Och jag gick hem, vad höll jag egentligen på med?
If you're ever feeling blue, then write another song about your dream of horses.
And if you would sing along.
t'was so long ago it feels like huge when I think about it, I want you back here in sweeeden or somewhere, t'was long time ago, but not at all far. anything but far......
Måste bli pigg idag, ska duscha håret prioritering nummer 1 om något.
FN-dagen också. Jag kan fira genom att sätta på mig (eller hur säger man?) den där tatueringen jag fick på skolan i fredags. I'm a slave to the details.
Vad betyder prey?
Jag har en känsla av att mina inlägg här har ändrats typ ändrat atmosfär och jag vet egentligen inte alls vad det är jag håller på med. Think it's time I learn your way.
Och det skulle för alltid ha varit dags för mig att gå ut nu, men jag vill inte. Men borde och måste och jag vet inte vart.
Hungrig och inte hungrig. Jag undrar seriöst hur länge Sara var ute i går, jag menar. Hon gick vidare så sent. Och jag gick hem, vad höll jag egentligen på med?
If you're ever feeling blue, then write another song about your dream of horses.
And if you would sing along.
t'was so long ago it feels like huge when I think about it, I want you back here in sweeeden or somewhere, t'was long time ago, but not at all far. anything but far......
23.10.10
Freedom is a butterfly.
There's also this scene where they are chasing a butterfly. The butterfly is a metaphor for freedom. As long as they don't catch it, they will stay happy, but as soon as she catches it... The butterfly is just teasing them. The reality is looking for them all the time... If they catch the butterfly, the reality will catch them.
But still think the movie is happy. Men jag vet inte heller, när man gråter.
Upon your face you may think you're alone but you may think again.
A baby played with my hair and face at Linné.
Det var roligt, det som var sorgligt var att mamma sa att hon hade down's syndrom. Såg inte det, stackars flicka.
Sov jättelänge idag. Drömde och drömde om. Drömde om Ruth, att hon inte hade dött än, men att hon låg som i en genomskinlig kista med vatten i, och att hon väntade på en dom. På att dö eller att fortsätta leva. Det var som en saga. Som en ande som låg där någonstans. Det var så lugnt och stilla när man såg henne. Hon låg där och höll andan. Och väntade. As if we were holding our breath until we'll do it forever. Or maybe we're waiting until we can breathe.
But we can't be sure of anything. Så vi måste hålla andan. Egentligen hela tiden. Fast vi inte tror det.
Det var som en själ, ja, som låg där i kistan. Håller andan under vattnet. Jag undrar vad hon tänkte. Hur såg hon oss som stod där och såg på?
Ja. Visst låter det som en grå dag. Det var det nog också.
Men, om jag ska vara så här nervös, eller ha som en miniångest, inför matteprovet på torsdag, hur ska det bli till det jävla nationella provet i vår? Jag får förbereda mig redan efter sportlovet eller något.
"Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår, men i själen din, ja, långt långt in, ekar tonåringens vrål."
DU VAR ENSAM NÄR DU KOM, OCH DU ÄR LIKA ENSAM NU.
OCH NÄR STADEN LIGGER TOM INSER DU ATT DET ÄR SÅ DITT LIV SER UT.
OCH ALLTING ÄR SOM FÖRUT.
Det var roligt, det som var sorgligt var att mamma sa att hon hade down's syndrom. Såg inte det, stackars flicka.
Sov jättelänge idag. Drömde och drömde om. Drömde om Ruth, att hon inte hade dött än, men att hon låg som i en genomskinlig kista med vatten i, och att hon väntade på en dom. På att dö eller att fortsätta leva. Det var som en saga. Som en ande som låg där någonstans. Det var så lugnt och stilla när man såg henne. Hon låg där och höll andan. Och väntade. As if we were holding our breath until we'll do it forever. Or maybe we're waiting until we can breathe.
But we can't be sure of anything. Så vi måste hålla andan. Egentligen hela tiden. Fast vi inte tror det.
Det var som en själ, ja, som låg där i kistan. Håller andan under vattnet. Jag undrar vad hon tänkte. Hur såg hon oss som stod där och såg på?
Ja. Visst låter det som en grå dag. Det var det nog också.
Men, om jag ska vara så här nervös, eller ha som en miniångest, inför matteprovet på torsdag, hur ska det bli till det jävla nationella provet i vår? Jag får förbereda mig redan efter sportlovet eller något.
"Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår, men i själen din, ja, långt långt in, ekar tonåringens vrål."
DU VAR ENSAM NÄR DU KOM, OCH DU ÄR LIKA ENSAM NU.
OCH NÄR STADEN LIGGER TOM INSER DU ATT DET ÄR SÅ DITT LIV SER UT.
OCH ALLTING ÄR SOM FÖRUT.
22.10.10
När det blåser på månen
Kostymen den skaver, och jag
har inte duschat
idag är i går
Och idag
ska jag sitta kvar
Jag fuskade med mina svar
Den svarta kostymen ska av
Kostymen är inte jag
Kostymen är inte jag
Klänningen skaver, och du
den skyler knappt barmen
idag är i går
Och du ska ta mig härifrån
nu när det blåser på månen
ska du ta mig härifrån
Nu när vi fyllt alla hålen
Nu när vi fyllt alla hål
Har tränat idag och är stolt. Nu är jag hungrig. "Wohu, jag har tränat, now give me that big fat pizza!" Typ.
har inte duschat
idag är i går
Och idag
ska jag sitta kvar
Jag fuskade med mina svar
Den svarta kostymen ska av
Kostymen är inte jag
Kostymen är inte jag
Klänningen skaver, och du
den skyler knappt barmen
idag är i går
Och du ska ta mig härifrån
nu när det blåser på månen
ska du ta mig härifrån
Nu när vi fyllt alla hålen
Nu när vi fyllt alla hål
Har tränat idag och är stolt. Nu är jag hungrig. "Wohu, jag har tränat, now give me that big fat pizza!" Typ.
21.10.10
A sunny cold day I wanted to let go.
Did a fun thing straightning my hair today, någon sorts förändring. Jag har funderat över varför inte ens stadsbiblioteket kan vara helt tyst här i stan. Jag ville ju bara läsa. Sound of Silence, jag hatar dig hemma jag älskar dig borta och inte alls. Martin Heidegger, Jean-Paul Sartre, Kirkegaard stod det om någon annan. Nej, ingen annan.
Jag behövde till slut att jag kände att jag behövde gå ut idag och det gjorde min dag glad fastän jag trodde att den skkulle ha varit mycket roligare sedan också. När jag hjälpte Christine med franskan blev det bara mörkt. Och typ vinter mörkt och kallt och HAT.
Jag behövde till slut att jag kände att jag behövde gå ut idag och det gjorde min dag glad fastän jag trodde att den skkulle ha varit mycket roligare sedan också. När jag hjälpte Christine med franskan blev det bara mörkt. Och typ vinter mörkt och kallt och HAT.
Don't even know why it all changed so quickly, just wanted to be, staying happy. Like this sunny but still cold day. I wanted to be a sunny but still cold day.
But I hate darkness like nobody. Because it's me.Haha, I know it's not me. To wear my Just So Gangsta-tröja. Men jag gillar den ju så. Då spelar det ingen roll.
Måste verkligen träna i morgon och i morgon och alla andra dagar. Ska köpa kort så jag ska bli den jag vill vara. Ha, om det går att säga förstås. Nja.
Bambambam.
Let you settle down!
20.10.10
I'm not thinking right today, I've got no energy, I'm glad that you are waiting with me, tell me all about your day.
This picture is like returning to my mind all the time. JE DÉTESTE LE FRANCAIS. It makes me so sad today. All and everything about it-But life. Life is like this gun pointing at your head. All the time.
I have to remember Ruth today. Jag hoppas att hon firar ett år i himmelen idag. Jag hoppas att hon har det bra. Jag tänker på henne.
And I wonder what the boy was thinking.
The ghost of somebody at your side.
All my friends deserted me because you painted me as the fraud I really was.
And if you think you see with just your eyes YOU'RE MAD.
Because, Lisa (do you think it's the same Lisa all the time?) learned a lot from putting on a blindfold when she knew she had been bad. She met another blind kid at a fancy dress; it was the best sex that she ever had.
And I'm not different from the rest.
Lisa knows a girl who's been abused. She's always looking for a fight. She keeps the neighbours up all night. But who needs boys when there's Lisa round?
But the girl's got a lot to be mad about. Because, she learned a lot from putting on a blindfold.
BUT WHAT I REALLY WANT TO SAY IS THAT THE SONG OF TODAY IS "IF SHE WANTS ME".
I said goodbye to someone that I loved. It's not just me. I tell you, it's the both of us. ^
And it's always worth living. At least for a while.
(upon your face you may think you're alone, but you may think again).
If you could take me to Scotland or somewhere near, please inform me as fast as you can.
If you could take me to Scotland or somewhere near, please inform me as fast as you can.
http://open.spotify.com/track/4CwcvWeCi2rFcLPIJCOwXw
Where is Ida??
Well, good morning you too!Vad gjorde jag liksom förut.
Long nights allow me to feel
feel that I'm falling... I am falling
The lights go out
Let me feel I'm falling
I am falling safely to the ground
19.10.10
Too many ants in my pants.
Regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer, för låt inte dagen eller resten av perioden bli lika grå och tung som dagen. (och egentligen älskar du inte mig, och egentligen är det okej med mig, för jag älskar ingen alls, sånt där är slöseri med tid).
Skulle du kunna berätta för mig hur man bygger en dröm? Eller hur bygger man verkligheten på en dröm? Hur försvinner vi om vi inte lyckas?
Om vi ses igen, låtsas inte som om du var en vän. För jag hade ingen alls, när du var populär och överallt.
I'm never sure of anything with you.
How would my life be if it ended up to be a remix?
I'll spend my final day with you.
And if it happen to be true, I would have done it all with you. But still, who are you?
Är ett liv ett liv? Är det inte flera liv? Jag är inte samma liv som när jag var då. Jovisst, det är samma människor och samma hat. Eller är det? Näää... Men det är ju då som att det är drömmar. Olika drömmar man vaknar upp i och hamnar i. Som att verkligheten är en dröm ändå. Och man drömmer mycket. Eller så drömmer man inte. En mardröm.
Uppsala vad var du någonsin för mig. Vad har du gjort mig? Har du gjort mig till den jag är, eller har jag blivit den jag är trots dig? Uppsala och jag tänker fyrkantiga hus. Åtminstone där jag bor. Jag gillar Vårdsätra. Allt känns snällt där. Fast här, här är allt mest barnvänligt. Fast det är fint här med. Älskade Sara bor här. Det är sjukt, men varje gång jag ser 1848, 18:48 eller något med den sifferföljden så tänker jag Napoleon III. Snacka om att någonting sitter. Nu skulle Lennart bli glad.
Jag vill till London, det var mysigt att vara där förra hösten. Ville åka dit och hälsa på själv någon gång förstås, men what to do, really. Det är härligt vårväder där med. Varför älskar man allt annat som man inte har? Eller nu ljög jag. Jag älskar mycket som jag har. Hur känns det att ha det andra? Hur känns det nu? Leave the city, leave the cold. Young people far too old. Leave the body, leave the mind. Erased for good and always gone.
Better be for real this time. Oh I know, it always was with you.
Ännu ett värdelöst.
Skulle du kunna berätta för mig hur man bygger en dröm? Eller hur bygger man verkligheten på en dröm? Hur försvinner vi om vi inte lyckas?
Om vi ses igen, låtsas inte som om du var en vän. För jag hade ingen alls, när du var populär och överallt.
I'm never sure of anything with you.
How would my life be if it ended up to be a remix?
I'll spend my final day with you.
And if it happen to be true, I would have done it all with you. But still, who are you?
Är ett liv ett liv? Är det inte flera liv? Jag är inte samma liv som när jag var då. Jovisst, det är samma människor och samma hat. Eller är det? Näää... Men det är ju då som att det är drömmar. Olika drömmar man vaknar upp i och hamnar i. Som att verkligheten är en dröm ändå. Och man drömmer mycket. Eller så drömmer man inte. En mardröm.
Uppsala vad var du någonsin för mig. Vad har du gjort mig? Har du gjort mig till den jag är, eller har jag blivit den jag är trots dig? Uppsala och jag tänker fyrkantiga hus. Åtminstone där jag bor. Jag gillar Vårdsätra. Allt känns snällt där. Fast här, här är allt mest barnvänligt. Fast det är fint här med. Älskade Sara bor här. Det är sjukt, men varje gång jag ser 1848, 18:48 eller något med den sifferföljden så tänker jag Napoleon III. Snacka om att någonting sitter. Nu skulle Lennart bli glad.
Jag vill till London, det var mysigt att vara där förra hösten. Ville åka dit och hälsa på själv någon gång förstås, men what to do, really. Det är härligt vårväder där med. Varför älskar man allt annat som man inte har? Eller nu ljög jag. Jag älskar mycket som jag har. Hur känns det att ha det andra? Hur känns det nu? Leave the city, leave the cold. Young people far too old. Leave the body, leave the mind. Erased for good and always gone.
Better be for real this time. Oh I know, it always was with you.
Ännu ett värdelöst.
18.10.10
We'll collect those lonely parts and set them down.
So really, what about this loneliness?
Jag har en känsla av när jag säger för mycket. Jag hatälskar svenskan och filosofin på det sättet. Jag märker sådant. När jag blir missförstådd (åh Joy Division, vilken tid fanns ni?) och när jag inte ens får avsluta min mening så att jag blir missförstådd. Fast det förstås, det kan ju ta ett tag. Men hata inte, snälla du. Det finns inte plats för det. Stridens skönhet och sorg kan man kalla allt det där.
The pretence is not what restricts me, it's the circles inside. But we can't get back from here, we can get away.
Ja, fast sedan handlar det om annat också. Såklart, vad är det jag försöker förvänta mig? Om jag kunde, skulle jag segla iväg. Tänk att segla iväg. Eller om jag orkade, så skulle jag springa. Om jag orkade...
Och vad är det jag försöker med det här egentligen? Att få medlidande? Nej, det var inte meningen. (ja, men försök du!) Att verka smart? Nej, jag kan ju inte veta någonting, det är ju det jag tror på. Att vi inte vet något. Och varför försöker jag urskulda mig själv nu då? Det går inte hur jag än vrider och vänder på det.
But if my life is just a big joke, why should you care? Fast jag tror inte på det. Åh, Interpol, vad hade jag blivit utan dem? Vad hade jag blivit av ett dammkorn? Mmmmm...
We sail today
Tears drown in the wake of delight
There's nothing like this built today
You'll never see a better ship in your life
Along the way
The sea will crowd us with lovers at night
There's nothing like this built today
You'll never see a finer ship
Or receive a better tip in your life.
(that is supposing that you don't sleep tonight).
Jag har en känsla av när jag säger för mycket. Jag hatälskar svenskan och filosofin på det sättet. Jag märker sådant. När jag blir missförstådd (åh Joy Division, vilken tid fanns ni?) och när jag inte ens får avsluta min mening så att jag blir missförstådd. Fast det förstås, det kan ju ta ett tag. Men hata inte, snälla du. Det finns inte plats för det. Stridens skönhet och sorg kan man kalla allt det där.
The pretence is not what restricts me, it's the circles inside. But we can't get back from here, we can get away.
Ja, fast sedan handlar det om annat också. Såklart, vad är det jag försöker förvänta mig? Om jag kunde, skulle jag segla iväg. Tänk att segla iväg. Eller om jag orkade, så skulle jag springa. Om jag orkade...
Och vad är det jag försöker med det här egentligen? Att få medlidande? Nej, det var inte meningen. (ja, men försök du!) Att verka smart? Nej, jag kan ju inte veta någonting, det är ju det jag tror på. Att vi inte vet något. Och varför försöker jag urskulda mig själv nu då? Det går inte hur jag än vrider och vänder på det.
But if my life is just a big joke, why should you care? Fast jag tror inte på det. Åh, Interpol, vad hade jag blivit utan dem? Vad hade jag blivit av ett dammkorn? Mmmmm...
We sail today
Tears drown in the wake of delight
There's nothing like this built today
You'll never see a better ship in your life
Along the way
The sea will crowd us with lovers at night
There's nothing like this built today
You'll never see a finer ship
Or receive a better tip in your life.
(that is supposing that you don't sleep tonight).
16.10.10
Ibland
I just wish for someone sometime.I just, you know, I just feel.Do you know what it's like to just feel.Don't know what I'm doing in here.If something to pick me up, right.To not feel.Daydream of today.What was the daydream of today in your life.What would you call it.Tell me then.What would you call your life.I would call my feel.I hate it.I love it.I can't stand it any longer.I never wanna get away from it.Just like that.Have you ever felt that way.I was being so wrong before.Of course I'm gonna stick with all these questions.For someone.I don't know anyone.I just cry everything out.Oh no, I meant whisper.When was really the last time you whispered.If it was a very long time ago, just whisper. Whisper a song in my ear.Notice how our shadow.Notice Movitz.This music makes me all weird inside.Find something else for me.I can't ever find. So break.
13.10.10
Det var ett löfte från en stad i förvandling.
Har haft båda hemska och medvetet hemska drömmar i natt så jag tände lampan som tröst. Det är kallt i mitt rum men jag vet att det säkert luktar instängt som vanligt men allt är så kallt.
förlåt jag är ledsen hörde inte vad du sade
du sade: "nej det där har aldrig varit någonting för mig
men det gör ingenting, jag ska visa starka känslor,
och om du säger till så är det bara att du väntar"
men nu är allt försent, snälla säg ingenting
vi har bara tråkat ut oss vi ska söka någonting
jag ska leta runt i min värld, jag ska söka tills jag dör
för som du har förstått så finns det inget här för mig.
Look at this, there's nothing left to show, she said. She's so damn bored.
People use me everywhere I go, she said. And nothing more.
People's lives they're so damn cold, I think I'm gonna go, he said.
But she knows, she knows that he will stay.
förlåt jag är ledsen hörde inte vad du sade
du sade: "nej det där har aldrig varit någonting för mig
men det gör ingenting, jag ska visa starka känslor,
och om du säger till så är det bara att du väntar"
men nu är allt försent, snälla säg ingenting
vi har bara tråkat ut oss vi ska söka någonting
jag ska leta runt i min värld, jag ska söka tills jag dör
för som du har förstått så finns det inget här för mig.
Look at this, there's nothing left to show, she said. She's so damn bored.
People use me everywhere I go, she said. And nothing more.
People's lives they're so damn cold, I think I'm gonna go, he said.
But she knows, she knows that he will stay.
12.10.10
Från där jag ropar
Och där är en som tar tillbaks det där som skulle lösas.
Jag är trött och mina läppar svider och jag känner på mig att det bara är väntan på förkylning. Har annars börjat intresserat mig mer för historia och därför gillar jag lektionerna som ni andra inte gör alltid. Det beror så mycket på. Tänk sionism, men utan judar. Just för att jag inte är av judisk tro. Men tänk om det fanns något sådant som hette något annat som vore till för mig. Typ eller nej... Vad skulle det heta? Menar snarare något som en stat, som judarna drömmer om en judisk stat. Men jag vill ha min egen stat. Oj, nu låter det ju helt fel. Men bara med personer som jag känner tillhörlighet med, och vi behöver bara bry oss om varandra.
Ja, det var för längesedan i Uppsalas gränder. Mitt hjärta ligger nu långt nere under gatan. Hur kan det finnas så mycket här att hata.
Internet, internet, oh my god. New haircut. Now everybody can see. Do you see it too?
Kl. 19.00 exakt borde jag verkligen gå och göra det jag behöver. Varför fastnar man, det är förhiskeligt. Vad då förväntar man sig.
Duk tillhörande min släkt mer än 100 år som gammelmormors mor vävt.
Give me more.
Jag är trött och mina läppar svider och jag känner på mig att det bara är väntan på förkylning. Har annars börjat intresserat mig mer för historia och därför gillar jag lektionerna som ni andra inte gör alltid. Det beror så mycket på. Tänk sionism, men utan judar. Just för att jag inte är av judisk tro. Men tänk om det fanns något sådant som hette något annat som vore till för mig. Typ eller nej... Vad skulle det heta? Menar snarare något som en stat, som judarna drömmer om en judisk stat. Men jag vill ha min egen stat. Oj, nu låter det ju helt fel. Men bara med personer som jag känner tillhörlighet med, och vi behöver bara bry oss om varandra.
Ja, det var för längesedan i Uppsalas gränder. Mitt hjärta ligger nu långt nere under gatan. Hur kan det finnas så mycket här att hata.
Internet, internet, oh my god. New haircut. Now everybody can see. Do you see it too?
Kl. 19.00 exakt borde jag verkligen gå och göra det jag behöver. Varför fastnar man, det är förhiskeligt. Vad då förväntar man sig.
Duk tillhörande min släkt mer än 100 år som gammelmormors mor vävt.
Give me more.
Och sedan for en flygande bubbla förbi mig i kväll och jag undrar var den skulle sedan. Är vi inte alla bubblor. Till slut krockar vi och spricker. bam.
Vad jag inte tycker så mycket om är när jag känner mig tung och har ont i kroppen, tänk om jag då kunde ljuga för mig själv.
Och vad gör dig glad i sådana stunder. Jag tänker inte alls ge dig ett leende för jag har blivit utelåst och det är kallt ute nu. Hur skulle du ha sett ut.
Jag tror jag börjar förstå mer och mer, det där med språk.
Och vad gör dig glad i sådana stunder. Jag tänker inte alls ge dig ett leende för jag har blivit utelåst och det är kallt ute nu. Hur skulle du ha sett ut.
Jag tror jag börjar förstå mer och mer, det där med språk.
11.10.10
inuti min kropp hoppas jag på en värld. att den finns där.
jag hör amerikansk franska i mitt huvud on dit comme ca och jag har ständigt funderat över varför man inte kan kopiera in texter i ett blogginlägg det är fantastiskt.
strandfossiler, hur levde man då? har du bott där i hela ditt liv? har du sett regn? har du någonsin sett snö? men går det?
ja oh.
ja oh.
where is canada when i really need it?
where is that spot coming from.
where is that spot coming from.
bambababam.
youth, sometimes, lazy day, twelve roses, daydream, golden age, window view, the horse, wide awake, gathering.
väljs och vrakas. åh det låter så underbart när man säger det så. blodet stiger. i min kropp. inuti min kropp. inuti min kropp hoppas jag på vattenfall och åar och små båtar. att det ska finnas i min kropp.
a
a
jag hoppas att de får mat därinne. så simma inte för snabbt.
just det. cae reading. euchm.
10.10.10
.png)
5.10.10
3.10.10
Long Nights
Et gronda, en sens inverse, un second rapide illuminé.
"Il reviennent déjà? demanda le petit prince...
- Ce ne sont pas les mêmes, dit l'aiguilleur. C'est un échange.
- Ils n'étaient pas contents, là où ils étaient ?
- On n'est jamais content là où l'on est", dit l'aiguilleur.
"Il reviennent déjà? demanda le petit prince...
- Ce ne sont pas les mêmes, dit l'aiguilleur. C'est un échange.
- Ils n'étaient pas contents, là où ils étaient ?
- On n'est jamais content là où l'on est", dit l'aiguilleur.
2.10.10
1.10.10
Försent för kärlek.
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
säger att den delar sig vid kinden
och blir hel igen
bakom dig
Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt
natten lång
och han du älskade en gång
och kanske älskar än
spelar det nån roll?
Nej, kanske ingen.
Kanske allt egentligen.
Du säger har du tändsticker
Ja, tillräckligt om
du vill bränna ned
Stockholm
Och har du vin och sprit
så att det räcker
att få hela fjärden full av sorger
Allt det är försent
försent för vin, försent för kärlek
ren som snö
I natt finns ingen väg tillbaks
Och du undrar vem som kysser honom nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O, läpparna du kallar dina
Det gör ont att veta
lika ont att undra
Du säger har du tändsticker
Ja, tillräckligt om
du vill bränna ned
Stockholm
och har du vin och sprit
så att det räcker
att få hela fjärden
full av sorger
Allt det är försent
försent för vin, försent för kärlek
ren som snö
I natt finns ingen väg tillbaks
ingen alls
att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
säger att den delar sig vid kinden
och blir hel igen
bakom dig
Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt
natten lång
och han du älskade en gång
och kanske älskar än
spelar det nån roll?
Nej, kanske ingen.
Kanske allt egentligen.
Du säger har du tändsticker
Ja, tillräckligt om
du vill bränna ned
Stockholm
Och har du vin och sprit
så att det räcker
att få hela fjärden full av sorger
Allt det är försent
försent för vin, försent för kärlek
ren som snö
I natt finns ingen väg tillbaks
Och du undrar vem som kysser honom nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O, läpparna du kallar dina
Det gör ont att veta
lika ont att undra
Du säger har du tändsticker
Ja, tillräckligt om
du vill bränna ned
Stockholm
och har du vin och sprit
så att det räcker
att få hela fjärden
full av sorger
Allt det är försent
försent för vin, försent för kärlek
ren som snö
I natt finns ingen väg tillbaks
ingen alls
29.9.10
28.9.10
Much in two days,
Fyfan för misshandel, det är inte aldrig någonsin okej. Mitt på dagen på skolgården är heller inte aldrig någonsin okej.
Försvinn bort bort långt.
Tur att Lennart är tillbaka.
Försvinn bort bort långt.
Tur att Lennart är tillbaka.
27.9.10
Åh, låten var så bra.
with or whitout you. i can't live with or without you.
jag har läst intervju med håkan hellström idag. långhårig, typ som frodo. fast ska jag vara ärlig så är frodos frisyr mycket finare. håkan ska ju ha kort hår. men alla blir vi äldre. har en saknad att se svenska filmer som kommer från längesedan. frank sinatra. typ bo widerberg med thommy berggren. det var något det. vi ska se det på måndag. till och med august strindberg. nu har jag ingen att riktigt ställa diskreta frågor till här längre. typ som att förstår du vad jag menar. har du känt så också. tänker du också såhär. det blev bara så. men nu ska jag inte göra det längre. för det är annorlunda. men jag hoppas. som jag hoppas. ja jag förstår att det är svårt. jag förstår det, kära du. men du kommer över. jag hoppas det. (still talking to myself). as time goes by. tänk vad jobbigt att behöva spela den om och om igen som i casablanca. spela den där låten. spela den. spela den igen. gråtandes spela den. men en sak är bra. och tur. och det är att han säkert kände sig uppskattad. att han var så duktig på att spela och sjunga den att de bara ville höra den om och om igen. de klarade av det också. det är nog inte så svårt. eller jo. vem försöker jag lura. inte mig själv i alla fall. det fungerar aldrig riktigt. eller ibland. i want to be a part of it. new york, new york. och nu är du fri att göra vad du vill. utan att jag säger till dig vad. det är klart det är jobbigt. men. oj. jo. det är jättejobbigt. hur ska det gå nu. men lämna inte ut dig själv nu igen, erika. tyst med dig. tänk på vart det är du skriver de här sakerna. det är i ett helveteshål som aldrig sover och som ser allt vad du gör. och som ser vem du är. tyst nu, kvinna. sch. såja. gråt inte. sch.
jag har läst intervju med håkan hellström idag. långhårig, typ som frodo. fast ska jag vara ärlig så är frodos frisyr mycket finare. håkan ska ju ha kort hår. men alla blir vi äldre. har en saknad att se svenska filmer som kommer från längesedan. frank sinatra. typ bo widerberg med thommy berggren. det var något det. vi ska se det på måndag. till och med august strindberg. nu har jag ingen att riktigt ställa diskreta frågor till här längre. typ som att förstår du vad jag menar. har du känt så också. tänker du också såhär. det blev bara så. men nu ska jag inte göra det längre. för det är annorlunda. men jag hoppas. som jag hoppas. ja jag förstår att det är svårt. jag förstår det, kära du. men du kommer över. jag hoppas det. (still talking to myself). as time goes by. tänk vad jobbigt att behöva spela den om och om igen som i casablanca. spela den där låten. spela den. spela den igen. gråtandes spela den. men en sak är bra. och tur. och det är att han säkert kände sig uppskattad. att han var så duktig på att spela och sjunga den att de bara ville höra den om och om igen. de klarade av det också. det är nog inte så svårt. eller jo. vem försöker jag lura. inte mig själv i alla fall. det fungerar aldrig riktigt. eller ibland. i want to be a part of it. new york, new york. och nu är du fri att göra vad du vill. utan att jag säger till dig vad. det är klart det är jobbigt. men. oj. jo. det är jättejobbigt. hur ska det gå nu. men lämna inte ut dig själv nu igen, erika. tyst med dig. tänk på vart det är du skriver de här sakerna. det är i ett helveteshål som aldrig sover och som ser allt vad du gör. och som ser vem du är. tyst nu, kvinna. sch. såja. gråt inte. sch.
26.9.10
Jag vill att du älskar mig. Men jag vill att du lämnar mig med.
Vet inte vad jag ska göra med dagen för att jag för en vecka sedan fortfarande typ hyste hopp. Men jag tog väl fel som det sades. Den lilla prinsen förstår jag inte bra för tillfället, men det är inte hans fel. Det är mitt fel, för att jag inte har tänkt på att ta det ansvaret tidigare. Jag tycker så hemskt myckte synd om mig själv idag. Och så tänkte jag att de som är så fruktansvärt rädda för döden, de ångrar så djupt att de en gång föddes. Undrar hur det vore att skriva svenska som franska. Att vokalmöten sätts ihop, men jag tror förresten int'att vi har så många vokalmöten. Det beror ju också p'om vi uttalar "h" eller inte. Jag ska försök'en gång. Det låter ju helt knäppt.
Drömd'att jag var på väg till Lund i natt. Det var härligt. Konstigt nog flög jag och Sara och Chrstine med. Tyckte det var häftigt för att jag satt typ längst fram och jag såg pilotern'och man såg ut så mycket. Och jag funderade på hur långt vi skull'åka innan vi lyfte. Men det blev pinsamt. Det blev j'en blandning mellan den påstådda terrorattacken på flygplanet till Pakistan och bilturen hem i går kväll. Det är så konstigt att åka bil endast med ens kompisar. Att ens kompis kör liksom. Man får aldrig förkorta namn ju. Hur skulle det s'ut.
Men reglerna skulle nog se annorlunda ut på svenska eftersom de ser annorlund'ut på franska.
Drömd'att jag var på väg till Lund i natt. Det var härligt. Konstigt nog flög jag och Sara och Chrstine med. Tyckte det var häftigt för att jag satt typ längst fram och jag såg pilotern'och man såg ut så mycket. Och jag funderade på hur långt vi skull'åka innan vi lyfte. Men det blev pinsamt. Det blev j'en blandning mellan den påstådda terrorattacken på flygplanet till Pakistan och bilturen hem i går kväll. Det är så konstigt att åka bil endast med ens kompisar. Att ens kompis kör liksom. Man får aldrig förkorta namn ju. Hur skulle det s'ut.
Men reglerna skulle nog se annorlunda ut på svenska eftersom de ser annorlund'ut på franska.
23.9.10
gå ut på scenen med allt du har, bara en gång till. det snurrar till som svindel
förändras, förändras aldrig
behåll din rastlöshet
och stanna inte
såna som oss blir aldrig framme
ta min hand och kom så går vi vidare
behåll din rastlöshet
och stanna inte
såna som oss blir aldrig framme
ta min hand och kom så går vi vidare
22.9.10
Xiu Xiu
that's a pill and you've got to take it
that's a pill that you've got to take
that's a pill and you've got to take it
I won't rest until you take it
that's a heart that you made
that's a heart and the both of you made it
that's a heart that you made
and I won't rest until I break it
it's l'histoire de la family
it's l'histoire de la FAM
it's l'histoire de la family
and I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
lalalalalalalalala
that's a razor and you'll make a threat
that's a razor make a million billion threats
that's a razor and you'll make a threat
and I won't rest cause I heard it all before
my behind is a beehive, there's a buzz in my backside
my behind is a beehive, and I won't rest while you break my will
je t'aime the valley
je t'aime the valley OH!
je t'aime the valley
I am an orphan de la valley
and I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
and I won't rest until I forget about it
LALALALALALALALALA
that's a pill that you've got to take
that's a pill and you've got to take it
I won't rest until you take it
that's a heart that you made
that's a heart and the both of you made it
that's a heart that you made
and I won't rest until I break it
it's l'histoire de la family
it's l'histoire de la FAM
it's l'histoire de la family
and I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
lalalalalalalalala
that's a razor and you'll make a threat
that's a razor make a million billion threats
that's a razor and you'll make a threat
and I won't rest cause I heard it all before
my behind is a beehive, there's a buzz in my backside
my behind is a beehive, and I won't rest while you break my will
je t'aime the valley
je t'aime the valley OH!
je t'aime the valley
I am an orphan de la valley
and I won't rest until I forget about it
I won't rest until I don't care
and I won't rest until I forget about it
LALALALALALALALALA
21.9.10
Hard to find.
Where are those happy days?
They seem so hard to find.
I've tried to reach for you
But you have closed your mind.
Whatever happened to our love?
I wish I understood.
It used to be so nice,
It used to be so good.
You seem so far away,
Though you are standing near.
You made me feel alive,
But something died, I fear.
I really tried to make it out,
I wish I understood.
What happened to our love?
It used to be so good.
They seem so hard to find.
I've tried to reach for you
But you have closed your mind.
Whatever happened to our love?
I wish I understood.
It used to be so nice,
It used to be so good.
You seem so far away,
Though you are standing near.
You made me feel alive,
But something died, I fear.
I really tried to make it out,
I wish I understood.
What happened to our love?
It used to be so good.
19.9.10
Guaranteed
http://open.spotify.com/track/5sM2GI0vMNZL7tvfPQfByV
Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you
Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you
18.9.10
and there you were...
Varför, varför kollar jag igenom gamla grejer när jag vet hur obehagligt det känns efteråt? Inte för att jag egentligen har förstått varför. Det är väl det att jag trivs bra just nu och det är så att jag inte kände mig själv riktigt bra förr och bara inte vill tillbaka. Känslor och veta hur det kändes. Men jag håller på att röja undan. Allt som är gammalt.
Usch, mamma hade rätt. Den här pyjamasen sticks som fan.
Måste ta mig tillbaka till nuet nu, hjälp mig ni små fina människor. Men första hand TV för att det är lättillgängligast. Kollade på tunnebanakartan över London, och kom på att jag saknar staden mycket. Det var fint där. Det var fint att syster min bodde där ett tag. Jag saknar att åka och hälsa på henne där. Blev förstås bara två gånger, men det var trevligt. Och så kommer jag ihåg att sista gången i våras så lyssnade jag på Fairytale of New York och därför tänker jag på London från den gången nu när jag lyssnar på den låten. För alltid. På något sätt så är det så starkt och jag vill aldrig sluta. The boys of the NYPD choir were singing Galway Bay, and the bells were ringing out for Christmas day. Den känns så vårig istället. Vi åker, eller tyst med mig.
Förändring sker snabbare nej åh långsammare än vad man någonsin kan tro förstår du mer vad jag menar med livet nu för jag har hört att du tror på att räkna år jag tror på att man kan försöka fastän man vet hur det skulle ha slutat egentligen men vräk oss inte i onödan för vi du och jag vi är inte ett skämt inte den här gången för det är något mer vi behöver något annat vi rör oss runt nu för alltid så säger jag nu eller aldrig det är försent att ändra sig men jag kan ändå inte låta bli att fråga varför vissa saker känns så bra i nuet fastän man vet att när man kommer att tänka tillbaka på det så kommer det inte kännas så bra som det hade kunnat det är därför jag inte gillar att gå igenom gamla saker för nu är jag rädd att jag kommer att se tillbaka på hela mitt långa liv exakt likadant men det får jag ju inte ni anar inte hur mycket jag saknar julia och jag ska ta ur mig det här nu innan något annat tar mig ifrån allt som är genombrutet av gamla lögner var kommer de ifrån egenltigen varför skapades dem i denna värld som är en annan dimension än den du föddes i och nu går det så långt att jag är livmörkrädd för mig själv och mitt liv och även fast jag inte ens vet vart jag har dig nu så måste du få det största tacket för att du tog mig bort gav mig iväg därifrån jag älskar dig det är inte meningen att någon någonsin ska läsa det här så gratulerar nu är du här ändå utan att du egentligen förstod varför för visst var det inte din tanke när du började läsa att det skulle sluta såhär så här skrämmande och vad du än kan tänka dig men visst är du våghalsig håll med om det gör det så ska jag aldrig mer säga något som alla andra hela tiden säger för nu är det över och jag skulle kunna göra vadsomhelst för att få ro och bara försvinna till en annan plats för ett tag alltså en annan plats i världen men jag håller mig kvar vid språket så att det inte går att förhålla sig på ett eller annat sätt och nu är det slut.
And we don't know why we fear how we feel inside.
Usch, mamma hade rätt. Den här pyjamasen sticks som fan.
Måste ta mig tillbaka till nuet nu, hjälp mig ni små fina människor. Men första hand TV för att det är lättillgängligast. Kollade på tunnebanakartan över London, och kom på att jag saknar staden mycket. Det var fint där. Det var fint att syster min bodde där ett tag. Jag saknar att åka och hälsa på henne där. Blev förstås bara två gånger, men det var trevligt. Och så kommer jag ihåg att sista gången i våras så lyssnade jag på Fairytale of New York och därför tänker jag på London från den gången nu när jag lyssnar på den låten. För alltid. På något sätt så är det så starkt och jag vill aldrig sluta. The boys of the NYPD choir were singing Galway Bay, and the bells were ringing out for Christmas day. Den känns så vårig istället. Vi åker, eller tyst med mig.
Förändring sker snabbare nej åh långsammare än vad man någonsin kan tro förstår du mer vad jag menar med livet nu för jag har hört att du tror på att räkna år jag tror på att man kan försöka fastän man vet hur det skulle ha slutat egentligen men vräk oss inte i onödan för vi du och jag vi är inte ett skämt inte den här gången för det är något mer vi behöver något annat vi rör oss runt nu för alltid så säger jag nu eller aldrig det är försent att ändra sig men jag kan ändå inte låta bli att fråga varför vissa saker känns så bra i nuet fastän man vet att när man kommer att tänka tillbaka på det så kommer det inte kännas så bra som det hade kunnat det är därför jag inte gillar att gå igenom gamla saker för nu är jag rädd att jag kommer att se tillbaka på hela mitt långa liv exakt likadant men det får jag ju inte ni anar inte hur mycket jag saknar julia och jag ska ta ur mig det här nu innan något annat tar mig ifrån allt som är genombrutet av gamla lögner var kommer de ifrån egenltigen varför skapades dem i denna värld som är en annan dimension än den du föddes i och nu går det så långt att jag är livmörkrädd för mig själv och mitt liv och även fast jag inte ens vet vart jag har dig nu så måste du få det största tacket för att du tog mig bort gav mig iväg därifrån jag älskar dig det är inte meningen att någon någonsin ska läsa det här så gratulerar nu är du här ändå utan att du egentligen förstod varför för visst var det inte din tanke när du började läsa att det skulle sluta såhär så här skrämmande och vad du än kan tänka dig men visst är du våghalsig håll med om det gör det så ska jag aldrig mer säga något som alla andra hela tiden säger för nu är det över och jag skulle kunna göra vadsomhelst för att få ro och bara försvinna till en annan plats för ett tag alltså en annan plats i världen men jag håller mig kvar vid språket så att det inte går att förhålla sig på ett eller annat sätt och nu är det slut.
And we don't know why we fear how we feel inside.
17.9.10
Ge inte bort dig själv.
Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort, men moln kom i vägen.
Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minn jag har aldrig försått mig på moln, inte det minsta.
Kom, sommarnätter under stjärnor, kom med ensamheter dagen om
och om du behöver den, finns aldrig gryningen, har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar dem skrattande när du gått
och om du brydde dig, säg inte till nån. Ge inte bort dig själv.
Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från att ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
Och jag skulle ha ringt dig i kväll, men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt: "jag älskar dig", men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag, vem är konstigast? Är det bara jag som förändrats?
Ja, nåt är borta.. Men nåt hittas varje dag.
Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta.
Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara livsillusioner.
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort, men moln kom i vägen.
Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minn jag har aldrig försått mig på moln, inte det minsta.
Kom, sommarnätter under stjärnor, kom med ensamheter dagen om
och om du behöver den, finns aldrig gryningen, har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar dem skrattande när du gått
och om du brydde dig, säg inte till nån. Ge inte bort dig själv.
Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från att ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
Och jag skulle ha ringt dig i kväll, men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt: "jag älskar dig", men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag, vem är konstigast? Är det bara jag som förändrats?
Ja, nåt är borta.. Men nåt hittas varje dag.
Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta.
Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara livsillusioner.
13.9.10
Hon kanske vaknar snart igen.
Jag är så glad för att det känns som att jag gör mer saker som att träffa vänner och ha lust till att hitta på saker och sträva efter det. För att det är det enda jag vet just nu. Eller om jag vet. Det är mer att jag ser till att göra det och då blir det så mycket bättre, allt känns så bra i hjärtat.
Vi kan inte göra mer än att vänta ändå. Det är klart jag tänker. Det är ju jag. Vad skulle jag annars vara?
Varför skulle jag vilja skriva om skotrar.
Tabletter på nattduksbord, ögonlock, tunga. Hon kan inte vakna än.
Vi kan inte göra mer än att vänta ändå. Det är klart jag tänker. Det är ju jag. Vad skulle jag annars vara?
Varför skulle jag vilja skriva om skotrar.
Tabletter på nattduksbord, ögonlock, tunga. Hon kan inte vakna än.
8.9.10
Går vidare men stannar inte.
Jag vet inte hur jag ska vara när jag känner det som att jag hatar mig själv. Eller, som att jag inte ens finns. Som att jag hellre sitter hemma och pluggar i stället för att gå till skolan. Men jag ska inte bli sådär igen, som för så längesen. Jag ska vara starkare än så.
Jag ska ta avstånd och inte prata om det mer. Världen blir annorlunda när det blir höst. Men hur annorlunda blir den inte nu. Jag vet inte du vet inte vi hatar och älskar. Jag känner inte igen något längre. Inget alls. Hjälp mig. Varför hemlighåller ni saker? Varför hemlighåller ni skolan?
What is it I must do? Cause I would do it all the time now.
Jag ska ta avstånd och inte prata om det mer. Världen blir annorlunda när det blir höst. Men hur annorlunda blir den inte nu. Jag vet inte du vet inte vi hatar och älskar. Jag känner inte igen något längre. Inget alls. Hjälp mig. Varför hemlighåller ni saker? Varför hemlighåller ni skolan?
What is it I must do? Cause I would do it all the time now.
5.9.10
The Scientist.
Come up to meet you, tell you I'm sorry. You don't know how lovely you are. I had to find you, tell you I need you. Tell you I set you apart. Tell me your secrets and ask me your questions. Oh, let's go back to the start. Running in circles, coming up tails. Heads on a silence apart.
Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be this hard. Oh, take me back to the start.
I was just guessing at numbers and figures. Pulling the puzzles apart. Questions of science, science and progress. Do not speak as loud as my heart. But tell me you love me, come back and haunt me. Oh, and I rush to the start. Running in circles, chasing our tails. Coming back as we are. Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be so hard. I'm going back to the start.
Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be this hard. Oh, take me back to the start.
I was just guessing at numbers and figures. Pulling the puzzles apart. Questions of science, science and progress. Do not speak as loud as my heart. But tell me you love me, come back and haunt me. Oh, and I rush to the start. Running in circles, chasing our tails. Coming back as we are. Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be so hard. I'm going back to the start.
2.9.10
want but then need.
don't try to say to me that this was never meant to be.
jag ville så gärna gå litterär gestaltning, de sade på min tid att det bara gick att läsa i trean. bu.
nu ska jag i stället börja på pilates med jessica. jag ser verkligen fram emot att börja något nytt, som tydligen skall få en att må bra. det bestäms.
gitarren fick komma fram igen, den hade gömt sig länge bort från mig.
att tro på kärlek. when you love someone but it goes to waste.
det där att från början ändras. jag funderar över ljuset här i rummet. det kändes inte rätt att sitta med en taklampa tänd. funderade över hur det skulle kännas att sitta helt mörkt. men det kändes för ensamt. men kanske bara någon lampa? nej, det känns inte heller bra. det bästa är att ha taklampan tänd men att ignorera den. jag vill gå på skrivarkurs. tears stream when you lose something you cannot replace. i will learn from my mistakes. lonely, dear.
jag tror att så mycket handlar om perioder att man lyssnar på viss musik vid samma tid som man gjorde det förra året, för att kunna minnas känslan då. jag kände mig bättre då. bättre fysiskt, bra psykiskt. oh, take me back. fast jag ser saker helt annorlunda. eller jag menar vissa saker. som att julia nu har åkt bort igen och jag inte träffar henne. men jag tror det blir roligare nu, då jag vet hur det är. vi har setts så mycket i sommar och tagit vara på tiden. för att. nobody said it was easy. men det känns närmare nu och mer som att hon är hos mig när vi pratar i telefon. som att bara för att hon förut inte var i samma land, så kändes det inte som att hon alltid var så närvarande att hon kunde se. fast jag vet ju att hon gjorde det. men känslor alltså... nu pratar vi gratis i mobilen, vi kan ses lättare. jag åker och hälsar på under höstlovet, ser så mycket fram emot det. fast det är hela två månader kvar. men det är mycket roligt som händer innan. tycker jag. skaffa linser och KLIPPA MIG. herregud vad underbart. ETT ÅR. ETT ÅR!!!
äntligen kommer jag utseendemässigt se ut som jag vill, mera i alla fall.
jag är så nyfiken på pilates kursen. se vilket resultat det blir. härligt att jag får gå med jessica också, då ses vi mer.
jag ska lyckas.
vilket höstigt inlägg, för det känns höst.
varför är man alltid rädd för hösten? det är som att hela världen blir helt annorlunda, som att man inte egentligen vet vad höst är.
jo, den kommer efter sommaren. det är det som är grejen. därför är man rädd.
jag ville så gärna gå litterär gestaltning, de sade på min tid att det bara gick att läsa i trean. bu.
nu ska jag i stället börja på pilates med jessica. jag ser verkligen fram emot att börja något nytt, som tydligen skall få en att må bra. det bestäms.
gitarren fick komma fram igen, den hade gömt sig länge bort från mig.
att tro på kärlek. when you love someone but it goes to waste.
det där att från början ändras. jag funderar över ljuset här i rummet. det kändes inte rätt att sitta med en taklampa tänd. funderade över hur det skulle kännas att sitta helt mörkt. men det kändes för ensamt. men kanske bara någon lampa? nej, det känns inte heller bra. det bästa är att ha taklampan tänd men att ignorera den. jag vill gå på skrivarkurs. tears stream when you lose something you cannot replace. i will learn from my mistakes. lonely, dear.
jag tror att så mycket handlar om perioder att man lyssnar på viss musik vid samma tid som man gjorde det förra året, för att kunna minnas känslan då. jag kände mig bättre då. bättre fysiskt, bra psykiskt. oh, take me back. fast jag ser saker helt annorlunda. eller jag menar vissa saker. som att julia nu har åkt bort igen och jag inte träffar henne. men jag tror det blir roligare nu, då jag vet hur det är. vi har setts så mycket i sommar och tagit vara på tiden. för att. nobody said it was easy. men det känns närmare nu och mer som att hon är hos mig när vi pratar i telefon. som att bara för att hon förut inte var i samma land, så kändes det inte som att hon alltid var så närvarande att hon kunde se. fast jag vet ju att hon gjorde det. men känslor alltså... nu pratar vi gratis i mobilen, vi kan ses lättare. jag åker och hälsar på under höstlovet, ser så mycket fram emot det. fast det är hela två månader kvar. men det är mycket roligt som händer innan. tycker jag. skaffa linser och KLIPPA MIG. herregud vad underbart. ETT ÅR. ETT ÅR!!!
äntligen kommer jag utseendemässigt se ut som jag vill, mera i alla fall.
jag är så nyfiken på pilates kursen. se vilket resultat det blir. härligt att jag får gå med jessica också, då ses vi mer.
jag ska lyckas.
vilket höstigt inlägg, för det känns höst.
varför är man alltid rädd för hösten? det är som att hela världen blir helt annorlunda, som att man inte egentligen vet vad höst är.
jo, den kommer efter sommaren. det är det som är grejen. därför är man rädd.
1.9.10
Du väckte mitt inre.
Men väck mig då, har du aldrig tänkt på det. Jag hatar att fråga varför, till mig. Jag skulle kunna gå iväg utan. I'M GOING BACK TO THE START.
Tänk om det till och med är så att jag håller andan i all oändlighet utan att tänka på det alla gånger. Antingen ska man tänka på det hela hela tiden, eller aldrig någonsin i hela sitt liv. Bästa är att göra något åt sig. Det svåra är aldrig att inse. Det svåra är att ändra på det man hatar att inse. Det lönar sig aldrig att se på. Spotta på det då.
Men om det är för evigheten, just för din egen evighet. Hota någons evighet. Jag måste få fråga någon övre makt, hur stark man får vara. Jag behöver veta det. Det är aldrig för min skull. I promise you I will learn from the mistakes. Men hur ofta gör vi det sammanlagt och tillsammans. Du gick runt helt fel hörn den här gången.
Men vi behöver snarare något mer konkret. För abstrakta delar förstör oss för att vi är konkreta. Jag behöver en sorts uppmuntran. Som stjärnorna du lyser över mina drömmar. Som regnet stärker det du inte behöver och det värsta som du behöver desto mer. Men. Nej, inga men. Förbjud oss att tänka så. Förbjud bara mig. Förbannar du dig själv, det är då det är för sent. För då finns det inget kvar. Kämpa. Vad var det för kamp de pratade om. Hade ingen aning. Men ni andra, ni har världens.
Brev som aldrig kom fram. Brev som aldrig kom tillbaka.
Foryoutheworldislikepopularityformeitislikeadarkhole.
Led du då. Glömde du då. Då fanns du inte längre. Livet är inte det som spelar roll längre, det är världen. Men de ljuger, de dödar. Vad finns det att veta, vad finns det man måste veta om allt. Jag känner andlig bara. Du tror bara inte på mig.
Hur kan det aldrig ha förståtts. Det är något obrukbart.
Du andas och jag andas mer därtill. För att distans är något som vi aldrig pratar om och som vi aldrig har förstått oss på.
Nu ljuger jag igen.
Tänk om det till och med är så att jag håller andan i all oändlighet utan att tänka på det alla gånger. Antingen ska man tänka på det hela hela tiden, eller aldrig någonsin i hela sitt liv. Bästa är att göra något åt sig. Det svåra är aldrig att inse. Det svåra är att ändra på det man hatar att inse. Det lönar sig aldrig att se på. Spotta på det då.
Men om det är för evigheten, just för din egen evighet. Hota någons evighet. Jag måste få fråga någon övre makt, hur stark man får vara. Jag behöver veta det. Det är aldrig för min skull. I promise you I will learn from the mistakes. Men hur ofta gör vi det sammanlagt och tillsammans. Du gick runt helt fel hörn den här gången.
Men vi behöver snarare något mer konkret. För abstrakta delar förstör oss för att vi är konkreta. Jag behöver en sorts uppmuntran. Som stjärnorna du lyser över mina drömmar. Som regnet stärker det du inte behöver och det värsta som du behöver desto mer. Men. Nej, inga men. Förbjud oss att tänka så. Förbjud bara mig. Förbannar du dig själv, det är då det är för sent. För då finns det inget kvar. Kämpa. Vad var det för kamp de pratade om. Hade ingen aning. Men ni andra, ni har världens.
Brev som aldrig kom fram. Brev som aldrig kom tillbaka.
Foryoutheworldislikepopularityformeitislikeadarkhole.
Led du då. Glömde du då. Då fanns du inte längre. Livet är inte det som spelar roll längre, det är världen. Men de ljuger, de dödar. Vad finns det att veta, vad finns det man måste veta om allt. Jag känner andlig bara. Du tror bara inte på mig.
Hur kan det aldrig ha förståtts. Det är något obrukbart.
Du andas och jag andas mer därtill. För att distans är något som vi aldrig pratar om och som vi aldrig har förstått oss på.
Nu ljuger jag igen.
30.8.10
Des rêves dans ma chambre.
Jag ska aldrig mer upplysas om att vara någon jag inte är, från mitt eget håll. Alltså, vet ni hur mycket jag bara har bombarderats av livets hemlighet och mening och människorna, från skolan och så självklart mig själv??
Vänta, jag bara måste lyssna på spotify. Jag saknar min skrivmaskin något outhärdligt men jag tror att den är trasig. Jag vill, åh, tänk att sitta och skriva brev på franska på en skrivmaskin. Jag längtar tills att jag lär mig. Åh, herregud ta mig ända bort till andra sidan världen i Paris. http://open.spotify.com/track/3Y6o1IvFQ5B6mQnktJM5Hj
Det är dit bort jag ska, där jag lever. Har du också hört talas om att man kan leva? Jag har också undrat över vad det egentligen innebär. Är inte livet något som sviker en? Nej, det är det inte. Det fungerar inte så, för man bestämmer över sitt eget liv. Man bestämmer om det går bra eller dåligt. För man bestämmer över en själ, ens egen själ. Och det är där allting till slut upphör att finnas. Men vad är det då att finnas till? Själen överlevde. Anden överlevde, och lever ännu kvar i denna värld. Men som något helt annat.
Men den här själen är starkare än någonsin, än något annat du kan tänka dig.
J'y suis jamais allé. Tu le comprends en realité?
Non, pas du tout.
Vänta, jag bara måste lyssna på spotify. Jag saknar min skrivmaskin något outhärdligt men jag tror att den är trasig. Jag vill, åh, tänk att sitta och skriva brev på franska på en skrivmaskin. Jag längtar tills att jag lär mig. Åh, herregud ta mig ända bort till andra sidan världen i Paris. http://open.spotify.com/track/3Y6o1IvFQ5B6mQnktJM5Hj
Det är dit bort jag ska, där jag lever. Har du också hört talas om att man kan leva? Jag har också undrat över vad det egentligen innebär. Är inte livet något som sviker en? Nej, det är det inte. Det fungerar inte så, för man bestämmer över sitt eget liv. Man bestämmer om det går bra eller dåligt. För man bestämmer över en själ, ens egen själ. Och det är där allting till slut upphör att finnas. Men vad är det då att finnas till? Själen överlevde. Anden överlevde, och lever ännu kvar i denna värld. Men som något helt annat.
Men den här själen är starkare än någonsin, än något annat du kan tänka dig.
J'y suis jamais allé. Tu le comprends en realité?
Non, pas du tout.
29.8.10
For real.
Jag gillar mest att sitta och titta på free-tv just nu. Men jag får lite ångest, mest efteråt, och det är ju det som är det mest normala. Om man någonsin ska se det så.
Jag måste börja träna, har jag tänkt flera veckor. Men sedan när man äntligen ska köpa kort så blir man förkyld.
Men det ser åtminstone ut som att jag kan åka till Lund och hälsa på Julia på höstlovet, det ser jag fram emot. Men jag skäms för mig själv nu. Jag tycker så synd om mig själv. Jag föraktar mig själv.
Båda sidor nu.
För längesedan var jag helt annorlunda, men vad gör det när det är ett annat liv, en annan grönska, ett annat djup. Eller förresten så ser jag inte djupet längre och det gör att jag hamanr i fel sorts djup. I ett djup jag inte vill vara i, som man inte ens inser att man är i själv. Här nere blir jag galen. Här nere vill jag fly från mig själv. Om man ändå mådde konstigt men ändå trivdes bra med sig själv utseendemässigt. Men det gör jag inte. Och jag bryr mig inte om ifall det är helt fel. För det är så mycket annat som är helt fel. Men under tiden bryr jag mig bara om mina fel.
I've got a feeling this is just for me. Men jag önskar det innefattade någon annan. Med. Men jag tror inte det är så.
Jag är oproportionerad, min näsa är för stor, mitt hår är bara uppsatt, jag är bredaxlad, jag har för stora armar, jag har konstig haka, jag vill bli mindre och skära bort alla fel som bara är där utan nytta.
I could have been someone.
-Well, so could anyone!!!!!
Bara jag blev nöjd skulle jag bli lycklig.
Jag måste börja träna, har jag tänkt flera veckor. Men sedan när man äntligen ska köpa kort så blir man förkyld.
Men det ser åtminstone ut som att jag kan åka till Lund och hälsa på Julia på höstlovet, det ser jag fram emot. Men jag skäms för mig själv nu. Jag tycker så synd om mig själv. Jag föraktar mig själv.
Båda sidor nu.
För längesedan var jag helt annorlunda, men vad gör det när det är ett annat liv, en annan grönska, ett annat djup. Eller förresten så ser jag inte djupet längre och det gör att jag hamanr i fel sorts djup. I ett djup jag inte vill vara i, som man inte ens inser att man är i själv. Här nere blir jag galen. Här nere vill jag fly från mig själv. Om man ändå mådde konstigt men ändå trivdes bra med sig själv utseendemässigt. Men det gör jag inte. Och jag bryr mig inte om ifall det är helt fel. För det är så mycket annat som är helt fel. Men under tiden bryr jag mig bara om mina fel.
I've got a feeling this is just for me. Men jag önskar det innefattade någon annan. Med. Men jag tror inte det är så.
Jag är oproportionerad, min näsa är för stor, mitt hår är bara uppsatt, jag är bredaxlad, jag har för stora armar, jag har konstig haka, jag vill bli mindre och skära bort alla fel som bara är där utan nytta.
I could have been someone.
-Well, so could anyone!!!!!
Bara jag blev nöjd skulle jag bli lycklig.
28.8.10
26.8.10
Five years of my life.
Ja, nu i morgon är det äntligen dags. Jag har väntat i fem år.
Belle and Sebastian spelar på svensk mark! Herregud, jag har ingen aning om hur det kommer att kännas. Jag har inte riktigt ens kunnat tänka på det, för att det är så overkligt. Men nu när det är så nära inpå och nu när jag skriver om det, så känns det helt underbart och jag är så exalterad. Det ser ju inte ut att regna heller, till och med lite solchanser.
Kl. 20.15. Då.
You know my wandering days are over,
does it mean that I'm getting boring?
You tell me,
because I'm tired of listenig to myself now.
24.8.10
Guldet blev till sand.
Jag tänker på att det är lite tråkigt att ha läst allt som går om utvandrarna från Ljuder socken. Jag beundrar böckerna så mycket, det är så starkt allting. Allting var så bra skrivet och så levande och verkligt. Jag tror inte att jag någonsin skulle ha förstått hur emigrationen riktigt var om jag inte hade läst böckerna om utvandrarna. Vissa av dem kom aldrig fram. Aldrig någonsin. Just det att Vilhelm Moberg tar med historisk fakta i texten, och Erik Jansson, sekteristen från Hälsingland som med sin sekt emigrerade till Amerika för att där kunna utöva sin religion, som tyvärr gjorde så att många aldrig kunde dra sig ur. Men det blir så äkta allting, för att ingenting han förmedlar inte stämmer. Han skriver från så många olika perspektiv, och sättet som människorna argumenterar för olika saker.
Alla personer berör så starkt, och på så olika sätt. Kristinas och Roberts öde. Hur de förlikar sig och låter livet gå som det går, och inte längre räds för att livet ska ta slut.
Bara barnen hinner växa upp först.
Men Robert och Arvids öde är så egenartat att det någonstans kändes som att det verkligen var förutbestämt.
Han, som var min kamrat
Han trodde mitt ord, fast jag redan då
Såg att längs denna väg
Fanns knappast det jag ville nå.
Det är på riktigt. Det var guldet de letade efter, men inte var det vad det letade efter egentligen. De ville vara fria, de ville aldrig mer ha någon husbonde. De trodde att guldet skulle hjälpa dem.
Och Kristina. Som gav sitt liv åt Gud. Hon lade helt och hållet sitt öde i hans händer. Om Gud ville att hon skulle bli frisk, så skulle han se till att hon blev det. Men om han inte ville det, då fick hon dö. Ingen annan kunde komma och ändra på det Gud en gång hade bestämt för henne.
Det är det starkaste jag någonsin läst känns det som ibland. Visst är det säkert starkare med böcker som personer skriver om sig själva och själva har varit med om, i praktiken.
Men även om inte just Karl Oskar och Kristina och deras medmänniskor fanns, så fanns alla andra.
När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.
23.8.10
Dreams I believe in.
Det skulle vara så underbart om vi kunde gå med klassen och se Fadren av August Strindberg på Stockholms stadsteater. Inte för att jag har någon aning om vad pjäsen handlar om, men det vore så sjukt overkligt att få se Thommy Berggren spela i verkligheten, på en teater. Vi måste verkligen gå och se den.
Ännu en gång något som jag aldrig trodde.
22.8.10
If this town's your sinking ship, then you know where to jump.
Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska känna det. Jag vet liksom inte riktigt i vilken status jag befinner mig i alls. Jag väntar på att skolan ska börja, så började den, men den började ändå inte. Jag är nog för mycket själv, jag måste göra något med andra. Ska i och för sig se Belle and Sebastian på fredag. Det blir helt annorlunda.
The woodland spring has put the darkness from your thinking. I'll think of England this time.
Jag vill börja träna så att jag känner mig bättre. Jag känner mig så klumpig och osmidig hela tiden, och vill inte känna så mer. Inte mer.
Det känns inte som att jag har koll på någonting. Inte på tillvaron själv. För att allt är så ovisst. Jag vet inte hur det kommer att kännas när skolan verkligen börjar, hur svår matten kommer att vara, hur jobbiga torsdagar kommer att vara. Jag vet inte vad jag ska vara beredd på.
Kanske ensamheten beror på att jag har vant mig vid att ha Julia hemma nu i sommar. Nu har hon varit borta en vecka, vi får se till att ses mycket nästa vecka, innan hon åker till Lund och blir där ett halvår minst. Men det blir i och för sig super om jag kan åka dit själv och hälsa på henne. Men det kommer att bli ensamt igen tror jag. Jag känner det på mig någonstans.
Jag har bara en känsla av värdelöshet.
Men snart kommer Sara och räddar mig allt vad hon kan. Den älsklingen min.
The woodland spring has put the darkness from your thinking. I'll think of England this time.
Jag vill börja träna så att jag känner mig bättre. Jag känner mig så klumpig och osmidig hela tiden, och vill inte känna så mer. Inte mer.
Det känns inte som att jag har koll på någonting. Inte på tillvaron själv. För att allt är så ovisst. Jag vet inte hur det kommer att kännas när skolan verkligen börjar, hur svår matten kommer att vara, hur jobbiga torsdagar kommer att vara. Jag vet inte vad jag ska vara beredd på.
Kanske ensamheten beror på att jag har vant mig vid att ha Julia hemma nu i sommar. Nu har hon varit borta en vecka, vi får se till att ses mycket nästa vecka, innan hon åker till Lund och blir där ett halvår minst. Men det blir i och för sig super om jag kan åka dit själv och hälsa på henne. Men det kommer att bli ensamt igen tror jag. Jag känner det på mig någonstans.
Jag har bara en känsla av värdelöshet.
Men snart kommer Sara och räddar mig allt vad hon kan. Den älsklingen min.
13.8.10
Oh, I believe in yesterday,
Snart känns det som att den här bloggen kommer att delas in i då och nu. Jag vet inte om någon vet vad jag menar. Inte ens jag vet hur det skulle se ut.
Fly the ocean in a silverplane,
see the jungle when it's wet with rain
Just remember - til you're home again -
You belong to me.
Jag pratade bara om så mycket och du sade mycket som var rätt om det här.
Yesterday, love was such an easy game to play.
Det handlar om att ta saker för givet. Men det går inte att leva så. Imagine all the people.
Nu ska jag spela gitarr för det gör mig glad.
(Jag har inget att säga,
Det blir ändå oftast fel
Jag vet inte vad som väntar
Jag vet inte vad som sker)
Fly the ocean in a silverplane,
see the jungle when it's wet with rain
Just remember - til you're home again -
You belong to me.
Jag pratade bara om så mycket och du sade mycket som var rätt om det här.
Yesterday, love was such an easy game to play.
Det handlar om att ta saker för givet. Men det går inte att leva så. Imagine all the people.
Nu ska jag spela gitarr för det gör mig glad.
(Jag har inget att säga,
Det blir ändå oftast fel
Jag vet inte vad som väntar
Jag vet inte vad som sker)
10.8.10
I'm not what I could be.
Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv just nu egentligen. Jag tror att jag får se till att göra roliga saker, och att det inte blir så att jag har väldigt kul då, men att när jag ser tillbaka på det, känner att det var något annat i grunden. Men jag tror att det kommer att bli bra. Kanske det till och med bara beror på vädret. Eller att jag bara behöver prata ut lite med någon.
Men vänta, betyder inte det att det faktiskt är något där.
Just det, jag tänkte ju lyssna på musik.
All my friends deserted me because you painted me as the fraud I really was
All my friends deserted me because you painted me as the fraud I really was
and if you think you see with just your eyes you're mad
cause Lisa learned a lot from putting on a blindfold when she knew she had been bad
she met another blind kid at a fancy dress - it was the best sex that she ever had
Tänk att jag ska få se Belle and Sebastian om drygt två veckor bara.
Another sunny day I met you up in the garden.
Jag måste fixa mycket som jag inte förstår mig på. Antivirusprogram och microsoft office.
We'll aim for the stars
We'll aim for your heart
when the night comes
And we'll bring you love
You'll be one of us
when the night comes
when the night comes
5.8.10
Somewhere over the Rainbow...
Jag tänker på dig Rasmus. Jag ska ta bort minnet av dig som död. Jag vet ju att du lever med oss varje dag. Och jag vet ju att du lever som aldrig förr nu. Nu när du lever i evigheten som fri. Jag ska bara tänka mig dig som levande. För det är vad du är.Världens.
Cause you know that is a top 5-song.
Jackson 5 from a car stereo singing "I want you back, want you back".
Just a year ago I would have danced so crazy, and now I think I wanna get back on that track.
If I only could relax in this confusion, if I could dance with you the way we used to.
Shake my hips to the revolution, if I could be naive again.
Just a year ago I would have danced so crazy, and now I think I wanna get back on that track.
If I only could relax in this confusion, if I could dance with you the way we used to.
Shake my hips to the revolution, if I could be naive again.
28.7.10
The States were calling in the middle of the night.
Tänka sig, Sara ringde mig i natt klockan halv ett. Tror att hon ringde till hemtelefonen först. Jag tänkte: "Vem fan ringer den här tiden på dygnet? Det är säkert till Julia." Sedan ringde min mobil och så var det något konstigt nummer, men jag tog modet till mig och svarade. "Hej, det är Sara, oj, vänta, jag tänkte inte på att det är mitt i natten hos dig.. Oj, sov du?" Mitt i all förvirring trodde jag först att det var Julias Zara som ringde från London. Till sist slog det mig, och då blev jag nästan ännu mer förvirrad. Men det är ju du, Sara! Jaha! Ehm... HEJ!!!
Jag sov inte.
Jag sov inte.
12.7.10
Vår egen värld
Jag har inget att säga
Det kan nog förstås ändå
Jag vet hur man döljer
men blir det nånsin samma sak då
Något du har svårt att förstå
Jag jagar men du springer iväg
med det vi kallar vår egen värld
Vad kärleken brinner
Du behöver inte brinna ut
Vi skall göra allt för att se till att jag hinner
Jag har hört när du sover
Du letar efter mig ibland
Men du märker att jag försvinner
ju närmare du rör dig ensam
Något du har svårt att förstå
Jag jagar men du springer iväg
med det vi kallar vår egen värld
Vad kärleken brinner
Du behöver inte brinna ut
Vi skall göra allt för att se till att jag hinner
(innan allt brinner ut)
Det kan nog förstås ändå
Jag vet hur man döljer
men blir det nånsin samma sak då
Något du har svårt att förstå
Jag jagar men du springer iväg
med det vi kallar vår egen värld
Vad kärleken brinner
Du behöver inte brinna ut
Vi skall göra allt för att se till att jag hinner
Jag har hört när du sover
Du letar efter mig ibland
Men du märker att jag försvinner
ju närmare du rör dig ensam
Något du har svårt att förstå
Jag jagar men du springer iväg
med det vi kallar vår egen värld
Vad kärleken brinner
Du behöver inte brinna ut
Vi skall göra allt för att se till att jag hinner
(innan allt brinner ut)
9.7.10
In dreams
jag drömde att saras usa-familj kom hit i natt och jag ville åka med dem när de åkte hem. vilken härlig dröm jag har haft i natt, det var så mycket. jag drömde om the Todd. jag drömde om min förra mattelärare. Jag drömde om ett monster som skulle besegras. Jag drömde att Calle städade Saras pappas hus. Jag drömde om att Saras pappa och sambo visade mig nya saker som de hade köpt. Jag drömde om Rickomberga. Jag drömde om personer, kompisar.
Jag drömde om sällskap. Jag drömmer om sällskap.
Jag drömde om sällskap. Jag drömmer om sällskap.
8.7.10
And made me swear that I’d keep what's sacred to me
In a dream I was a werewolf
My soul was filled with crystal light
Lavender ribbons of rain sang
Ridding my heart of mortal fight
7.7.10
And in my heart a flower dies slow
In my heart an island sinks slow
Tears fall in the kitchen sink, oh
(Don't speak, I can hear you
Don't speak, I can hear you)
28.6.10
Själens sång
Det finns så mycket kvar
Jag har hört och sett allt som var
Jag vill att själen glömmer bort
Tänk om allt försvann en gång för gott
Människor, jag har känt dem en gång
Men vill glömma bort
De som gjorde själen min så trång
Fördelar, du kommer aldrig känna dem nån gång
Kärlek är för oss, kärlek är för oss
Sjung nu havet, vågor, sus
Hör naturligt brus
Sjung nu marken än en gång
Du är själens sång
13.6.10
Min text nu
Hello you little world, tonight I feel sad
this feeling I know it's hard not to show
Beats in people's blood
I feel that I want them to come along
Tomorrow tonight I write about it in songs
You TV, my friend, I can tell it's tonight
that you leave me alone with some books and some light
My heart feels indifferent, I know it can die
But night oh night, feel somebody in the eyes
Don't want no fights, it's beyond my fragile mind
Among the stars I can live around
this feeling I know it's hard not to show
Beats in people's blood
I feel that I want them to come along
Tomorrow tonight I write about it in songs
You TV, my friend, I can tell it's tonight
that you leave me alone with some books and some light
My heart feels indifferent, I know it can die
But night oh night, feel somebody in the eyes
Don't want no fights, it's beyond my fragile mind
Among the stars I can live around
10.6.10
8.6.10
Och när solen bryter fram efter regnet ligger vi i gräset och samlar värmen.
Hur jag än tiger.
Det var sant redan i tanken.
Fjällvickerblåvingarna
illa tilltygade mellan rasbranterna,
de sköra korgblommiga små växterna.
I solögat glittrar svart en plats från i går som
idag och sedan språk, minne, en frukt som
förr eller senare faller, och rådjur i
trädgården, rävar, grävlingar, fasaner
som kommer och sparkar.
Finns hos dig
fast du inte är här.
Hur skall jag kunna bevara
denna illusion, fingrarnas statiska:
skriv till mig, snälla.
Utanför fönstret pågår ett uppror.
Det är färgerna
och myllret under det böjda gräset,
fallfrukten.
Tvingar allt att finnas
hos dig nu.
Mörkerorden skriver mig hela natten.
Låter fönstret stå öppet hela natten,
vaknar till och somnar om hela natten.
Får inte bli rädd.
Jag drar täcket tätare över kroppen.
Vaknar svettig när rädslan gått över.
Tar oss till pildammarna, smular torra
korvbröd i gräset.
Men i regnbågslandet dör drakarna av
stjärnglitterpulver.
(Skriver för att övertyga dig om att finnas.)
Det var sant redan i tanken.
Fjällvickerblåvingarna
illa tilltygade mellan rasbranterna,
de sköra korgblommiga små växterna.
I solögat glittrar svart en plats från i går som
idag och sedan språk, minne, en frukt som
förr eller senare faller, och rådjur i
trädgården, rävar, grävlingar, fasaner
som kommer och sparkar.
Finns hos dig
fast du inte är här.
Hur skall jag kunna bevara
denna illusion, fingrarnas statiska:
skriv till mig, snälla.
Utanför fönstret pågår ett uppror.
Det är färgerna
och myllret under det böjda gräset,
fallfrukten.
Tvingar allt att finnas
hos dig nu.
Mörkerorden skriver mig hela natten.
Låter fönstret stå öppet hela natten,
vaknar till och somnar om hela natten.
Får inte bli rädd.
Jag drar täcket tätare över kroppen.
Vaknar svettig när rädslan gått över.
Tar oss till pildammarna, smular torra
korvbröd i gräset.
Men i regnbågslandet dör drakarna av
stjärnglitterpulver.
(Skriver för att övertyga dig om att finnas.)
30.5.10
Det var annorlunda.
Idag bakade jag muffins (fel, cupcakes) det första jag gjorde. Sprang till konsum eftersom jag var dum nog att inte tänka på att jag inte hade philadelphiaost. Jag längtar efter min dator. Jag måste ta tag i det. Ja, tillbaka. Sedan gjorde jag det jag gjorde och så åkte jag till Stockholm och kände mig väldigt ekonomisk på ditvägen. Jag visste att det skulle komma något bra från att spara alla dessa Sl-remsor. Sedan träffade jag Calle. Åh, jag saknar Calle. Men vi ses nästa helg. Ja, han får vara med. Vi gick till slottsparken och åt varsin cupcake (som tyvärr hade trillat lite i burken) och så satt vi där ett tag och hade det skönt. Sedan gick vi till Gamla Stan och gick längs Västerlånggatan, där det var otroligt mycket turism. Men det var trevligt ändå. Sedan gick vi lite och satte oss och gick lite. Vi slutade vår dag på Hemköp, Åhléns, och sedan några minuter på den lilla trappan i solen. Sedan kom jag på att om Calle skulle gå snart, så kunde jag kanske hinna till Sl-pendeln, och det gjorde jag. Även om jag helt
plötsligt kom på att jag inte alls visste vilken perrong jag skulle till. Hujedamej. Jag frågade, och jag slapp stämpla remsan, vilken tur. Jag tror jag alltid har sluppit mig ur det, vet inte varför. Ja, så satt jag där på tåget. Och sedan bytte jag till Upptåget. Och så satt jag där på tåget. När jag kom fram regnade det i Uppsala. Det var kallt. Jag kom till och med hem innan mamma, pappa och Julia (som varit i stugan). Jag tävlade med mig själv. Jag fick till och med kämpa. Men jag hann.
Och resten är nästan bara blaja. Eller, tittade på How I met Your mother. Och gav mamma Ally McBeal säsong 2 (she ain't gonna see a lot of it, is my guess..) Hon blev jätteglad. Och vi fikade av mina cupcakes. Mmm.
Now I spend my days turning tables round in Marks & Spencer's, they don't seem to mind.
plötsligt kom på att jag inte alls visste vilken perrong jag skulle till. Hujedamej. Jag frågade, och jag slapp stämpla remsan, vilken tur. Jag tror jag alltid har sluppit mig ur det, vet inte varför. Ja, så satt jag där på tåget. Och sedan bytte jag till Upptåget. Och så satt jag där på tåget. När jag kom fram regnade det i Uppsala. Det var kallt. Jag kom till och med hem innan mamma, pappa och Julia (som varit i stugan). Jag tävlade med mig själv. Jag fick till och med kämpa. Men jag hann.Och resten är nästan bara blaja. Eller, tittade på How I met Your mother. Och gav mamma Ally McBeal säsong 2 (she ain't gonna see a lot of it, is my guess..) Hon blev jätteglad. Och vi fikade av mina cupcakes. Mmm.
Now I spend my days turning tables round in Marks & Spencer's, they don't seem to mind.
22.5.10
Printemps-->Amour
Jag vaknade en morgon från en dröm jag hade.
Och jag gick ut en kväll för att känna lukten av våren.
Det har skonat dig och mig.
Och jag gick ut en kväll för att känna lukten av våren.
Det har skonat dig och mig.
21.5.10
I went looking.
"I'm not what I could be
I need a true love
I went looking and I found one
The wrong girl
The wrong kind"
Jag gillar Belle and Sebastian och i morgon kommer det bli roligt tänker jag. Första gången jag går ut! Det verkar vara en rolig klubb också. Jag skall ut med Christine.
Ja vad säger man. Festlivet är på ingång.. Haha.
Och nästa helg blir det fest på fredag och fest på lördag. Ouiii.
Jag gillar inte att höra skrik på liveversioner av låtar. Det låter för mycket ibland. Jag har hört det.
Det är härlig vår och nästan sommar vissa dagar. Malheureusement så kommer det att bli lite kallare nästa vecka.. Men inte kan man få allt, älskling.
I need a true love
I went looking and I found one
The wrong girl
The wrong kind"
Jag gillar Belle and Sebastian och i morgon kommer det bli roligt tänker jag. Första gången jag går ut! Det verkar vara en rolig klubb också. Jag skall ut med Christine.
Ja vad säger man. Festlivet är på ingång.. Haha.
Och nästa helg blir det fest på fredag och fest på lördag. Ouiii.
Jag gillar inte att höra skrik på liveversioner av låtar. Det låter för mycket ibland. Jag har hört det.
Det är härlig vår och nästan sommar vissa dagar. Malheureusement så kommer det att bli lite kallare nästa vecka.. Men inte kan man få allt, älskling.
10.5.10
Lost-and-found.
Det är fint att ha en tröja att lukta på once in a while.
Bara doften inte försvinner in i mig. Och försvinner för alltid.
Nejdå.
Tack så mycket, jag tror verkligen att jag behövde det.
Bara doften inte försvinner in i mig. Och försvinner för alltid.
Nejdå.
Tack så mycket, jag tror verkligen att jag behövde det.
9.5.10
aoutch.
Vashti Bunyan – Winter Is Blue
det handlar ju inte om att jag känner som det känns, utan att jag känner medlidande.
jag har ett prov i morgon, jag undrar hur det kommer att gå. det går nog.
what i already knew. make me see.
snart fyller jag år. men det känns jobbigt nu. inte det, men allt annat. gud och gud. hör du mig.
innan jag går, slå på ljuset till de som kommer efter. stay with me.
jag vill se hela gladiator någon gång, jag gör aldrig det. min förtjänst eller någon annans. vem.
vad har jag gjort i kväll. det skulle aldrig ha varit såhär. måste sluta med sådant här. inte bra.
hejdå.
det handlar ju inte om att jag känner som det känns, utan att jag känner medlidande.
jag har ett prov i morgon, jag undrar hur det kommer att gå. det går nog.
what i already knew. make me see.
snart fyller jag år. men det känns jobbigt nu. inte det, men allt annat. gud och gud. hör du mig.
innan jag går, slå på ljuset till de som kommer efter. stay with me.
jag vill se hela gladiator någon gång, jag gör aldrig det. min förtjänst eller någon annans. vem.
vad har jag gjort i kväll. det skulle aldrig ha varit såhär. måste sluta med sådant här. inte bra.
hejdå.
7.5.10
Classe Française
« N’oublis jamais leurs soupirs
Accompagnes-les comme ils étaient ton seul désir
N’aie crainte quand tu sais que tout est fini
N’oublis pas ton esprit quand tu as besoin d’un sentiment accompli »
4.5.10
It was a flying visit.
It was a flying visit to my sisters current hometown and when I first got there, I felt nice. I felt even better when we came to Brighton, because even though it was all raining and "rubbish" in London town, and a little in Brighton at first, it all became warm and sunny, just as I like it. Now I long to visit the wonderful town again this summer, but I don't really see it happening. But who could ever know..Well, I really liked Leila, she treated me with love and happiness even though she ran around a lot. She had the cutest little nose, it was all black and so. The only white spots were by here eyes, but you hardly noticed it at all. And a little on her belly. Or is it stomach. I don't know.
Before you go, I must tell you that I really like my new shoes. They are converse and everything. Beat that. They are like jeans-coloured but still not, turquoise strings or whatever you call it, and the same colour underneath. Well, it'd be all better if you took a look at them. Just meet me.
27.4.10
Äntligen på väg, längtan bor i mina steg.
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad..
Och jag vet att det kan vara svårt. Jag har väl inte direkt gråtit, i kväll fick jag bara en längtan till att göra det. Men det var inget där som lurade mig.
Jag har äntligen städat, det har grämt mig i veckor, gudskelov vad skönt.
London i över morgon! Jag är lite sned över att det ska regna där som det ser ut nu, men äsch. Det kan ändras!
Ignorant boy, ignorant girl.
Vi hade boxning på idrotten idag och det var så kul. Ibland är det skönt att bara få slå utan att göra någon illa. Slå allt vad man har. Jag slåss inte. Bara dig ibland, men.. jaja.
Det är lite hårt just nu, men jag gör så gott och så snabbt jag kan. Men bara som jag kan.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
Gräv vidare i dina bekymmer, du kommer ändå aldrig åt dem. Haha.
Jag hoppas att du kommer att vänta på mig ett tag, det blir nog så nu tyvärr. Jag är borta ett tag. Och du blir borta. Och vi. Och sedan så. Det går nog bra ska vi se.
Believe. Just believe. Do it. Just for believing.
VA finns Bright Star fortfarande inte som film?? Men vad ska jag då göra.. Stryka en sak från önskelistan antar jag.
Let it be.
Och jag vet att det kan vara svårt. Jag har väl inte direkt gråtit, i kväll fick jag bara en längtan till att göra det. Men det var inget där som lurade mig.
Jag har äntligen städat, det har grämt mig i veckor, gudskelov vad skönt.
London i över morgon! Jag är lite sned över att det ska regna där som det ser ut nu, men äsch. Det kan ändras!
Ignorant boy, ignorant girl.
Vi hade boxning på idrotten idag och det var så kul. Ibland är det skönt att bara få slå utan att göra någon illa. Slå allt vad man har. Jag slåss inte. Bara dig ibland, men.. jaja.
Det är lite hårt just nu, men jag gör så gott och så snabbt jag kan. Men bara som jag kan.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
Gräv vidare i dina bekymmer, du kommer ändå aldrig åt dem. Haha.
Jag hoppas att du kommer att vänta på mig ett tag, det blir nog så nu tyvärr. Jag är borta ett tag. Och du blir borta. Och vi. Och sedan så. Det går nog bra ska vi se.
Believe. Just believe. Do it. Just for believing.
VA finns Bright Star fortfarande inte som film?? Men vad ska jag då göra.. Stryka en sak från önskelistan antar jag.
Let it be.
22.4.10
Panikparantes.
Snälla hjälp mig jag känner att jag har blivit kall som de där andra. Åh, snälla vart har jag tagit vägen, jag vet inte nu hur ska jag någonsin kunna klara av att ta mig tillbaka igen jag måste andas men hjälp mig. Andas in din själ i min så att jag ska kunna förstå hur jag ska göra. Som Huckleberry. Som poeten. Som en annan nästan vemsomhelst. Vad ska jag göra. Varför ser det bättre ut när jag skriver det här och annars ingenting. Varför.
Skulle du kunna andas in i mig ge mig en bit av din själ sade jag snälla. Jag pratar med mitt förra jag eller var det till och med förrförra jag vet inte längre vart tog jag någonsin vägen och varför. Jag tänker inte prata om någon annan än mig själv just nu det är alldeles för sent.
Just det det var det jag skulle göra jag måste lämna det här nu.
Skulle du kunna andas in i mig ge mig en bit av din själ sade jag snälla. Jag pratar med mitt förra jag eller var det till och med förrförra jag vet inte längre vart tog jag någonsin vägen och varför. Jag tänker inte prata om någon annan än mig själv just nu det är alldeles för sent.
Just det det var det jag skulle göra jag måste lämna det här nu.
Above it all.
Could you imagine, just to go a little bit higher, where we finally could find peace, you know, just being a little bit above it all. 21.4.10
Ge oss av.
Min laborationsrapport är klar hurra. Är du klar så hurra.
Vi fick nya glosor att inmata tills i morgon.
Men ja, men jag vill ju inte träna på fel översättning ju. Ah..! Jag översatte dem innan du gjorde det så tyst.
Jag har nog kontroll på min levnad, det går nog om jag bara försöker. Eller nej. Bara det blir dags för mig att ge mig av. Bara fredag är över. Bara livet tar över.
Åh, att ge sig av. Det är nog det mest känslosamma man kan säga ibland. Det är dags för mig att ge mig av. Det är dags för oss att ge oss av. Det är dags för dig att ge dig av.
Fast jag gillar inte riktigt det sista lika bra. Det beror ju på. Ibland.
Le cul, det är röret.
La maternelle, det är förskolan.
Vänta jag skall kolla. Jo.
Kan du prata idag? Vissa dagar kan jag inte prata. Hur gör man. Och vad gör jag nu. Låtsas. Absolut..
Le monde est tous les sécondes comme une fonction.
Jag undrar om jag vet vad det betyder. Överhuvudtaget.
KGAJA.
Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll.
Jag slår vad om att det läses fel, men det är aldrig lätt att förklara.
Jag saknar min gitarr den hämtas idag. Kan du inte hämta mitt hjärta lika gärna också. Det vore som att leva.
Och jag skulle ju leva. Bara inte än, förstås.
Men du vet att jag inte är ett barn. Inte på det sättet. Jag vill vara den jag vill vara men nu. Nu verkar det inte som att något riktigt kan fylla de kraven. Och se mig som jag en gång var. För det är den jag är även om du inte är den du var. Se på mig. Se. På mig. Det här är den jag är. Se. Nu ser du inte riktigt klart. Varför pratar vi aldrig normalt. Varför förstördes det som var. Acceptera inget. Inget. Hör du det? Acceptera inget. Då är vi förlorade.
Vad är det som tar så lång tid, du. Vad är det som tar så lång tid, jag.
Kärleken gror och den väntar på oss. Den väntar på människoliv varje dag.
Men hur ser den ut nu egentligen.
Vi skall ju inte göra oss av med något. Det ska vi inte.
Hör mig.
Jag trodde det var du.
Vi fick nya glosor att inmata tills i morgon.
Men ja, men jag vill ju inte träna på fel översättning ju. Ah..! Jag översatte dem innan du gjorde det så tyst.
Jag har nog kontroll på min levnad, det går nog om jag bara försöker. Eller nej. Bara det blir dags för mig att ge mig av. Bara fredag är över. Bara livet tar över.
Åh, att ge sig av. Det är nog det mest känslosamma man kan säga ibland. Det är dags för mig att ge mig av. Det är dags för oss att ge oss av. Det är dags för dig att ge dig av.
Fast jag gillar inte riktigt det sista lika bra. Det beror ju på. Ibland.
Le cul, det är röret.
La maternelle, det är förskolan.
Vänta jag skall kolla. Jo.
Kan du prata idag? Vissa dagar kan jag inte prata. Hur gör man. Och vad gör jag nu. Låtsas. Absolut..
Le monde est tous les sécondes comme une fonction.
Jag undrar om jag vet vad det betyder. Överhuvudtaget.
KGAJA.
Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll.
Jag slår vad om att det läses fel, men det är aldrig lätt att förklara.
Jag saknar min gitarr den hämtas idag. Kan du inte hämta mitt hjärta lika gärna också. Det vore som att leva.
Och jag skulle ju leva. Bara inte än, förstås.
Men du vet att jag inte är ett barn. Inte på det sättet. Jag vill vara den jag vill vara men nu. Nu verkar det inte som att något riktigt kan fylla de kraven. Och se mig som jag en gång var. För det är den jag är även om du inte är den du var. Se på mig. Se. På mig. Det här är den jag är. Se. Nu ser du inte riktigt klart. Varför pratar vi aldrig normalt. Varför förstördes det som var. Acceptera inget. Inget. Hör du det? Acceptera inget. Då är vi förlorade.
Vad är det som tar så lång tid, du. Vad är det som tar så lång tid, jag.
Kärleken gror och den väntar på oss. Den väntar på människoliv varje dag.
Men hur ser den ut nu egentligen.
Vi skall ju inte göra oss av med något. Det ska vi inte.
Hör mig.
Jag trodde det var du.
20.4.10
like you imagined when you were young.
Det är nog egentligen dumt av mig att skriva idag när hela dagen egentligen bara inte känts. Det får nog bli så ändå, jag kan ändra på det hela genom något annat. Försöka försvinna bort ur dagens modevåg.
Vad trevligt, verkar som att det blir ett superfirande av min födelsedag, nu får jag som man gör bara hoppas på vädret.
Filmmusik blandat med filmkunskap känns det när jag lyssnar på Titanic-temat. Nåja, det går bra ändå.
Det blir komplicerat när jag vet hur jag känner och även vill att musiken skall känna samma sak och kännas samma sak, men den inte går att hitta. Just nu känner jag att jag vill vara munter, men det gör jag inte. Det kanske bara finns perioder som inte ens musiken kan läka.
Bara veckan tar slut. Bara jag inte somnar. Bara jag inte torkar.
Tänk. Åh, tänk.. (negativ aspekt).
- Säg något till mig, så skulle jag bli glad.
- Men du vill bara höra det du vill höra just nu.
- Men du vet nog ändå, du förstår innebörden i det hela.
Bara du kommer ihåg vem du en gång var. Är det en kapacitet?
- Vem var någonsin uppbyggd av en kapacitet?
- Ifrågasätt mig inte, snälla. Säg något. Bara.
Se, nu blev jag dyster igen. Du måste säga något. Nu.
- Förstår du dig inte på förändringar?
- Jag? Skulle inte jag förstå mig på förändringar? Jag lever endast med förändringar. Nuförtiden. Alltså.
- Jag, tillvaron, du, andra, världen, gruset, hjärnan, hjärtat.
- Nej, nu sade du fel. Eller vänta. Nej, hjärtat också.
- Luften.
- Är allting då uppbyggt av ett och samma ämne? Nej, det går inte alls. Fast just det.
- Du.
- Du.
- Har du hört något än? Har jag sagt något än?
- Du har sagt mycket och visst hörde jag en del. Men det var nog inte det jag ville höra.
Applåder.
- Skrik i mitt öra så det gör ont. Jag behöver det nu.
- Får jag ta lite av din luft då?
- Min luft är din luft.
- Vem är vem just nu?
- Det spelar ingen roll längre. Det får man bestämma själv.
- Du du du!!!!!
- Åh.
- Tack.
- Vad för?
- För att det gjorde ont. Nu har jag äntligen en känsla.
Som jag har längtat efter ens en känsla.
Vad trevligt, verkar som att det blir ett superfirande av min födelsedag, nu får jag som man gör bara hoppas på vädret.
Filmmusik blandat med filmkunskap känns det när jag lyssnar på Titanic-temat. Nåja, det går bra ändå.
Det blir komplicerat när jag vet hur jag känner och även vill att musiken skall känna samma sak och kännas samma sak, men den inte går att hitta. Just nu känner jag att jag vill vara munter, men det gör jag inte. Det kanske bara finns perioder som inte ens musiken kan läka.
Bara veckan tar slut. Bara jag inte somnar. Bara jag inte torkar.
Tänk. Åh, tänk.. (negativ aspekt).
- Säg något till mig, så skulle jag bli glad.
- Men du vill bara höra det du vill höra just nu.
- Men du vet nog ändå, du förstår innebörden i det hela.
Bara du kommer ihåg vem du en gång var. Är det en kapacitet?
- Vem var någonsin uppbyggd av en kapacitet?
- Ifrågasätt mig inte, snälla. Säg något. Bara.
Se, nu blev jag dyster igen. Du måste säga något. Nu.
- Förstår du dig inte på förändringar?
- Jag? Skulle inte jag förstå mig på förändringar? Jag lever endast med förändringar. Nuförtiden. Alltså.
- Jag, tillvaron, du, andra, världen, gruset, hjärnan, hjärtat.
- Nej, nu sade du fel. Eller vänta. Nej, hjärtat också.
- Luften.
- Är allting då uppbyggt av ett och samma ämne? Nej, det går inte alls. Fast just det.
- Du.
- Du.
- Har du hört något än? Har jag sagt något än?
- Du har sagt mycket och visst hörde jag en del. Men det var nog inte det jag ville höra.
Applåder.
- Skrik i mitt öra så det gör ont. Jag behöver det nu.
- Får jag ta lite av din luft då?
- Min luft är din luft.
- Vem är vem just nu?
- Det spelar ingen roll längre. Det får man bestämma själv.
- Du du du!!!!!
- Åh.
- Tack.
- Vad för?
- För att det gjorde ont. Nu har jag äntligen en känsla.
Som jag har längtat efter ens en känsla.
19.4.10
Springvibes.
Jag känner mig frestad till att läsa Det andra könet. I'm just not there yet.
En framtida analys av Not dark yet.
But it's getting there.
Jag skall lyssna på den mycket så att det till slut kan bli en del av mig och på så sätt kommer analysen lättare av sig självt samtidigt som den tenderar att bli mer personlig.
Det är det jag ska göra.
Jane Eyre. Vi och du och jag. Det går nog an skall du se, vännen min. Hör du att jag viskar ditt namn ibland. Hör du att jag tänker på dig ibland. Hör du min närhet in i ditt rum om nätterna och när ensamheten slår dig i hjärtat. Jag lyssnar efter dig och hoppas du kan höra mig.
Jag funderar på att ha en liten tillställning när min barndom spräcks om en månad. Kom om ni vill. Då skulle jag bli glad.
:)
Förresten, jag måste återgälda en sak. Det är hemskt att jag inte gjort det än.
Men nu kanske det går. :)
Men gud, jag gör ju aldrig smileysar i bloggen. Men jag måste ju visa att jag är glad och inte helt och hållet likgiltig. Nejdå.
En framtida analys av Not dark yet.
But it's getting there.
Jag skall lyssna på den mycket så att det till slut kan bli en del av mig och på så sätt kommer analysen lättare av sig självt samtidigt som den tenderar att bli mer personlig.
Det är det jag ska göra.
Jane Eyre. Vi och du och jag. Det går nog an skall du se, vännen min. Hör du att jag viskar ditt namn ibland. Hör du att jag tänker på dig ibland. Hör du min närhet in i ditt rum om nätterna och när ensamheten slår dig i hjärtat. Jag lyssnar efter dig och hoppas du kan höra mig.
Jag funderar på att ha en liten tillställning när min barndom spräcks om en månad. Kom om ni vill. Då skulle jag bli glad.
:)
Förresten, jag måste återgälda en sak. Det är hemskt att jag inte gjort det än.
Men nu kanske det går. :)
Men gud, jag gör ju aldrig smileysar i bloggen. Men jag måste ju visa att jag är glad och inte helt och hållet likgiltig. Nejdå.
13.4.10
Never leave.
Kan vi inte segla iväg med en varm vind på ett stilla hav och bara flyta in i varandra.
Jag drömmer. Snart blir de tankar. You'll never see a finer ship in your life.
In your life.
Meningen har så mycket mer betydelse än så. Jag skulle inte ens fundera på att skriva något annat.
Jag funderar.
Koagulerar.
Förresten är det nog för sent, ändå.
Men vi skulle kunna sjunka neder i stället.
Neder i en annan värld. Atmosfär.
Flowers and leaves could float around and ahead of us.
Beklagar du det idag.
Nej, glöm bara idag, glöm idag.
Händer det att du förbereder ett liv och sedan inte lever det.
Nej, det livet har bara inte börjat än.
Men vad ska du då med detta till.
Förbereda, ju.
Lev, bara, lev nu.
Om folk bara kunde se mig som den jag är. Men det är inte deras fel att de inte ser. Det är mitt fel. Jag har aldrig chansen att riktigt vara helt mig själv. Det är så. Och den jag anses för att vara, den är jag inte. Och den som verkligen såg mig, den personen bara försvann. Jag undrar vart jag tappade bort personen. Om jag visste det, så hade jag kunnat hitta personen igen. Men någon viskar i mitt öra att det är för sent. Kanske gör det ingenting. Kanske är jag sådär bara för att blunda inför sanningen. Kanske är det bara bekräftelse. Kanske är det tomheten som jag inte längre når. Kanske är det tomheten som när man sitter och pratar med personen natten lång och inget annat. Det var som något man inte trodde kunde vara verklighet men som ändå ald
rig tar slut.
Kanske vaknade vi upp ur en dröm. Och mötte verkligheten. Men ibland vågar jag inte tro på det, jag klarar det bara inte.
KÄRLEKEN VINNER. Den vann kanske till och med över sig själv.
Vad är det då som hänt?
Bara ett annat av verklighetens ironiska skämt.
Somewhere problems melt like lemondrops.
You're just never there.
Why then, oh, why can't I?
Jag drömmer. Snart blir de tankar. You'll never see a finer ship in your life.
In your life.
Meningen har så mycket mer betydelse än så. Jag skulle inte ens fundera på att skriva något annat.
Jag funderar.
Koagulerar.
Förresten är det nog för sent, ändå.
Men vi skulle kunna sjunka neder i stället.
Neder i en annan värld. Atmosfär.
Flowers and leaves could float around and ahead of us.
Beklagar du det idag.
Nej, glöm bara idag, glöm idag.
Händer det att du förbereder ett liv och sedan inte lever det.
Nej, det livet har bara inte börjat än.
Men vad ska du då med detta till.
Förbereda, ju.
Lev, bara, lev nu.
Om folk bara kunde se mig som den jag är. Men det är inte deras fel att de inte ser. Det är mitt fel. Jag har aldrig chansen att riktigt vara helt mig själv. Det är så. Och den jag anses för att vara, den är jag inte. Och den som verkligen såg mig, den personen bara försvann. Jag undrar vart jag tappade bort personen. Om jag visste det, så hade jag kunnat hitta personen igen. Men någon viskar i mitt öra att det är för sent. Kanske gör det ingenting. Kanske är jag sådär bara för att blunda inför sanningen. Kanske är det bara bekräftelse. Kanske är det tomheten som jag inte längre når. Kanske är det tomheten som när man sitter och pratar med personen natten lång och inget annat. Det var som något man inte trodde kunde vara verklighet men som ändå ald
rig tar slut.Kanske vaknade vi upp ur en dröm. Och mötte verkligheten. Men ibland vågar jag inte tro på det, jag klarar det bara inte.
KÄRLEKEN VINNER. Den vann kanske till och med över sig själv.
Vad är det då som hänt?
Bara ett annat av verklighetens ironiska skämt.
Somewhere problems melt like lemondrops.
You're just never there.
Why then, oh, why can't I?
12.4.10
Vi rör oss.
Det leker några ungar
I slutet av dagen
och det räcker för mig
nuförtiden
Jag minns ett berg dit jag brukade gå
det var så vackert där
som en tavla över rätt och fel
man såg gårdakvarnar
men man såg skiten med
Det är samma spel
det är samma stad
det är nya ansikten
men samma hat
då "bäst just nu"
samma poäng
samma poser
men ett annat band på scen
ta min hand
och kom
så går vi vidare
Jag minns en dag på bensin
du bredvid
du vissla en Björn Olsson-melodi
Jag minns det
men inte mycket mer
Jag ser mig själv i spegeln
minns inte texten
"gå ut på scenen
med allt du har"
bara en gång till
Det snurrar till som svindel
tio år, tio år..
Förändras, förändras aldrig
Behåll din rastlöshet
och stanna inte
såna som oss blir aldrig framme
ta min hand
ta min hand
och kom
så går vi vidare
och stanna inte..
Stanna inte..
Stanna inte..
Stanna inte..
10.4.10
je suis perdue.
qu'est-ce que je vais faire quand je suis comme ça?
je veux être seule. mais seule avec toi. seulement toi. et je ne sais rien. pas aujourd'hui.
et si tu voudrais chanter avec moi, je serais plus heureuse.
j'y pense quand je suis seule comme ça. tu me comprends, hein?
j'écoute tes chansons seulement d'entendre ta voix.
et hier, nous m'avons vue quand j'étais une petite fille.
mais silence. ssssilencccce... et maintenant... tu m'entends? sssilenccce...
tu dis que tu m'attendais. mais je ne sais pas si on peut rester ensemble toute la vie. mais ça, c'est mon rêve. tous les autres sont ennoyants.
mais je n'ai pas du temp cettes journées.
fin.
je veux être seule. mais seule avec toi. seulement toi. et je ne sais rien. pas aujourd'hui.
et si tu voudrais chanter avec moi, je serais plus heureuse.
j'y pense quand je suis seule comme ça. tu me comprends, hein?
j'écoute tes chansons seulement d'entendre ta voix.
et hier, nous m'avons vue quand j'étais une petite fille.
mais silence. ssssilencccce... et maintenant... tu m'entends? sssilenccce...
tu dis que tu m'attendais. mais je ne sais pas si on peut rester ensemble toute la vie. mais ça, c'est mon rêve. tous les autres sont ennoyants.
mais je n'ai pas du temp cettes journées.
fin.
6.4.10
I'm timeless like a broken watch.
Well, there was a time when you let me know what's really going on below,
but now you never show that to me, do you?
But remember when I moved in you
and the holy dove was moving too
(and every breath we drew was hallelujah)
but now you never show that to me, do you?
But remember when I moved in you
and the holy dove was moving too
(and every breath we drew was hallelujah)
30.3.10
Glömenskapen. Alltså glöm-enskapen.
Näringsämnen. De och jag. Jag och dem.
Jag.
Jagad.
Bejaka.
Kondenseradmjölkkaka. Till slut tror jag att jag kommer braka.
Fast nej. Det tror jag inte.
Nej jag känner inte för att jobba där när allt kommer omkring. Lita inte. Det är för jobbigt, man måste ju slå numrena själv också, zut.
Interpol. Och det heter Europol. Förresten. Jag måste gå härifrån.
Jag måste gå härifrån. Nu mesamma.
Eller nej. Jag är nog inte klar.
Jag vill leva mitt förra liv. Jag ser på bild och hur kunde det bara vara så underbart mitt liv. Hur kunde det det. Nu har jag panik. Äntligen kom det fram.
Som jag väntat. Som om jag väntat.
Jag älskar allt det där, det vet du. Det är bara det. Nu har vi bara varandra.
Inte i jämförelse med förr då.
"N'aie crainte, à présent tout est fini
Et rejoins le monde d'où tu viens."
Oroa dig inte, allt är över nu,
och anslut dig till världen du kommer ifrån.
Jag.
Jagad.
Bejaka.
Kondenseradmjölkkaka. Till slut tror jag att jag kommer braka.
Fast nej. Det tror jag inte.
Nej jag känner inte för att jobba där när allt kommer omkring. Lita inte. Det är för jobbigt, man måste ju slå numrena själv också, zut.
Interpol. Och det heter Europol. Förresten. Jag måste gå härifrån.
Jag måste gå härifrån. Nu mesamma.
Eller nej. Jag är nog inte klar.
Jag vill leva mitt förra liv. Jag ser på bild och hur kunde det bara vara så underbart mitt liv. Hur kunde det det. Nu har jag panik. Äntligen kom det fram.
Som jag väntat. Som om jag väntat.
Jag älskar allt det där, det vet du. Det är bara det. Nu har vi bara varandra.
Inte i jämförelse med förr då.
"N'aie crainte, à présent tout est fini
Et rejoins le monde d'où tu viens."
Oroa dig inte, allt är över nu,
och anslut dig till världen du kommer ifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)