Hur jag än tiger.
Det var sant redan i tanken.
Fjällvickerblåvingarna
illa tilltygade mellan rasbranterna,
de sköra korgblommiga små växterna.
I solögat glittrar svart en plats från i går som
idag och sedan språk, minne, en frukt som
förr eller senare faller, och rådjur i
trädgården, rävar, grävlingar, fasaner
som kommer och sparkar.
Finns hos dig
fast du inte är här.
Hur skall jag kunna bevara
denna illusion, fingrarnas statiska:
skriv till mig, snälla.
Utanför fönstret pågår ett uppror.
Det är färgerna
och myllret under det böjda gräset,
fallfrukten.
Tvingar allt att finnas
hos dig nu.
Mörkerorden skriver mig hela natten.
Låter fönstret stå öppet hela natten,
vaknar till och somnar om hela natten.
Får inte bli rädd.
Jag drar täcket tätare över kroppen.
Vaknar svettig när rädslan gått över.
Tar oss till pildammarna, smular torra
korvbröd i gräset.
Men i regnbågslandet dör drakarna av
stjärnglitterpulver.
(Skriver för att övertyga dig om att finnas.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar