N'aie crainte, à présent tout est fini,
et rejoins le monde d'où tu viens.

22.4.10

Panikparantes.

Snälla hjälp mig jag känner att jag har blivit kall som de där andra. Åh, snälla vart har jag tagit vägen, jag vet inte nu hur ska jag någonsin kunna klara av att ta mig tillbaka igen jag måste andas men hjälp mig. Andas in din själ i min så att jag ska kunna förstå hur jag ska göra. Som Huckleberry. Som poeten. Som en annan nästan vemsomhelst. Vad ska jag göra. Varför ser det bättre ut när jag skriver det här och annars ingenting. Varför.
Skulle du kunna andas in i mig ge mig en bit av din själ sade jag snälla. Jag pratar med mitt förra jag eller var det till och med förrförra jag vet inte längre vart tog jag någonsin vägen och varför. Jag tänker inte prata om någon annan än mig själv just nu det är alldeles för sent.
Just det det var det jag skulle göra jag måste lämna det här nu.

Inga kommentarer: