Men väck mig då, har du aldrig tänkt på det. Jag hatar att fråga varför, till mig. Jag skulle kunna gå iväg utan. I'M GOING BACK TO THE START.
Tänk om det till och med är så att jag håller andan i all oändlighet utan att tänka på det alla gånger. Antingen ska man tänka på det hela hela tiden, eller aldrig någonsin i hela sitt liv. Bästa är att göra något åt sig. Det svåra är aldrig att inse. Det svåra är att ändra på det man hatar att inse. Det lönar sig aldrig att se på. Spotta på det då.
Men om det är för evigheten, just för din egen evighet. Hota någons evighet. Jag måste få fråga någon övre makt, hur stark man får vara. Jag behöver veta det. Det är aldrig för min skull. I promise you I will learn from the mistakes. Men hur ofta gör vi det sammanlagt och tillsammans. Du gick runt helt fel hörn den här gången.
Men vi behöver snarare något mer konkret. För abstrakta delar förstör oss för att vi är konkreta. Jag behöver en sorts uppmuntran. Som stjärnorna du lyser över mina drömmar. Som regnet stärker det du inte behöver och det värsta som du behöver desto mer. Men. Nej, inga men. Förbjud oss att tänka så. Förbjud bara mig. Förbannar du dig själv, det är då det är för sent. För då finns det inget kvar. Kämpa. Vad var det för kamp de pratade om. Hade ingen aning. Men ni andra, ni har världens.
Brev som aldrig kom fram. Brev som aldrig kom tillbaka.
Foryoutheworldislikepopularityformeitislikeadarkhole.
Led du då. Glömde du då. Då fanns du inte längre. Livet är inte det som spelar roll längre, det är världen. Men de ljuger, de dödar. Vad finns det att veta, vad finns det man måste veta om allt. Jag känner andlig bara. Du tror bara inte på mig.
Hur kan det aldrig ha förståtts. Det är något obrukbart.
Du andas och jag andas mer därtill. För att distans är något som vi aldrig pratar om och som vi aldrig har förstått oss på.
Nu ljuger jag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar