Jag gillar mest att sitta och titta på free-tv just nu. Men jag får lite ångest, mest efteråt, och det är ju det som är det mest normala. Om man någonsin ska se det så.
Jag måste börja träna, har jag tänkt flera veckor. Men sedan när man äntligen ska köpa kort så blir man förkyld.
Men det ser åtminstone ut som att jag kan åka till Lund och hälsa på Julia på höstlovet, det ser jag fram emot. Men jag skäms för mig själv nu. Jag tycker så synd om mig själv. Jag föraktar mig själv.
Båda sidor nu.
För längesedan var jag helt annorlunda, men vad gör det när det är ett annat liv, en annan grönska, ett annat djup. Eller förresten så ser jag inte djupet längre och det gör att jag hamanr i fel sorts djup. I ett djup jag inte vill vara i, som man inte ens inser att man är i själv. Här nere blir jag galen. Här nere vill jag fly från mig själv. Om man ändå mådde konstigt men ändå trivdes bra med sig själv utseendemässigt. Men det gör jag inte. Och jag bryr mig inte om ifall det är helt fel. För det är så mycket annat som är helt fel. Men under tiden bryr jag mig bara om mina fel.
I've got a feeling this is just for me. Men jag önskar det innefattade någon annan. Med. Men jag tror inte det är så.
Jag är oproportionerad, min näsa är för stor, mitt hår är bara uppsatt, jag är bredaxlad, jag har för stora armar, jag har konstig haka, jag vill bli mindre och skära bort alla fel som bara är där utan nytta.
I could have been someone.
-Well, so could anyone!!!!!
Bara jag blev nöjd skulle jag bli lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar