Jag är så glad för att det känns som att jag gör mer saker som att träffa vänner och ha lust till att hitta på saker och sträva efter det. För att det är det enda jag vet just nu. Eller om jag vet. Det är mer att jag ser till att göra det och då blir det så mycket bättre, allt känns så bra i hjärtat.
Vi kan inte göra mer än att vänta ändå. Det är klart jag tänker. Det är ju jag. Vad skulle jag annars vara?
Varför skulle jag vilja skriva om skotrar.
Tabletter på nattduksbord, ögonlock, tunga. Hon kan inte vakna än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar