Jag ska aldrig mer upplysas om att vara någon jag inte är, från mitt eget håll. Alltså, vet ni hur mycket jag bara har bombarderats av livets hemlighet och mening och människorna, från skolan och så självklart mig själv??
Vänta, jag bara måste lyssna på spotify. Jag saknar min skrivmaskin något outhärdligt men jag tror att den är trasig. Jag vill, åh, tänk att sitta och skriva brev på franska på en skrivmaskin. Jag längtar tills att jag lär mig. Åh, herregud ta mig ända bort till andra sidan världen i Paris. http://open.spotify.com/track/3Y6o1IvFQ5B6mQnktJM5Hj
Det är dit bort jag ska, där jag lever. Har du också hört talas om att man kan leva? Jag har också undrat över vad det egentligen innebär. Är inte livet något som sviker en? Nej, det är det inte. Det fungerar inte så, för man bestämmer över sitt eget liv. Man bestämmer om det går bra eller dåligt. För man bestämmer över en själ, ens egen själ. Och det är där allting till slut upphör att finnas. Men vad är det då att finnas till? Själen överlevde. Anden överlevde, och lever ännu kvar i denna värld. Men som något helt annat.
Men den här själen är starkare än någonsin, än något annat du kan tänka dig.
J'y suis jamais allé. Tu le comprends en realité?
Non, pas du tout.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar