Guldet blev till sand.

Jag tänker på att det är lite tråkigt att ha läst allt som går om utvandrarna från Ljuder socken. Jag beundrar böckerna så mycket, det är så starkt allting. Allting var så bra skrivet och så levande och verkligt. Jag tror inte att jag någonsin skulle ha förstått hur emigrationen riktigt var om jag inte hade läst böckerna om utvandrarna. Vissa av dem kom aldrig fram. Aldrig någonsin. Just det att Vilhelm Moberg tar med historisk fakta i texten, och Erik Jansson, sekteristen från Hälsingland som med sin sekt emigrerade till Amerika för att där kunna utöva sin religion, som tyvärr gjorde så att många aldrig kunde dra sig ur. Men det blir så äkta allting, för att ingenting han förmedlar inte stämmer. Han skriver från så många olika perspektiv, och sättet som människorna argumenterar för olika saker.
Alla personer berör så starkt, och på så olika sätt. Kristinas och Roberts öde. Hur de förlikar sig och låter livet gå som det går, och inte längre räds för att livet ska ta slut.
Bara barnen hinner växa upp först.
Men Robert och Arvids öde är så egenartat att det någonstans kändes som att det verkligen var förutbestämt.
Han, som var min kamrat
Han trodde mitt ord, fast jag redan då
Såg att längs denna väg
Fanns knappast det jag ville nå.
Det är på riktigt. Det var guldet de letade efter, men inte var det vad det letade efter egentligen. De ville vara fria, de ville aldrig mer ha någon husbonde. De trodde att guldet skulle hjälpa dem.
Och Kristina. Som gav sitt liv åt Gud. Hon lade helt och hållet sitt öde i hans händer. Om Gud ville att hon skulle bli frisk, så skulle han se till att hon blev det. Men om han inte ville det, då fick hon dö. Ingen annan kunde komma och ändra på det Gud en gång hade bestämt för henne.
Det är det starkaste jag någonsin läst känns det som ibland. Visst är det säkert starkare med böcker som personer skriver om sig själva och själva har varit med om, i praktiken.
Men även om inte just Karl Oskar och Kristina och deras medmänniskor fanns, så fanns alla andra.
När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.