Varför, varför kollar jag igenom gamla grejer när jag vet hur obehagligt det känns efteråt? Inte för att jag egentligen har förstått varför. Det är väl det att jag trivs bra just nu och det är så att jag inte kände mig själv riktigt bra förr och bara inte vill tillbaka. Känslor och veta hur det kändes. Men jag håller på att röja undan. Allt som är gammalt.
Usch, mamma hade rätt. Den här pyjamasen sticks som fan.
Måste ta mig tillbaka till nuet nu, hjälp mig ni små fina människor. Men första hand TV för att det är lättillgängligast. Kollade på tunnebanakartan över London, och kom på att jag saknar staden mycket. Det var fint där. Det var fint att syster min bodde där ett tag. Jag saknar att åka och hälsa på henne där. Blev förstås bara två gånger, men det var trevligt. Och så kommer jag ihåg att sista gången i våras så lyssnade jag på Fairytale of New York och därför tänker jag på London från den gången nu när jag lyssnar på den låten. För alltid. På något sätt så är det så starkt och jag vill aldrig sluta. The boys of the NYPD choir were singing Galway Bay, and the bells were ringing out for Christmas day. Den känns så vårig istället. Vi åker, eller tyst med mig.
Förändring sker snabbare nej åh långsammare än vad man någonsin kan tro förstår du mer vad jag menar med livet nu för jag har hört att du tror på att räkna år jag tror på att man kan försöka fastän man vet hur det skulle ha slutat egentligen men vräk oss inte i onödan för vi du och jag vi är inte ett skämt inte den här gången för det är något mer vi behöver något annat vi rör oss runt nu för alltid så säger jag nu eller aldrig det är försent att ändra sig men jag kan ändå inte låta bli att fråga varför vissa saker känns så bra i nuet fastän man vet att när man kommer att tänka tillbaka på det så kommer det inte kännas så bra som det hade kunnat det är därför jag inte gillar att gå igenom gamla saker för nu är jag rädd att jag kommer att se tillbaka på hela mitt långa liv exakt likadant men det får jag ju inte ni anar inte hur mycket jag saknar julia och jag ska ta ur mig det här nu innan något annat tar mig ifrån allt som är genombrutet av gamla lögner var kommer de ifrån egenltigen varför skapades dem i denna värld som är en annan dimension än den du föddes i och nu går det så långt att jag är livmörkrädd för mig själv och mitt liv och även fast jag inte ens vet vart jag har dig nu så måste du få det största tacket för att du tog mig bort gav mig iväg därifrån jag älskar dig det är inte meningen att någon någonsin ska läsa det här så gratulerar nu är du här ändå utan att du egentligen förstod varför för visst var det inte din tanke när du började läsa att det skulle sluta såhär så här skrämmande och vad du än kan tänka dig men visst är du våghalsig håll med om det gör det så ska jag aldrig mer säga något som alla andra hela tiden säger för nu är det över och jag skulle kunna göra vadsomhelst för att få ro och bara försvinna till en annan plats för ett tag alltså en annan plats i världen men jag håller mig kvar vid språket så att det inte går att förhålla sig på ett eller annat sätt och nu är det slut.
And we don't know why we fear how we feel inside.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar