Jag steg uppför med skjutna vingar genom glass slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
Men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort, men moln kom i vägen.
Jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minn jag har aldrig försått mig på moln, inte det minsta.
Kom, sommarnätter under stjärnor, kom med ensamheter dagen om
och om du behöver den, finns aldrig gryningen, har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat, och du lämnar dem skrattande när du gått
och om du brydde dig, säg inte till nån. Ge inte bort dig själv.
Jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från att ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
Och jag skulle ha ringt dig i kväll, men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt: "jag älskar dig", men stolthet kom i vägen.
Och du eller jag, vem är konstigast? Är det bara jag som förändrats?
Ja, nåt är borta.. Men nåt hittas varje dag.
Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag, jag förstår inte livet, inte det minsta.
Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara livsillusioner.
13.9.10
Hon kanske vaknar snart igen.
Jag är så glad för att det känns som att jag gör mer saker som att träffa vänner och ha lust till att hitta på saker och sträva efter det. För att det är det enda jag vet just nu. Eller om jag vet. Det är mer att jag ser till att göra det och då blir det så mycket bättre, allt känns så bra i hjärtat.
Vi kan inte göra mer än att vänta ändå. Det är klart jag tänker. Det är ju jag. Vad skulle jag annars vara?
Varför skulle jag vilja skriva om skotrar.
Tabletter på nattduksbord, ögonlock, tunga. Hon kan inte vakna än.
Vi kan inte göra mer än att vänta ändå. Det är klart jag tänker. Det är ju jag. Vad skulle jag annars vara?
Varför skulle jag vilja skriva om skotrar.
Tabletter på nattduksbord, ögonlock, tunga. Hon kan inte vakna än.
8.9.10
Går vidare men stannar inte.
Jag vet inte hur jag ska vara när jag känner det som att jag hatar mig själv. Eller, som att jag inte ens finns. Som att jag hellre sitter hemma och pluggar i stället för att gå till skolan. Men jag ska inte bli sådär igen, som för så längesen. Jag ska vara starkare än så.
Jag ska ta avstånd och inte prata om det mer. Världen blir annorlunda när det blir höst. Men hur annorlunda blir den inte nu. Jag vet inte du vet inte vi hatar och älskar. Jag känner inte igen något längre. Inget alls. Hjälp mig. Varför hemlighåller ni saker? Varför hemlighåller ni skolan?
What is it I must do? Cause I would do it all the time now.
Jag ska ta avstånd och inte prata om det mer. Världen blir annorlunda när det blir höst. Men hur annorlunda blir den inte nu. Jag vet inte du vet inte vi hatar och älskar. Jag känner inte igen något längre. Inget alls. Hjälp mig. Varför hemlighåller ni saker? Varför hemlighåller ni skolan?
What is it I must do? Cause I would do it all the time now.
5.9.10
The Scientist.
Come up to meet you, tell you I'm sorry. You don't know how lovely you are. I had to find you, tell you I need you. Tell you I set you apart. Tell me your secrets and ask me your questions. Oh, let's go back to the start. Running in circles, coming up tails. Heads on a silence apart.
Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be this hard. Oh, take me back to the start.
I was just guessing at numbers and figures. Pulling the puzzles apart. Questions of science, science and progress. Do not speak as loud as my heart. But tell me you love me, come back and haunt me. Oh, and I rush to the start. Running in circles, chasing our tails. Coming back as we are. Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be so hard. I'm going back to the start.
Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be this hard. Oh, take me back to the start.
I was just guessing at numbers and figures. Pulling the puzzles apart. Questions of science, science and progress. Do not speak as loud as my heart. But tell me you love me, come back and haunt me. Oh, and I rush to the start. Running in circles, chasing our tails. Coming back as we are. Nobody said it was easy. It's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be so hard. I'm going back to the start.
2.9.10
want but then need.
don't try to say to me that this was never meant to be.
jag ville så gärna gå litterär gestaltning, de sade på min tid att det bara gick att läsa i trean. bu.
nu ska jag i stället börja på pilates med jessica. jag ser verkligen fram emot att börja något nytt, som tydligen skall få en att må bra. det bestäms.
gitarren fick komma fram igen, den hade gömt sig länge bort från mig.
att tro på kärlek. when you love someone but it goes to waste.
det där att från början ändras. jag funderar över ljuset här i rummet. det kändes inte rätt att sitta med en taklampa tänd. funderade över hur det skulle kännas att sitta helt mörkt. men det kändes för ensamt. men kanske bara någon lampa? nej, det känns inte heller bra. det bästa är att ha taklampan tänd men att ignorera den. jag vill gå på skrivarkurs. tears stream when you lose something you cannot replace. i will learn from my mistakes. lonely, dear.
jag tror att så mycket handlar om perioder att man lyssnar på viss musik vid samma tid som man gjorde det förra året, för att kunna minnas känslan då. jag kände mig bättre då. bättre fysiskt, bra psykiskt. oh, take me back. fast jag ser saker helt annorlunda. eller jag menar vissa saker. som att julia nu har åkt bort igen och jag inte träffar henne. men jag tror det blir roligare nu, då jag vet hur det är. vi har setts så mycket i sommar och tagit vara på tiden. för att. nobody said it was easy. men det känns närmare nu och mer som att hon är hos mig när vi pratar i telefon. som att bara för att hon förut inte var i samma land, så kändes det inte som att hon alltid var så närvarande att hon kunde se. fast jag vet ju att hon gjorde det. men känslor alltså... nu pratar vi gratis i mobilen, vi kan ses lättare. jag åker och hälsar på under höstlovet, ser så mycket fram emot det. fast det är hela två månader kvar. men det är mycket roligt som händer innan. tycker jag. skaffa linser och KLIPPA MIG. herregud vad underbart. ETT ÅR. ETT ÅR!!!
äntligen kommer jag utseendemässigt se ut som jag vill, mera i alla fall.
jag är så nyfiken på pilates kursen. se vilket resultat det blir. härligt att jag får gå med jessica också, då ses vi mer.
jag ska lyckas.
vilket höstigt inlägg, för det känns höst.
varför är man alltid rädd för hösten? det är som att hela världen blir helt annorlunda, som att man inte egentligen vet vad höst är.
jo, den kommer efter sommaren. det är det som är grejen. därför är man rädd.
jag ville så gärna gå litterär gestaltning, de sade på min tid att det bara gick att läsa i trean. bu.
nu ska jag i stället börja på pilates med jessica. jag ser verkligen fram emot att börja något nytt, som tydligen skall få en att må bra. det bestäms.
gitarren fick komma fram igen, den hade gömt sig länge bort från mig.
att tro på kärlek. when you love someone but it goes to waste.
det där att från början ändras. jag funderar över ljuset här i rummet. det kändes inte rätt att sitta med en taklampa tänd. funderade över hur det skulle kännas att sitta helt mörkt. men det kändes för ensamt. men kanske bara någon lampa? nej, det känns inte heller bra. det bästa är att ha taklampan tänd men att ignorera den. jag vill gå på skrivarkurs. tears stream when you lose something you cannot replace. i will learn from my mistakes. lonely, dear.
jag tror att så mycket handlar om perioder att man lyssnar på viss musik vid samma tid som man gjorde det förra året, för att kunna minnas känslan då. jag kände mig bättre då. bättre fysiskt, bra psykiskt. oh, take me back. fast jag ser saker helt annorlunda. eller jag menar vissa saker. som att julia nu har åkt bort igen och jag inte träffar henne. men jag tror det blir roligare nu, då jag vet hur det är. vi har setts så mycket i sommar och tagit vara på tiden. för att. nobody said it was easy. men det känns närmare nu och mer som att hon är hos mig när vi pratar i telefon. som att bara för att hon förut inte var i samma land, så kändes det inte som att hon alltid var så närvarande att hon kunde se. fast jag vet ju att hon gjorde det. men känslor alltså... nu pratar vi gratis i mobilen, vi kan ses lättare. jag åker och hälsar på under höstlovet, ser så mycket fram emot det. fast det är hela två månader kvar. men det är mycket roligt som händer innan. tycker jag. skaffa linser och KLIPPA MIG. herregud vad underbart. ETT ÅR. ETT ÅR!!!
äntligen kommer jag utseendemässigt se ut som jag vill, mera i alla fall.
jag är så nyfiken på pilates kursen. se vilket resultat det blir. härligt att jag får gå med jessica också, då ses vi mer.
jag ska lyckas.
vilket höstigt inlägg, för det känns höst.
varför är man alltid rädd för hösten? det är som att hela världen blir helt annorlunda, som att man inte egentligen vet vad höst är.
jo, den kommer efter sommaren. det är det som är grejen. därför är man rädd.
1.9.10
Du väckte mitt inre.
Men väck mig då, har du aldrig tänkt på det. Jag hatar att fråga varför, till mig. Jag skulle kunna gå iväg utan. I'M GOING BACK TO THE START.
Tänk om det till och med är så att jag håller andan i all oändlighet utan att tänka på det alla gånger. Antingen ska man tänka på det hela hela tiden, eller aldrig någonsin i hela sitt liv. Bästa är att göra något åt sig. Det svåra är aldrig att inse. Det svåra är att ändra på det man hatar att inse. Det lönar sig aldrig att se på. Spotta på det då.
Men om det är för evigheten, just för din egen evighet. Hota någons evighet. Jag måste få fråga någon övre makt, hur stark man får vara. Jag behöver veta det. Det är aldrig för min skull. I promise you I will learn from the mistakes. Men hur ofta gör vi det sammanlagt och tillsammans. Du gick runt helt fel hörn den här gången.
Men vi behöver snarare något mer konkret. För abstrakta delar förstör oss för att vi är konkreta. Jag behöver en sorts uppmuntran. Som stjärnorna du lyser över mina drömmar. Som regnet stärker det du inte behöver och det värsta som du behöver desto mer. Men. Nej, inga men. Förbjud oss att tänka så. Förbjud bara mig. Förbannar du dig själv, det är då det är för sent. För då finns det inget kvar. Kämpa. Vad var det för kamp de pratade om. Hade ingen aning. Men ni andra, ni har världens.
Brev som aldrig kom fram. Brev som aldrig kom tillbaka.
Foryoutheworldislikepopularityformeitislikeadarkhole.
Led du då. Glömde du då. Då fanns du inte längre. Livet är inte det som spelar roll längre, det är världen. Men de ljuger, de dödar. Vad finns det att veta, vad finns det man måste veta om allt. Jag känner andlig bara. Du tror bara inte på mig.
Hur kan det aldrig ha förståtts. Det är något obrukbart.
Du andas och jag andas mer därtill. För att distans är något som vi aldrig pratar om och som vi aldrig har förstått oss på.
Nu ljuger jag igen.
Tänk om det till och med är så att jag håller andan i all oändlighet utan att tänka på det alla gånger. Antingen ska man tänka på det hela hela tiden, eller aldrig någonsin i hela sitt liv. Bästa är att göra något åt sig. Det svåra är aldrig att inse. Det svåra är att ändra på det man hatar att inse. Det lönar sig aldrig att se på. Spotta på det då.
Men om det är för evigheten, just för din egen evighet. Hota någons evighet. Jag måste få fråga någon övre makt, hur stark man får vara. Jag behöver veta det. Det är aldrig för min skull. I promise you I will learn from the mistakes. Men hur ofta gör vi det sammanlagt och tillsammans. Du gick runt helt fel hörn den här gången.
Men vi behöver snarare något mer konkret. För abstrakta delar förstör oss för att vi är konkreta. Jag behöver en sorts uppmuntran. Som stjärnorna du lyser över mina drömmar. Som regnet stärker det du inte behöver och det värsta som du behöver desto mer. Men. Nej, inga men. Förbjud oss att tänka så. Förbjud bara mig. Förbannar du dig själv, det är då det är för sent. För då finns det inget kvar. Kämpa. Vad var det för kamp de pratade om. Hade ingen aning. Men ni andra, ni har världens.
Brev som aldrig kom fram. Brev som aldrig kom tillbaka.
Foryoutheworldislikepopularityformeitislikeadarkhole.
Led du då. Glömde du då. Då fanns du inte längre. Livet är inte det som spelar roll längre, det är världen. Men de ljuger, de dödar. Vad finns det att veta, vad finns det man måste veta om allt. Jag känner andlig bara. Du tror bara inte på mig.
Hur kan det aldrig ha förståtts. Det är något obrukbart.
Du andas och jag andas mer därtill. För att distans är något som vi aldrig pratar om och som vi aldrig har förstått oss på.
Nu ljuger jag igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)