Kärlek.

Livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid va vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Den där pojken har aldrig riktigt sett nån i ögonen och jag förstår om du skulle träffa nån bättre sedan. Men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag vet ett berg dit jag brukade gå. Det är så vackert där, nästan som en tavla, åh.
Nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar.
Men man ser skiten med.
Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på.
Men du kommer aldrig behöva ljuga igen och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.
Så många brorar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Så många vänner jag känt, ingen som jag riktigt behövde, nej.
Så många broar jag bränt..
Jag går inte isär när jag går med dig.

Panic at the streets of London.

Jag ska kanske träffa Sara i kväll, hurra!
Jag har precis duschat håret, första gången sedan jag klippte det. Det var ungefär fem dagar sedan.
Haha nej. Två.
I just wanted to get me out.

Måndag Tisdag men Onsdag.

Jag tror jag har en negativ period framför mig. Vad tråkigt. Men det blir kanske lite roligare på onsdag ändå. Ja. Ja, så måste det bli. Men idag.. Ingen sovmorgon, vara i skolan mellan sju och åtta i kväll, fixa present, plugga, naturkunskap, franska, men just det, svenska utan läxa! >>En bra sak med dagen.
I går pratade jag med Julia över Skype. Det var kul att prata med henne själv. Men i natt drömde jag att hon var jätteelak. Det var inte kul, och inte alls henne heller.
Vad händer i morgon då.. Ännu mer naturkunskap. Franska.. Just det, sedan är det bara idrott, men jag slutar ändå tio i fyra. Kiss my ass.. Enda ljuspunkten är väl att jag då äntligen kan börja plugga på naturkunskapsprovet om vi då fått kunskapskraven. Och det är en ljuspunkt för att jag inte kommer behöva ha så mycket att göra i helgen då. >>En bra sak med dagen.
Jag borde egentligen fundera på att gå nu.. Fast varför bry sig. Jag börjar halv nio och det tar 5 minuter att cykla. Vi ska vara i 1409 typ.. Men jag vill i och för sig inte stressa, för då kommer jag bli så varm däruppe, det är alltid varmt där. Och sedan kommer man ner till 1100-korridoren och där är det adjö luft.
Men sedan är det lunch!
Jag längtar.
Eller inte. Jag vet ingenting längre.
Mer än att jag längtar otroligt mycket till höstlovet. Det kommer bli underbart.
Jag är rädd för Frankrike. Men jag tror jag kommer tycka om det i alla fall, även om jag är dålig på sådant där och att det är första gången jag verkligen gör det. Men vem känner inte så. Jag får göra det bästa av situationen. Det intalar jag mig alltid.
Men nu ska jag börja tänka.
JAG GÅR.

December.

Jag längtar till december. Jag vill ha den där julkänslan. Sitta på café och ha det mysigt med julmusik. Och jag tror att jag saknar den förra vintern. Den var bra. Jag lyssnade mycket på ABBA. Och filmen kom ju. Den var ju en hjälteinsats typ. Haha.
Don't go wasting your emotion, lay or your love on me..
Don't go sharing your devotion, lay or your love on me..
Men jag tror att det kommer tillbaka snart, det där med december. Det blir ju såklart annorlunda varje år, men jag känner på mig att det blir bra i år med.
Ja det var någonting med luften också. Jag minns den. Och jag saknar den. Jag har glömt bort det hemska. Det finns inte för mig längre. Det är dött nu.
Men jag. JAG LEVER!
Haha.

Blogg. Jamen Saraminrara.

Ja, Jessica. Jag tror verkligen på att man skriver i sin blogg när man har så mycket förlorad tid så att man inte gör något bättre. Det är ju egentligen så tråkigt det här. Oftast skriver man ju bara för att man vill beklaga sig, utan att nån behöver lyssna. Och det kanske till och med hjälper. Ibland är det precis tvärtom. Men ja, ibland kan man göra sig detta besvär då man är så glad att det inte spelar någon roll. Då man vill göra sig av med sin tid bara för att den ändå inte spelar någon roll längre. Då något så mycket bättre väntar.
För vad handlar detta om egentligen? Jag skriver. Ja. Det är allt.
Men ibland är det bara tillräckligt. Ibland finns det inget annat som väntar.
Väntar på att bli klart.
Jag tycker det är tråkigt. Jag vill ringa Sara. Jag vill träffa Sara. Kanske hon kan? Kanske hon faktiskt kan! Men jag vet inte. Jomen jag vill egentligen. Jag saknar Saras blogg. Hon om någon borde verkligen ha en blogg. Ja. Hon har ju alltid sitt att fundera på. Och det är så intressant och roande att läsa. Jag saknar Saras blogg. Jag saknar Sara med. Sara. Nu har jag sagt det i mitt huvud så många gånger att jag tycker att det låter konstigt. Du vet ju vad jag menar. Heter hon verkligen Sara? Ja, det gör hon ju. Och hon passar att heta Sara. För det är detsamma som det jag sa. Ju mer jag hörde hennes namn i huvudet, ju konstigare blev det. Ju mer man lär känna Sara, ju konstigare blir hon.
HAHA. (I)
Ja.
Jag älskar min Sara.

Något stör.

Jag känner inte för mig själv.
Jag är trött, säg mig, varför är jag trött? Egentligen vet jag nog. Egentligen vet jag nog att jag inte har det rätt för mig.
Jag känner mig så inbunden i mig själv, och jag behöver en annan.
En annan som jag har och som finns.
Men var finns jag.
Var finns jag när allting faller. Jag ser, visst kan jag se, men jag är inbunden i mig själv.
Någon har låst in mig. Kanske är det bara jag.
Kanske är det bara jag.

Stanna inte.

Jag ser verkligen fram emot i helgen så jag får träffa dig. Det kommer kännas mycket bättre då. Jag hoppas det i alla fall, så är min syn på det nu i alla fall. Vi kommer inte komma ihåg. Oh, take me back to the start. Jag undrar om något har tappats eller om det bara är annorlunda, om jag har gjort fel saker om jag har drivit mig själv till vansinne. I used to rule the world.
I used to roll the dies. Feel the fear in my enemy's eyes.
Jag vet vem fienden var. Det var jag. Det där som jag hatade.
Just ignore me please
just for always please
then just go away
and never talk again
Protect yourself from me
because you're just air to me
then just leave me here
and don't talk to me.
Den känslan, den luften. Den dagen, den sorgen. Stanna inte.
Berätta för mig som att jag inget vet. Som att allt har glömts, och vi börjar om från början.
For some reason I can't explain.
Jag saknar dig, Calle. Jag saknar dig. Massor. Men jag mår dåligt av oss ibland. Ibland. För att så mycket förstörs när våra känslor överväldigas och vi båda blir ledsna och jag vet varför. Jag vet i alla fall varför jag är sådan. För att jag inte kan andas. För att vi ses så kort och så sällan. Jag älskar dig så mycket. Det är därför. Jag mår alltid alltid så bra som jag bara kan när vi ses hela tiden varje dag jätte länge. Det är så jag vet att jag vill ha det. Och det känns så bra nu att jag vet om det. För jag hatar det som det var i vintras då jag hade all denna panik. Jag var så farligt rädd. Jag trodde mina känslor var fel, men det var inte så. Jag vet det. Och jag visste det då också. Jag älskade dig så mycket och för att vi inte kunde ses mer och jag aldrig visste hur det var riktigt. Men sommarlovet visade mig verkligen. Jag vill verkligen leva. Leva dig. Leva mig. Jag lever mig genom dig. Leva oss.
Men glöm inte, mina vänner, jag lever för er med. Jag kan inte mycket annat. Än att fascineras av underbara människor. Som förstår vad jag menar. Som jag älskar.

Och jag vill tillägna detta till en jättebra flicka som inte vet om vad glad hon gör mig.
Tack, det är otroligt.