Jag känner inte för mig själv.
Jag är trött, säg mig, varför är jag trött? Egentligen vet jag nog. Egentligen vet jag nog att jag inte har det rätt för mig.
Jag känner mig så inbunden i mig själv, och jag behöver en annan.
En annan som jag har och som finns.
Men var finns jag.
Var finns jag när allting faller. Jag ser, visst kan jag se, men jag är inbunden i mig själv.
Någon har låst in mig. Kanske är det bara jag.
Kanske är det bara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar