Livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid va vi två.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Den där pojken har aldrig riktigt sett nån i ögonen och jag förstår om du skulle träffa nån bättre sedan. Men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten.
Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Jag vet ett berg dit jag brukade gå. Det är så vackert där, nästan som en tavla, åh.
Nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar.
Men man ser skiten med.
Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på.
Men du kommer aldrig behöva ljuga igen och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen.
Så många brorar jag bränt, ingen tog mig riktigt över, nej.
Men jag går inte isär när jag går med dig.
Så många vänner jag känt, ingen som jag riktigt behövde, nej.
Så många broar jag bränt..
Jag går inte isär när jag går med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar