Talking dirty for a hobby - that's alright
So pour another glass of wine
I think of England this time
Idag hade jag kunnat skrika ut ett vårskrik. Men jag gjorde det inte idag. Det är jobbigt att känna det som att det inte ser bra ut. Men det kan också vara jobbigt när man tycker att det ändras hela tiden och inte vet om man tycker att det ser bra ut eller inte.
The heart is a rebel - make me see.
The heart is a rebel - stay with me.
Jag känner mig kreativ just nu. Jag vet inte varför men jag tror, åh som jag tror, att det är tack vare Allt. Jag läser den nu av Lowden, och jag tror att jag ibland läser som hon läser högt men jag törs inte göra det egentligen.
Som att du känner till ord som syllogism, lakonisk, patalogisera, sober, perturbation, depravation och novationer. Säg till om du gör det.
Jag ser boken som en magnifik övning till Högskoleprovets ordkunskap. Som jag oroar mig för Högskoleprovets ordkunskap. Men jag tror att mitt ordförråd kommer att förändras efter boken. Kommer ändå ha läst ut de dryga 600 sidorna snart, det tog mig i går kväll och lite idag att läsa 100 sidor.
Men allt är relativt.
Nu har jag sökt på orden på en internetbaserad ordlista, den vanliga. Är det något jag tycker låter nördigt så är det när folk säger SAOL. Vadå Saoul, det låter inget bra och bara dumt. Nej, jag föredrar Svenska Akademins Ordlista.
Jag är inte särskilt förtjust i att sova på eftermiddagen och vakna och känna sig omedelbart förvirrad och ha ont överallt. Samtidigt som jag känner att jag inte vill sova, utan vill kolla klart på How I met your mother så går det bara inte. Det är en kamp om tillvaron. Jag tror att jag skulle klara mig bra som en kvastfenad fisk.
Det var en glömd känsla som letade efter mig i går någon gång, jag minns inte när. Men den där musiken jag så förargligt hade glömt för att jag inte äger den. Men så lyssnade jag på den och vilken känsla. En underbart lycklig känsla. Men jag som trodde att jag inte var speciellt lycklig då. Men kanske var jag det. Jo, ett tag. Då. Men sedan var det det där med konserten. Jag drabbas av ett illamående när jag tänker på den nu. Jag måste känna att det känns bra just nu. Men, fem veckor är långt. I går var det 1 år och 7 månader. Tänka sig. Men vi ska prata i helgen. Om mycket. Jag förstår inte mig själv efter att jag har pratat i telefon med kärleken. Jag har gråtit. Men vad jag har kommit på är. Vad jag har kommit på är. Att det är inte som det är. Det är distansens perturbation. Den kanske alltid har funnits där. Bara att jag har glömt det. I början var det ju så ledsamt. Sedan förträngde jag det, eller bestämde mig för att inte tänka på det. Och då är det nog så här nu. Men jag hatar också ordet här. För vad gör jag här.
You can concentrate on the ones you love. You can concentrate. But now they’re gone.
För vad får man egentligen reda på hos sig själv när man bara ses på helger. Jag är svag. Det är jag. Jag gråter. Du gråter inte. Jag gråter inte för att jag inte älskar. Jag gråter för att jag älskar. Ibland gör sådant bara ont. För att man vet hur det helar en när man är där. Jag är som mest gnällig och ledsen när vi ses kort och med långa avstånd. Jag är som mest glad och skrattfull när vi ses länge och ofta. Varför är det inte så, min vän? Varför är det inte så.
Now it is time to go home. And now when it is time to go home. It is time to believe. It is time to believe in what you do believe in.
- Can you hear me?
- Yes.
- What did I say?
- You said I have got to believe. Believe in what I do believe in.
When the time has left me, I can go wherever I want. And I can stay.
This time I won't cry.
- What shall you do for so long? What is there to do but cry nowadays?
- I shall believe in what I do believe in. I shall forever believe. And the time
shall never decide ever again.
I would like to write a book. I want others to see what I believe in.
Then they will not feel alone. Lonely hearts will float around the stars that night.
That night, when I am forever liberated.
- Is that your dream?
- That is my only dream.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar