Instru-mental.

Om ändringarna bara kunde sparas, den gamla stilen skall ju bort. Bortortort.
Det blir repristeater för mig på lördag. Den banala kärleken, med Calle. Vår kärlek är inte banal.
Radikal? Genial? Jubial? Total?
Anpassningsbar.
There is a shadow hanging over me. This week. And for all week to come. No, I wanted to write week.
Min håruppsättning har gjort entré. Den lyckades bara i kväll, men det går åt.
Jag ser fram emot att börja läsa Jane Eyre på svenskan. För det är lugnt vi skall ha läst klart den till 10 maj.
Jag skall bara läsa först.
Kvittersitteriettträdfulltavglitterguldgrönochsilverglittertillsjagbliravmedalltfnitter.
Filmkunskap är inte bara film, det är historia också. Jag gillar egentligen mest då det står om svensk film. Patriotiskt väl.
Man fick byta ut alla projektorer för att få ljud med i filmen.
1930-talet.
Det blev mer eskipism för att folk skulle tänka på annat än den ekonomiska krisen.
Borta med vinden.
William Randolph Hearst förstod att det var han filmen handlade om och då blev han sned (Citizen Kane).
Svenskarna såg mer film än någonsin tidigare, intresset tilltog år efter år genom hela decenniet.
Man drack mycket i filmen och när man tittade på den.
Filmerna målade upp en falsk lyckobild som gjorde folk upprörda.
Regissören var duktig på propagandafilmer och filmen blev en av de mest ryktbara och emotionellt laddade propagandafilmer som någonsin gjorts (Viljans triumf).
Och jag lyssnade för ett tag sedan på Titanicmusik och det gjorde mig senti-mental. senti-mental.
A hero of war, yeah, that's what I'll be.
Oh non, nous avons des mots francais pour devoir à demain.. Je n'ai pas de temps..
Jag måste lära mig när man säger des, de, du, de la hur man skiljer på när man ska böja och när det bara är de. Jag glömmer alltid bort. Men nej förresten, jag tror det är när det är måttord som man säger de la/du. Jo så är det nog. Men annars då?
Vet någon. Någon där.
Jag kräks snart. Kräks.