N'aie crainte, à présent tout est fini,
et rejoins le monde d'où tu viens.

18.3.10

L'avion.

GGG.
Men i och för sig är det ju så man borde springa. Barfota alltså.
Dagens ord: Girighet.
Jag ber mig om ursäkt för att jag skriver så dåligt och ointressant.
Förutom då jag skriver om något annat än om mig själv.
2 månader kvar och sedan vänds min värld skulle jag tro. Men nej.
Bara för det ger han mig typ jag vet inte TRE GITARRLÄXOR.
Ibland uppfattar jag inte allt. Ibland uppfattar jag inte allt.
Observera att jag skrev det två gånger för att det ju är två olika saker.
Jag funderar på en sak. Vem bestämmer om vilka instrument som passar bra tillsammans.
Jag menar. Hur vet man det från början. Vad avgör.
Musiken.
Nej, Timo, du är inte ursäktad att du avbryter musiken IGEN.
Ny låt. No one listens to no one else. Med Broder Daniel. Jag har inte hört den förut.
Avguda någon varje dag så blir du till slut som en som jag.
Jag tror att min rumpa har blivit lite mer vältränad. Sco-ore.
Jag tror jag ljög i går. Nämligen: I think of England THIS time.
If only this time.
Jag sjöng för kärleken i går. Jag låg i min säng. Kärleken låg i sin. Jag tittade upp i himlen.
Min blev din. Jag sjöng om en himmel. Om moln. Om hur det blev klart. Tror jag.
Allt blev blurrigt men klart. Och kärleken somnade för ett ögonblick. Tills jag var barnslig
som jag brukar och började låtsas gråta och kärleken förstår men vaknar ändå.
Kärleken är på sin vakt. Jag älskar kärleken.

Alla vi är bara 2 millimeter.
Förvänta dig inget mer.

Inga kommentarer: