When I go to bed
How can I fall asleep at night?
How will I rest my head?
Jag förstår inte hur vissa lyckas skriva så vackert. Om man någon gång var i närheten.
Jag är trött. Jag är väl kanske inte mig själv. Men om vi var nån annanstans.
Jag känner att jag har kommit så mycket närmare mamma och pappa. Jag tror det på något
undermedvetet sätt har att göra med det som hände för ett tag sedan. Allt var så ledsamt, och det är det fortfarande, det är bara det att jag inte kommer att tro på det förrän jag ser det, och jag kommer kanske inte se det. Kanske aldrig riktigt känna det. Det har inte funnits något till avslut än. Något som gör att jag går vidare. Varje gång jag är ledsen gråter jag oupphörligt och det gör så ont. Och jag tror aldrig att det skall komma att ta slut. Men sömnen kommer inpå och dagen efter är det en ny dag. Och det går inte att tänka sig längre.
I never wanna hear you say that you'd be better off, or you liked it that way.
But no one's gonna love you more than I do.
Jag vill inte att du ska se
alla märken på min hud
Jag vill inte ens att du ska le
när jag säger att jag är ful
Berätta för mig hur man bryter isen
Jag vill inte att du ska be
om att få röra vid min hud
Jag vill inte ens att du ska se
min kropp när det är ljust
Så hur ska vi nånsin kunna bryta isen?
Berätta för mig hur man bryter isen
2 kommentarer:
jag är verkligen ledsen att du har förlorat din mormor, jag hoppas att sorgen blir lättare för dig och att du inte längre behöver gråta dig till sömn. om du vill så kan vi gråta tillsammans.
Ja, nej, det är inte min mormor. Jag skrev i förra inlägget om min mormor för att jag började tänka på allt sådant, men det hennes syster, min gammelmoster, som har dött. Men det är så sorgligt.
Det påminner mig om också hur otroligt hemskt det kommer att bli när momor inte finns längre. Jag mår verkligen illa av tanken.
Det kan vi göra. Ibland behövs sådant.
Skicka en kommentar