jag är trött så trött hela tiden. jag gråter nästan på morgonen då jag ska gå upp för att jag inte orkar, bara vill vara ifred en dag, för mig själv, även om jag vet vad det skulle reslutera i. ännu mer trötthet och plågsamhet. jag gör för lite, säger för mycket, känner mig som en våg som försöker skyla över allt och det går inte. när det går förstör jag bara, för det mesta.
jag sprang med i ett bokstavskrig idag.
om 40 minuter cyklar jag iväg och kommer hem igen om 2 1/2 timme ungefär. skolan skall då mötas.
nv, kanske framför allt engelska, och franskjävelskapet också. haha.
var det där en lögn. jag vet inte längre.
mayheim, påminde om dig. jävla skitdag, för deprimerande.
en mystisk plåga fram tills nu då det blev ännu mer mystiskt. och vad var det där egentligen.
jag vill inte ens prata om det, det kommer bara påminna mig mer om den här jälva skitdagen.
vi kom försent.
jag saknade sara idag, mest märks det då skoldagen är slut, fast annars också. men då är det i alla fall som helg, när vi slutar. det blir kul, man blir alltid glad och jag vet att jag inte kommer glömma något. den jobbiga ensamheten finns då inte. jag kunde inte låta bli att bara le i går när vi gick på vägen vid parken och fotbollsplanen. när jag gick bredvid henne och tänkte på hur otroligt glad jag är som har henne som vän, hur otrolig hon är. jag fylldes av total lycka, för en gångs skull. tack.
men idag var jag tvungen att åka hem själv, utan att säga något till någon att se någon som är värd att se. och det var så nedåt. usch vad det var tråkigt. sara kom och hjälp mig istället så att vi kan cykla igen. fast idag har jag ingen lust att cykla mina ben gör ont. men snart ska jag cykla iväg i alla fall. utan sara. till ett område som jag egentligen hatar men det kan jag inte göra något åt. vill jag så vill jag. jag älskar vardagskvällar. kärlek, vänskap, humor, avslappning, slapphet, läxor som inte är så tråkiga ändå. bara för att.
tack sara.
16.01. jag ska byta om vänta lite bara.
sådär mjukisbyxor med fett me kärlek, tyst nu.
jag ska byta kasse, den andra påminner för mycket om annat och det orkar jag inte, sådär känslig som jag är. gitarrspel kanske det till och med får bli.
my heart longs to reatliate
I wanna come back
back to that place
I just wanna make them
hate themselves
just as much as I do hate them
cause I know that they won't
change their lives
they will rape girls
every night
they will rape girls
just for fun
just for fun
until they die..
Förlåt. Nu slutar jag.
4 kommentarer:
det är som en bok, du skriver så vackert! puss.
/amandakatarinaaliceblue.blogg.se
<3 Jag älskar dig Erika, du är den bästa vännen någon kan tänka sig, och ja, jag saknar dig när jag är hemma och är sjuk, jag blir så lat..:) Du skriver verkligen jättebra. Hahaha, nu kom jag på hur man kommenterar din blogg. Man kan ju välja identitet, hade inte sett det förut! :)
jag undrar om det är något genetiskt att vi kopplar känslor så otroligt starkt till saker och platser eller om alla gör det? det måste jag ta reda på.
Skicka en kommentar