jag har som en ny inflik i programmet och det intresserar min förmåga att försvinna bort där ingen tidigare såg mig men nu så.
host, och halsont, det behåller mina minnen som bäst och det gör mig glad. host host. kärlek. det är så det är.
jag ska räkna alla dagarna, nu är det inte längre storm på havet. tack. tisdag är det idag. onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. så många dagar är det.
jag blev nästan sugen på att göra en god lunch, men åter tappade jag nästan känslan för det.
klockan är ju bara kvart över ett och jag åt en ganska ordentlig frukost. jodå.
en nästan iögonfallande text har sin plats bredvid mig, den visar mitt sista försök att beskriva, men det funkade inte heller något vidare, ändå visade jag den för alla. mina postutdrag med en gnista från livet. du består.
jag borde fortsätta med silmarillion, det är svårt när man har glömt bort den. men jag vet inte. intresset finns inte längre där på samma sätt. som förut, då jag inte kunde leva. nu lever jag. och det kan jag nästan inte förstå. jag förstår det inte, men det är sant. åh.
jag vill sluta spela det är inte kul längre.
jag vill läsa mer, skriva mer som jag är.
ett sista ord och ingenting mer. det är så jag vill ha det. och sedan åka iväg på äventyr. äventyr uti atmosfären. inte vilken som helst dock. och bevisa. bevisa dig.
mina händer känns elastiska haha. nåja.
franskagrupp, fransk bio, förseningar, trötthet, måndagseftermiddagar, nu är det fredag i stället, caféer överallt.
endast en.
jag ska göra skolgrejor och få reda på vad jag egentligen ska göra. och nu har jag dessutom blivit en bit mer avslappnad, tack vare detta. sådärja.
min vilja till allt, tar aldrig slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar