hemma igen och det är konstigt att behöva slinka igenom en dag utan att bry sig.
jag lyssnar på Burzum, Tomhet.
idag kommer jag hitta på något kul i stället, jag orkar inte med en till dag som i går.
polsedni cesta förgör mig, utan anledning. det är inte något jag tänker på som får mig att känna så,
utan det är endast musiken som känns. vad den spelar om. jag har funderat på det, hur det kan vara så.
snart är det tre minuter kvar på sången.
mitt understa medvetande säger ju allt. jag vet bara inte vad det säger nu.
jag fick med lite mer filosofi denna morgon. det är nästan svårt att klara det. att orka på något sätt.
en minut.
telefonen nycklarna högtalarna.
hon driver vattnet levande. jag hör.
nu är sången slut.
det är endast viss musik som känns nu förtiden. allting annat är inte alls något. helt utan betydande.
burzum, trist, kent, alcest, joy division, broder daniel. jag tror det var allt.
jag tror det var allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar