Om han ändå kunde vara med mig mer. Jag skulle bli mycket snällare då, det blir lite mycket ont från min sida annars tror jag. Ensamt.
Tänk att Julia kommer hem på söndag. Shit. Men alltså. Det är det också. Jag behöver henne för att behövas. Det är hon som har skapat mig tror jag. Det är hon som gett mig mina principer, min tro på mig själv och min glädje. Jag tappar lite av den gnistan när hon inte är här och när jag inte kan träffa henne. Jag behöver någon som jag kan skratta åt. För då är det okej. Annars känns det mer som att det är jag som blir skrattad åt, och ibland har jag inte samma humor heller och kan ta lite illa vid mig, även om det kanske inte var meningen att det skulle bli så. Jag vet inte.
Julia är där för mig. Ängeln i mitt rum. Hon vakar över mig varje natt, det vet jag. Dagarna också. Men man kan inte vara på alla ställen samtidigt. Vart tog du vägen. Har jag bara inte sett dig på så länge. Jag har en present till dig som jag tror du gillar. Du får mig att stå. Bestå. Påstå. Förstå. Uppstå.
Vilken dag det är idag. Julias namnsdag. Semeldagen. 1 1/2-årsdag.
1 1/2-årsdag.
Nu gjorde mamma mig pissed men jag håller käften.
3 kommentarer:
Du får skratta åt mig hur mycket du vill, jag skrattar ofta åt mig själv. Och du är minst lika mycket för mig som jag är för dig, du är minst lika stark som jag. Ibland glömmer man bara bort hur bra man är, då får man påminna sig själv.
Ja, det är ju då du skrattar åt dig själv som jag skrattar åt dig.
Ibland behöver någon annan påminna en, andra kan göra en stark också. För det är andra som gör en svag.
Syskon är viktiga för varandra. Med dem ska man kunna prata om allt å både kunna skratta med och åt. Ni är så lika men ändå så olika.
Jag är så glad att kunna följa en del i era liv även om jag får följa det på avstånd och inte ses så ofta men ni finns ofta i mina tankar.
Kom ihåg "Skrattrynkor går inte att köpa".
Kram från Anna-Karin
Skicka en kommentar