Lyrik hit och dit.

Och jag som kanske har suttit tyst, bara för att le
Hur kan du säga att du var ensam när du satt där och log med
Det går förstås att ljuga när du tror att ingen ser
Men jag ser att du är jag, du syns ju bara mer

Och runtomkring är allting tyst, vi finner inga ord
Jag som trodde att jag pratade när jag egentligen bara förstod
Nu sitter jag på taket, luften speglar all din glans
Jag kunde hoppa om jag vågade, men nu finns det ingen chans
Nu är du min enda chans


Kanske låter det lite kent-aktigt. Men jag är ändå nöjd över att ha skrivit en svensk text.
Jag är även nöjd att jag har lärt mig att gilla några nya kent-låtar. Idioter är bra tycker jag. Åtminstone refrängen. Alltså Töntarna går ju, men mest att musiken inte är bedrövlig, texten är det. Sedan intro-låten är faktiskt ganska bra. Men resten. Nej.
Andra raden på andra versen har gjort mig konfunderad. Men nu tror jag att den blev något bättre.
You can't be a fool if you don't know how to feel.
You can't be a fool if you know how to feel.
Stéfan gör min dag.
Vi kanske kan åka till London, älskling. Det kanske går. Vi kan åka dit vi två. Ha fest med min syster tills ingen av oss orkar gå. Men kanske inte precis så.
Så lägg dig ned och sov, lillasyster...
Je me sens triste. Pas comme je voudrais pleurer. Non, je me sens triste. Je suis triste.
La tristesse.
Mais je vais être vivante. Je vais être vivante.
Bissous.