what you think you cannot say and what you feel you cannot show.

varför blev allting så sorgligt nu, jag lyssnar på joy division på riktigt igen så som jag gjorde förr. varför lämnade du mig såhär för jag har så mycket mer kvar att ge och ingen kan ta emot det längre varför. jag hatar att den här sidan är den enda som jag kan förmedla mig själv på där någon ens kan men det är inte kul då du aldrig ger mig samma respons. vi pratar ju till och med mindre nu än vad vi gjorde innan något hände då du inte fanns och jag fattar inte varför. det känns inte som att jag får ut någonting från mig själv längre det är precis som det var förut innan jag ens visste att du inte fanns. allt är så trist har inte någonting att göra varför är det inte som förr. jag har förträngt och skjutit undan det här hur länge som helst nu trott att det inte varit något problem men ibland slår det mig så otroligt och jag blir jätteledsen och vet inte vem jag ens ska kunna säga det till när den enda som faktiskt förstår är du. och jag vet att allt det här är onödigt att säga för det kommer ändå inte att förändras. jag saknar dig hela tiden. people like you find it easy. det var inte så förut du förstod då. varför gråter jag så otroligt. snälla, jag vet att du förstår. don't walk away face the danger. varför finns det ingen omtanke och inga svar alls kvar längre. allt bara för att du inte ville bli beroende. men mina behov då. nej det hjälper inte. du måste också vilja. och nu får man aldrig ens prata igenom vad man känner för man blir bara tillsagd vad man ska göra det finns ingen diskussion om det alls det är bara piss. du minns ju ingenting av vad jag har sagt det är allt som bortblåst. jag sa att det värsta jag visste var när man mådde dåligt och folk bara sa att det snart blir bättre och vad man måste göra ingen tröst alls. och det är det enda jag får från dig nu också jag blir ju bara mer ledsen då. jag vet att det kanske är det sätt du klarar dig bäst på men jag då. men snälla när slutar jag gråta jag vill inte. varför gav du mig allt det där förut när du inte kan hålla dig fast vid det längre. och varför pratar vi så sällan nu för tiden varför är jag rädd när jag ringer att jag stör dig. varför är jag inte mer som du. varför. why don't I count. och nu när den nya sommaren är här nu så kommer jag ju ihåg allt förut varför kan vi inte ha detsamma igen. jag ösnkar att jag i så fall hade någon annan att prata med om sådant vi gjorde, men det finns ju ingen annan. det går inte, det skulle aldrig bli på samma sätt. jag måste nog sluta nu. jag ber om ursäkt för allt det här men det måste ut.. I carry all the weight, and how I need a helping hand, cause I carry all the weight.