tribute to you.

i en evighet levde jag som om du inte fanns.

tänk att jag levde så länge utan. och jag vet. att vi vet.
jag undrar vad du har för dig där borta nu. istanbul.
jag vill ju ha dig här. jag saknar dig. men vi ses snart.
det är så tomt nu när jag inte ens kan prata med dig.
vi har inte pratat sedan i onsdags, herregud. men gud.
jag kanske ska bli troende. jag menar. varför inte.
det känns mer tomt nu när du är hundratals mil i från.
åh vad långt det är jag har egentligen inte ens tänkt på.
jag vet inte hur det blir i helgen mer än att jag har idéer.
jag ska ju se cocorosie i alla fall. men du då. jag vet inte.
den 15 juni kommer vara min årsdag tror jag. egentligen.
det var den första dagen i mitt liv. mitt riktiga liv började.
vi ska till stockholm då. vi ska ses på sergels torg.
jag ska gå runt hela torget gå ned på trappan på andra sidan.
jag ska se dig i ansiktet när jag kommer. som för ett år sedan.
jag kände mig inte bekväm att komma bakifrån och vända mig.
det kändes inte bra. så jag kom emot dig på den röda bänken.
du satt och läste engelsk poesi av keats. ja, vad vacker du var.
jag ljuger inte. det kändes som en uppenbarelse när jag såg dig.
det var någonting heligt. jag var inte ens rädd. det var otroligt.
det kändes bara helt rätt. som att jag alltid hade känt dig.
för det var dig jag letade efter. efter 16 år hade jag hittat dig.
nu har det snart gått ett år. det är bara två veckor kvar.
dagen efter, den 16 juni, har vi varit tillsammans i tio månader.
tänk. du gör mig troende. jag vet inte hur det går till alls. men.
så. vi ses snart igen. jag ska ha på mig en flickklänning som.
jag vet att du kommer att tycka den är jättesöt. det känns du.

jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

(du sa att du väntat mig. du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.)