Förlåt.

Nu skriver jag med den nostalgiska helgon-stilen. Kommer du ihåg den tiden? En bland mina bästa tider.
Jag vill dig nu tacka för allt.
Jag vet att jag skall fira hela min tid tillsammans med dig i sommar. Och i vår. Vi skall på utflykt förstår du. Jag skall föra fram allt du vill ha och kanske lite andra tips. Vi skall åka på massor av utflykter i sommar. Jag stannar alltid hos dig för jag vet hur underbar framtiden kommer att bli. Framtiden som med tiden blir nutid. Jag ber om ursäkt för mina hemska misstag. För allt som jag gör som jag inte tänker på hur det känns, men som jag vet att jag själv skulle bli ledsen över om det hände mig. Men det kanske bara visar att det inte är en så stor grej, jag vet inte längre. Jag vill i alla fall be om ursäkt, för jag älskar dig. Jag älskar dig, och det är inte alltid bara jag själv som gjort att jag inser det, utan andra saker. Som att jag betyder något för dig, som att jag kan prata om saker med dig, som att du är så underbar att jag inte kan göra något annat. Jag älskar dig. Du kan va min enda kärlek.
Sommaren. Jag minns min senaste sommar, men jag vet att den här skall bli jättebra. Bättre kanske är lite svårt, eftersom att du uppkom förra sommaren, och det var ju det bästa som kunde hända mig. Men äsch, vi ska ha många vackra somrar framför oss har jag bestämt. Jag hoppas du vill det du med. Med dig känns tiden oändligt lång. Inte för att jag har det minsta tråkigt, utan för att jag inte förstår. Förstår om jag kan hållas kvar vid så länge. Jag hoppas det. Sommaren är ju den vackraste tiden, om inte våren och försommaren. Men ändå. Det är synd att det tar så lång tid mellan somrarna, för jag har så mycket tid på mig annars att göra misstag. Korkade, dumma, iq-befriade misstag. Det är jag. Men det är inte jag. Men somrarna skall vara till för oss. Du vet att du måste lita på mig. Jag vill inget annat mer. Jag vet att jag skulle vänta på tills du kommit på bättre humör, men snälla, varför tar det sådan tid? Det är knappt så att jag kan hålla mig från att ringa, men snälla du. Jag skall inte ringa, jag får inte, då blir du kanske mer sur. Eller ja, jag måste ge det tid.
Hur skall jag nånsin kunna låta dig gå. Kommer du ihåg vad jag sade i somras? Om du går från perrongen så följer jag efter. Bara du låter mig.