Mes souvenirs.

Jag är här för att skriva. Något som ger. Något som känns bra när jag läser det om många år. Enda anledningen till att jag har kvar min helgon-sida är för att där har jag samlat alla mina äldre känslor och min uppväxtstid tills dess. Och tills nu. Men det betyder inte att jag inte har tyckt att många har varit så pinsamma att jag har raderat dem till slut. Ja, jag säger att jag verkligen menar det. Men det är som min dagbok egentligen. Kanske borde jag skriva av lite så att jag kan spara hela livet. Något kan ju hända annars med mina minnen. Dumma så kallade kärlekar som inte alls har stämt, jag har ju inte känt någon. Haha. Ibland lever man allt i sin egen lilla drömvärld. Fast min dröm blev till verklighet någonstans. Jag hoppas våren och sommaren blir bra rakt igenom i år. Mendy och jag pratade i somras mycket. Mycket mer än jag egentligen tror att man kan prata. Vi skickade sms till varandra. Håkan Hellström-texter en gång. Och jag minns ett utdrag som passade perfekt för oss båda då. För våra kärleksdrömmar. Hon skickade det. "Jag vet att du är ledsen. Jag är ledsen med. För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va." Men drömmen min blev verklighet. Och den lever. La rêve est vivante. Jag kommer ihåg första gången vi gick tillsammans på perrongen. Perrongen var speciell för oss. I alla fall för mig. Som du säger att du är naturare i hjärtat. Jag har kvar det där i hjärtat även om saker och ting förändras. Och jag mår inte dåligt för det. För det viktiga är att det var början på allting och sedan kommer det nytt och senare kommer man att se tillbaka på det. Men jag lever i nuet. Jag skall se till att tänka på det och göra det också. Ta tag i mitt egna ansvar. Och till slut få dig att lita fullt ut på mig. Jag måste. Jag skulle visst bli svartsjuk om du träffade någon. Men det tar tid för mig att förstå hur det egentligen ligger till. Och hur det känns. Jag är ju naiv ju. Och jag är kär i dig. Kärleken, ja. Jag tycker att kärleken har att göra med att man skall ha någon som man kan lita på fullt ut. Och jag vet hur svårt det kändes för mig att få bli din. Och det är väl därför. Men jag blev svartsjuk en gång då du skämtade, fast jag inte visste det först. Och det känns. Kanske var det bara min första tanke och min första känsla och min första impuls. Sedan hann jag inte mer förrän du sa att du skämtat. Jag kände mig lite skamsen då. Fast jag tror inte du märkte något.
Anyway.