N'aie crainte, à présent tout est fini,
et rejoins le monde d'où tu viens.

8.11.08

Men allt det här vänder sig in i mig.

Jag har blivit så rädd så liten, som en liten rädd flicka som inte vet. Jag är inte stor. Jag är typ 7 år. Låt mig vara det också för jag kan inte bli äldre. Inte någonstans. Jag lovar dig.
Men jag, jag ska försöka mer. Jag kan ingenting jag vet ingenting jag förstår ingenting. Vi ska visst julpyssla och julbaka sådant blir visst kul. Men rädda mig från att bli så ledsen jag vet inte om allt hände den här veckan det är slut med allt. Nej, inte med allt, utan det som inte är allt.
Låt mig höra kärlekens tunga. Säg att du älskar mig. Och låt mig höra kärlekens tunga. Säg att du älskar mig. Tala till mig.. Tala till mig.. Tala till mig.

Jag har kommit vilse, snälla du, säg var jag är någonstans. Jag inbillar mig ju att jag är vilse, fast jag vet att jag i själva verket vet vart jag är men det är nästan nytt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill göra.
Varje människa har sin egen berättelse, saga, att aldrig få visa för någon alls, för slutet slutar när jag slutar. Ingen kan känna någon helt. Visst är det underbart.
Jag borde göra bra. Nej jag borde inte göra bra, men det skulle vara bra att göra bra.
Berätta för mig hur jag ska visa mitt leende. Smile like you mean it, jag har hört det så att.

MEN SLUTA DÅ.
Oh girl, he'll help you understand..
SLUTA.

Dreams aren't what they used to be..
DET FINNS INGEN TID KVAR.
jaja.
Jag har hört gitarrljud som kväver mig sådant annat har jag hört som får mig att andas men det här är kanske tillräckligt jag vet inte vad som har hänt det känns som att jag har gjort fel i skolan och att jag inte duger till där att allt är försent. Jag borde försvinna sådär det borde vara bäst för alla för att jag vet att jag inte räcker till där i det där. Vad har jag gjort. Vänta på mig då, jag hinner inte. Jag är ledsen för jag vet att.. att jag inte orkar göra så mycket som jag behöver jag orkar inte skolan det är sådant som är felet. Andetag. Jag har tappat mig själv i greppet. Det känns som att jag inte lever som att jag har förbrukat mitt liv i min själ för längesedan och nu vet jag inte längre hur man kommer tillbaka och än mindre hur man gör för att leva.
Dom säger att jag varit trasig, aldrig har jag varit hel. Dom säger det är nåt med benen, men ingenting har någonsin varit mera fel. Dom säger att jag varit elak, alltid har jag varit rak. Dom säger det är nåt med hjärtat, men ingenting har någosin slagit så hårda slag. Dom säger att jag varit farlig, alltid har jag varit svag. Dom säger det är nåt med mitt huvud, men ingenting har någosin varit så nära ett svar. Ingenting någonsin.
Vintervila. Och vi pratar om varandra, jag låter mina tankar vandra. Hon är tyst och bara andas i ett litet ögonblick.


MEN ALLT DET HÄR VÄNDER SIG IN I MIG.

Inga kommentarer: