En lång romans.

Min pojkvän är romantisk av sig ibland. Titta bara hur han ger mig vackra rosor och spelar gitarr för mig. Jag har nog egentligen inte tänkt på det. Han säger att han egentligen är en hopplös romantiker. Att han vill rädda sin älskade från draken ridandes på en häst och sedan hittade jag på att han kommer till slottet med henne och att han då gifter sig med prinsessan han har räddat och får halva kungariket. Och det tyckte han lät bra han med. Däremot tycker jag att han kan visa lite mer av den sidan. Haha. Fast egentligen älskar jag så mycket när han helt plötsligt kan säga jättevackra saker till mig, utan någon förvarning. När det bara kommer. Det är ju bättre än om sådant kommer hela tiden, för då känns det inte lika äkta.
Vad han är bra. Tänk att jag fann någon som han.

No one is ever gonna love you more than I do.