Memories that remain..

I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the trains
Laughing in the rain
Memories that remain..


Jag grät och grät när det inte var lång tid kvar. Helgen har känts som bara några timmar, allt gick fortare än det skulle. Kanske berodde det på att jag har saknat sig så otroligt mycket, och haft så mycket att göra och varit ledsen. I två veckor. När jag äntligen fick träffa dig var det över på en helg. Och allting snällt du sade och hur gullig du var, gjorde att jag grät ännu mer. Åk inte snälla du. Stanna. Jag ska stanna hos dig för alltid. Jag vet att jag kommer att göra det hur allting än blir i slutet. Jag blir bara mer kär för varje dag, jag lovar. På lördag har vi varit tillsammans i nio månader. Tänk vilka minnen vi har. Du drömde att jag var hos dig och letade efter mig i sängen när du vaknade. I natt drömde du en mardröm om zombies. Jag ville slå ned dem när du berättade. Och nu. Ja, nu är du väl hemma igen. Jag med.
Jag vet nog vad du gör.
Jag vet inte vad jag gör.
Men jag gråter i alla fall inte längre.
Jag vet att jag är glad.
The feeling that I'm losing him forever.
Jag vet inte varför det känns så varje gång någon av oss måste åka hem. Jag vet inte varför. Jag vill bara leva. Leva i evigheten med dig för alltid hela tiden.
Men snälla.
Jag älskar dig.