Man skulle ju egentligen bara kunna tro att jag har det som jag har det. För jag borde vara tyst och inte säga något mer. Jag har ont i magen. Jag har duschat. Idag gick jag i skolan, det var inte alls kul. Det fanns möbler i korridoren. Stora hörnsoffor med bord och några högre bord som man kan stå vid. De var bra, sedan vet jag inget mer. Jag förstår mig inte alltid på Jonas, han är svår att förstå sig på. Jag uppfattar en sak som en sak, men han tycker en helt annan sak. Jag får väl prata då. Får jag inte låtsas vara stum då, så att jag inte kan prata. Älskling?
Varför säger jag så, jag brukar inte säga så. Jag vet inte varför. Egentligen. Eller, fast så är det inte, för jag vet just varför. Det känns konstigt på något sätt. Jag menar, du har ju ditt namn.
Allting har gått så fort att jag inte ens kommer ihåg någonting, du förstår, ibland är jag fortfarande så förvånad över det där. Du vet sånt här med oss. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Kanske också för att vi inte ses varje dag, eller, så ofta. Men för ett år sedan var allting så annorlunda, och till och med senare. Jag har aldrig riktigt förstått hur det kunde hända. Min sommar var inte något som någonting annat har liknat tidigare. Det var som en berättelse, en historia. En underbar dröm. I sommar vill jag vara utomhus länge på kvällarna, för det är varmt. I sommar vill jag leka. Jag hoppas att den här sommaren blir lik den förra sommaren. Sommaren sedan du kom. Du var den perfekta början på min sommar. Och du avslutade den perfekt. Min sommar fick det perfekta, lyckliga slutet. Ibland saknar jag den där känslan av det nya som då var. Jag kommer ihåg allt du sa och allt du gjorde. Detta blyga. Detta: "Jag känner dig, men jag vet inget mer om dig." Allting var nytt. Men nu är allt så underbart ändå. Och jag ser fram emot en ny hel sommar med dig.
Du är så vacker. Jag är så glad, ända sedan första dagen, då du var min, ända sedan dess har det varit många gånger som jag har varit så nära gråt för min lycka.
Så nu tackar jag.
Jag älskar dig.
3 kommentarer:
åh :) <3
vem är vännen din du har skrivit så vackert om?
Det var för allt det som jag blev kär. Calle.
Skicka en kommentar