SO, nu har jag bytt blogg, välkommen att besöka http://ntsme.blogspot.com/.
Will never forget about this one though. Ever....
24.10.10
In a dream I was a werewolf, my soul was filled with crystal light, lavender ribbons of rain sang, ridding my heart of mortal fight.
Oh, in a dream my father came to me
and made me swear that I'd keep what's sacred to me
And if I get the choice to live in his name
I'll pray my way through the rain
Singing oh happy day.
Mamma är ju världens gulligaste. Hon hade ner min ros från Håkan Hellström förut, men hon limmade ihop bladen så jag har inte fattat någonting.
Det är så frustrerande det där med internet och bank och betalning. Korten fungerar ju inte och it's killing just another brave part.
FN-dagen också. Jag kan fira genom att sätta på mig (eller hur säger man?) den där tatueringen jag fick på skolan i fredags. I'm a slave to the details.
Vad betyder prey?
Jag har en känsla av att mina inlägg här har ändrats typ ändrat atmosfär och jag vet egentligen inte alls vad det är jag håller på med. Think it's time I learn your way.
Och det skulle för alltid ha varit dags för mig att gå ut nu, men jag vill inte. Men borde och måste och jag vet inte vart.
Hungrig och inte hungrig. Jag undrar seriöst hur länge Sara var ute i går, jag menar. Hon gick vidare så sent. Och jag gick hem, vad höll jag egentligen på med?
If you're ever feeling blue, then write another song about your dream of horses.
And if you would sing along.
t'was so long ago it feels like huge when I think about it, I want you back here in sweeeden or somewhere, t'was long time ago, but not at all far. anything but far......
Måste bli pigg idag, ska duscha håret prioritering nummer 1 om något.
FN-dagen också. Jag kan fira genom att sätta på mig (eller hur säger man?) den där tatueringen jag fick på skolan i fredags. I'm a slave to the details.
Vad betyder prey?
Jag har en känsla av att mina inlägg här har ändrats typ ändrat atmosfär och jag vet egentligen inte alls vad det är jag håller på med. Think it's time I learn your way.
Och det skulle för alltid ha varit dags för mig att gå ut nu, men jag vill inte. Men borde och måste och jag vet inte vart.
Hungrig och inte hungrig. Jag undrar seriöst hur länge Sara var ute i går, jag menar. Hon gick vidare så sent. Och jag gick hem, vad höll jag egentligen på med?
If you're ever feeling blue, then write another song about your dream of horses.
And if you would sing along.
t'was so long ago it feels like huge when I think about it, I want you back here in sweeeden or somewhere, t'was long time ago, but not at all far. anything but far......
23.10.10
Freedom is a butterfly.
There's also this scene where they are chasing a butterfly. The butterfly is a metaphor for freedom. As long as they don't catch it, they will stay happy, but as soon as she catches it... The butterfly is just teasing them. The reality is looking for them all the time... If they catch the butterfly, the reality will catch them.
But still think the movie is happy. Men jag vet inte heller, när man gråter.
Upon your face you may think you're alone but you may think again.
A baby played with my hair and face at Linné.
Det var roligt, det som var sorgligt var att mamma sa att hon hade down's syndrom. Såg inte det, stackars flicka.
Sov jättelänge idag. Drömde och drömde om. Drömde om Ruth, att hon inte hade dött än, men att hon låg som i en genomskinlig kista med vatten i, och att hon väntade på en dom. På att dö eller att fortsätta leva. Det var som en saga. Som en ande som låg där någonstans. Det var så lugnt och stilla när man såg henne. Hon låg där och höll andan. Och väntade. As if we were holding our breath until we'll do it forever. Or maybe we're waiting until we can breathe.
But we can't be sure of anything. Så vi måste hålla andan. Egentligen hela tiden. Fast vi inte tror det.
Det var som en själ, ja, som låg där i kistan. Håller andan under vattnet. Jag undrar vad hon tänkte. Hur såg hon oss som stod där och såg på?
Ja. Visst låter det som en grå dag. Det var det nog också.
Men, om jag ska vara så här nervös, eller ha som en miniångest, inför matteprovet på torsdag, hur ska det bli till det jävla nationella provet i vår? Jag får förbereda mig redan efter sportlovet eller något.
"Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår, men i själen din, ja, långt långt in, ekar tonåringens vrål."
DU VAR ENSAM NÄR DU KOM, OCH DU ÄR LIKA ENSAM NU.
OCH NÄR STADEN LIGGER TOM INSER DU ATT DET ÄR SÅ DITT LIV SER UT.
OCH ALLTING ÄR SOM FÖRUT.
Det var roligt, det som var sorgligt var att mamma sa att hon hade down's syndrom. Såg inte det, stackars flicka.
Sov jättelänge idag. Drömde och drömde om. Drömde om Ruth, att hon inte hade dött än, men att hon låg som i en genomskinlig kista med vatten i, och att hon väntade på en dom. På att dö eller att fortsätta leva. Det var som en saga. Som en ande som låg där någonstans. Det var så lugnt och stilla när man såg henne. Hon låg där och höll andan. Och väntade. As if we were holding our breath until we'll do it forever. Or maybe we're waiting until we can breathe.
But we can't be sure of anything. Så vi måste hålla andan. Egentligen hela tiden. Fast vi inte tror det.
Det var som en själ, ja, som låg där i kistan. Håller andan under vattnet. Jag undrar vad hon tänkte. Hur såg hon oss som stod där och såg på?
Ja. Visst låter det som en grå dag. Det var det nog också.
Men, om jag ska vara så här nervös, eller ha som en miniångest, inför matteprovet på torsdag, hur ska det bli till det jävla nationella provet i vår? Jag får förbereda mig redan efter sportlovet eller något.
"Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår, men i själen din, ja, långt långt in, ekar tonåringens vrål."
DU VAR ENSAM NÄR DU KOM, OCH DU ÄR LIKA ENSAM NU.
OCH NÄR STADEN LIGGER TOM INSER DU ATT DET ÄR SÅ DITT LIV SER UT.
OCH ALLTING ÄR SOM FÖRUT.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)